Detta hände tidigt i våras. Dagen innan hade jag varit där, i min lokala bokhandel, jag hade lockats upp på övervåningen där det lilla urvalet av osålda reaböcker fanns kvar. Eftersom jag varit på långresa hade jag missat reastarten då urvalet var som störst. Men jag hade sett i katalogen att det fanns ju en bok jag väldigt gärna velat köpa …

”Hittar du något spännande?” frågade hon när hon passerade mig på väg till personalutrymmet. Jag sa att jag var där mest av nyfikenhet, men nämnde titeln på boken jag önskat köpa, med tillägget att jag insåg att den var slutsåld.

 Hon bekräftade att så var det. Men så stannade hon upp. Hon sa att hon skulle undersöka om hon kunde beställa hem den till mig. Till reapriset. Jag trodde inte mina öron. Vilken service!

 Dagen efter kom ett sms från bokhandeln som meddelade att boken anlänt. Så när jag nu stod där för att betala, tackade jag ännu en gång för engagemanget, som var långt över vad jag förväntat mig. Det var då jag förstod att det här var en kvinna som la all fokus på lösningar. För i nästa sekund öppnade hon en låda under disken och tog fram en barnbok. Hon berättade att en annan kund frågat efter den men att boken utgått på förlaget. Den gick helt enkelt inte att beställa längre.

 ”Men jag hade boken hemma! Jag köper massor av böcker på loppis – hela lådor faktiskt. Och i en av dem fanns den här. Jag behöver den inte längre, så nu kan jag ge den till kunden.”

 Hon sken upp och jag förstod att hon mådde väldigt bra av att hon kunnat hjälpa till. Jag log mot henne och sa att hon var värd en guldstjärna. En stor! Ja, jag blir lycklig när jag tänker på att en bok, skriven med engagemang och kärlek, får leva vidare och komma till glädje hos någon annan, istället för att stå och damma i en loppislåda.

 Jag var alldeles vimmelkantig när jag gick ut från affären och jag tänkte: ”Finns det sådana människor? Händer verkligen detta?” Men så kom jag ihåg en händelse för cirka 25 år sedan. Min dotter var fem år och gick i en balettklass för barn. Hennes bästa kompis hade fått en jättefin balettkjol som hennes mormor sytt. Ja ni anar säkert – en sådan ville min dotter också ha!

 Jag kan absolut inte sy på maskin. Så jag gick till en tygaffär, hittade ett perfekt tyg och frågade om de hade sömnadstjänst. Det hade de inte. Jag förklarade lite ursäktande vad jag behövde hjälp med och då lutar sig kvinnan bakom disken fram och säger: ”Jag älskar att sy så jag kan hjälpa dig. Och jag vill inte ha betalt, det är bara roligt.” Jag trodde inte mina öron den gången heller. Men några dagar senare hämtade jag kjolen i affären – den var helt ljuvlig. Och min dotter var så lycklig. Kvinnan som hjälpt mig blev nästan generad när jag överräckte en stor bukett blommor som tack för hjälpen. Hon tyckte det räckte gott och väl med att hon fått göra en god insats.

 Det är underbart att möta människor som dessa båda, kvinnorna i bokhandeln och i tygaffären. Rätt personer på rätt plats, människor som verkligen älskar sitt yrke.

Ja, det finns människor som är värda en guldstjärna. En stor!

Varm kram Madeleine