I hela mitt liv har jag haft ett enormt kontrollbehov. Jag tror att det berott på att om jag kunde kontrollera vad som skulle ske, andra människor, händelser, ha koll på jobb och alla papper och så vidare – så skulle jag få lugn och ro inom mig. Jag skulle må bra. Men det var inte sant.
Tvärtom blev jag bara mer och mer stressad. För det fanns alltid något som inte klaffade, något nytt som dök upp som jag inte hade koll på. Värst av allt att var människor som inte gjorde som jag sa till dem! Låter det hemskt? Det var det. Och säkert för dem runt omkring mig. Jag har många gånger försökt släppa taget om mitt kontrollbehov, men inte lyckats helt.
En gång träffade jag en terapeut som sa till mig ”du tycks tro att jorden snurrar runt dina axlar?” Jag blev helt tagen – var det så? Vilket högmod jag hade! Om allt blev som jag ville och om bara alla var som jag ville att de skulle vara, så skulle allt bli bra. Jag lekte Gud. Det var ingen rolig upptäckt och när jag såg mina illusioner gjorde det otroligt ont. Det var inte konstigt att jag inte mådde bra.
Sanningen är att vi inte har kontroll på något. Det finns alltid något som kan ske eller någon som kan göra så att vår känsla av kontroll får sig en törn. Många försöker övertyga andra om att de tänker rätt och den andre har fel. De gillar att ”diskutera” och är envisa som åsnor. Till varje pris måste något vinnas, has koll på, vara under uppsikt. Ett bra sätt att testa om man har kontrollbehov är att fråga sig; Vill jag ha rätt eller vill jag må bra?
Vad skulle det innebära för dig om du kunde släppa taget om allt som hänger på dina axlar? Alla måsten, alla krav, allt som du måste få koll på? Så här tänker jag; Om jag gick bort i morgon, vilka problem eller situationer skulle då finnas kvar som inte löser sig i alla fall?
Svaret är, ingenting.
Allt kommer att lösa sig, förr eller senare. Så vi behöver släppa taget och lita på att allt är som det ska och blir bra i alla fall. Jorden snurrar runt sin egen axel oavsett om jag finns eller inte, så jag väljer att släppa taget om det som tynger och som hindrar mig från att må bra och vara lycklig. Jag väljer att se mig själv, att älska mig själv precis som jag är, just nu i denna stund. Jag är den jag är, jag gör det jag gör, jag kan det jag kan och jag gör så gott jag kan. Och det får vara bra nog.