Vår upplevelse av separation och lidande betyder att vi har tappat kontakten med kärleken inom oss. Det betyder att vi inte känner oss hela – någonting saknas.
Vi har tappat kontakten med Källan, vår själ och med sanningen om vem vi är. Så vi söker efter lyckan utanför oss själva.
Våra fysiska sinnen identifierar sig med den materiella världen där tävling och kamp råder. I den världen bestäms vårt värde av andras godkännande, om vi har pengar eller ej, hur mycket makt vi har, om vi är normvackra eller ej eller om vi är vän eller fiende.
Vi söker och försöker med enda resultatet att vi aldrig finner det vi letar efter. Vårt dyrkande av det materiella, oavsett om det är saker, pengar eller titlar, skapar bara falska gudar för oss – gudar som ska göra att vi inte bara överlever utan kan njuta av livet. Om lösningen ligger där – varför mår då människor dåligt när de har fått vad de kämpat för? Därför att det inte var det de letade efter.
Allt i vår yttre värld är till låns – inget är konstant och egot nöjer sig aldrig med det som är givet. Det ska ha mer och är orolig för att det inte kan få mer. Eller så är det rädd att förlora det som det redan har.
Det vi söker efter finns redan. Vi har alltid haft det och kan inte förlora det. Vi kan sluta söka och istället gå inåt för att finna det som redan är där. Inom oss finns alla svar. Inom oss finns kärleken. Inom oss finns lyckan. Där finns kontakten med vår själ. Det må ligga lager av blöta filtar över våra känslomässiga och mentala kroppar men inne i vår kärna är vi precis så som vi skapades från allra första början. I kontakt med vår kärna så inser vi att livet inte gick ut på att bli någon – vi är redan någon – fullkomlig, helig, värdefull och komplett!
Namasté
Jai
