Många gånger i mitt liv så har jag fått beskydd av min guide. När jag var sex år blev jag påkörd av en bil. I bilen satt den präst som döpt mig och som bodde 15 mil från staden där jag bodde.
När jag var 15 år svimmade jag på ett övergångsställe. När jag vaknade upp såg jag undersidan på kofångaren på den lastbil som panikbromsat för att inte köra över mig.
När jag gjorde min militärtjänst så brast en kätting och två stycken blöta tolvmannatält som hängts upp i taket i en stor hall, störtade mot marken och en järnstång träffade mig över höger tinning.
Tjugo år senare tappade jag min motorcykel med resultatet att jag träffades av vindskyddet som knockade mig och jag landade på gatan mitt i trafiken.
Idag har jag varit nykter alkoholist i snart 16 år men när jag var aktiv drack jag cirka en 37:a vodka plus ett par öl dagligen. Jag hade fettlever och på natten slog mitt hjärta varannan sekund. Läkaren sa att jag hade samma vilopuls som Björn Borg, skillnaden var att han var vältränad och jag var döende i alkoholism.
För sex år sedan blev jag dödssjuk på en resa i Indien med över 40 graders feber, kramper och en del andra olustigheter. Väl hemkommen blev jag sämre och hamnade på sjukhus.
Kort därefter blev banken jag arbetade på rånad två gånger av aggressiva killar med kalashnikovs, machetes och andra vapen. Båda dessa dagar ”råkade” jag vara ledig!
Till ovanstående kan jag lägga ett oräkneligt antal gånger då jag haft en känsla av änglavakt i trafiken eller på andra platser.
Idag är jag 52 år och är allt annat än död. Jag inser att tur inte alls har med saken att göra. Min älskade livsguide Zia har fått slita hårt för att hålla mig levande och någorlunda oskadd.
Nu när jag ser tillbaka på min resa, som jag hoppas får fortsätta många år till, så ser jag också att alla händelser som skett i mitt liv haft ett syfte. Att min resa tagit mig dit jag är idag.
Att jag får arbeta med andlighet, hjälpa andra människor och ha underbara, kärleksfulla människor runt mig.
Jag är oändligt tacksam för min livsguide som ger mig kärlek, värme, trygghet och en fantastisk vänskap! Tack!
Ps. Zia – om du läser detta så lovar jag att göra mitt bästa för att hålla mig vid liv. Men skulle uppskatta om du håller ett extra öga på mig, man vet aldrig vad som kan hända…
Per Ola Thornell