Denna känsla av meningslöshet har gjort mig och många andra till sökare. Jag tror dock det är lätt att hamna i fällan som sökare, på så sätt att man stannar kvar på meningslösa arbeten eller relationer som inte utvecklar en och sedan använda andligheten som en flykt. Andlighet utanför oss själva kan göra livet mer meningsfullt men jag tror vi behöver leva andligheten fullt ut – i både arbete och relationer.
Som jag ser det är jag, du och alla andra unika, var och en av oss, annars hade vi inte funnits. Har vi hamnat utanför vår mening i livet så känns det meningslöst. Att hitta meningen med livet och alla dess delar är att ge sig hän det som hjärtat ber oss om.
Jag, du och alla andra är på denna planet som individuella centers där var och en av oss har gåvor, talanger och intressen som behöver få komma fram. Dessa kan kombineras med omsorgsfullhet och empati både till oss själva och andra.
Och när vi ger oss hän det som vi brinner för, när vi gör det som hela vår kropp skriker efter, när vi ger av oss själva i all enkel kärleksfullhet, så bidrar vi till mänskligheten vilket inkluderar oss själva. När vi gör det i livet som vi är menade att göra, så uppstår en meningsfullhet och vi kommer att uppleva att vi är i flöde i livet.
När vi söker och finner meningen med livet gör vi det genom att se vår storhet, genom att lyssna på vad vi själva vill och önskar ha och göra i våra liv. Det är en resa och resan är allt och målet inget. Så länge jag är sann mot mig själv på vägen, har jag också med mig mina vänner friden och sinnesron.
Per Ola Thornell