Våra inre barn

När vi är vuxna måste vi lära oss att hitta våra inre barn, se dem och älska dem.

Text: Jai Thornell
Foto: Shutterstock
Att växa upp med en mamma eller pappa som inte är fungerande i något avseende är tufft. Övergrepp, fysiska, mentala eller känslomässiga, präglar barnet i tidig ålder som utvecklar överlevnadsstrategier.

Man blir kanske det presterande barnet som kämpar för att visa sin duktighet och därigenom hoppas på kärlek. Vissa barn blir som blomman på tapeten – man finns men syns eller hörs inte.  Andra blir clownen som gör allt för att lätta upp den dåliga stämningen. De barn som blir rebelliska får allt fokus på sig – det är deras fel att man inte mår bra i familjen heter det.

Jag har aldrig hört eller träffat någon som inte kan berätta om händelser i uppväxten som präglat dem negativt i någon form. Visst har jag träffat dem som sagt att deras föräldrar var underbara, kärleksfulla och fullständigt normala. Men efter en stunds samtal så kommer det ändå – visst har man varit med om saker där man som barn präglats och som man fortfarande bär på. Förnekelsen, skammen och skulden gjorde dock att man inte såg det.

Det här inre unga barnet har sällskap. Av ett äldre tonårsbarn. När vi kom upp i tonåren kunde vi agera annorlunda än som små barn. Vi gav oss oftare hemifrån, vi fick egna nya intressen och som tonåringar kunde vi ta för oss mer eller rent av se till att vi slapp problemen. 

Dessa två barn, det lilla barnet och tonårsbarnet, tar vi med oss in i vårt egna vuxenliv. Vi skaffar arbete och egen familj. Kanske känner vi att livet leker och allt är väl. Ändå så kanske vi upplever att något inte stämmer eftersom det inte känns helt bra inom oss. 

Borde vi inte vara mer lyckliga? Och var kommer den här svartsjukan ifrån som vi känner när vi upplever att vår partner får uppmärksamhet? Var kommer den här ilskan eller uppgivenheten ifrån när våra barn inte gör som vi säger? Varför känner man sig avvisad eller ensam trots att det finns människor runt en? Var kommer den där stressen ifrån när man ska somna på kvällarna och tankarna snurrar kring ekonomi och jobb? Listan på allt det som sker inom och utom oss kan göras lång.

Svaret är att det är de inre barnen som gör sig hörda. Det är de som känner sig frustrerade, arga, oälskade, ledsna, rädda och osedda. Den villkorade kärleken de fått lära sig har vi som vuxna tagit med oss och nu för vi över den på andra. 

Responsen utifrån blir villkorad den med och det blir mindre eller större kaos i det vuxna jaget. Om det är så att du i någon mån kan känna igen i det som beskrivs ovan, så har jag en bra nyhet till dig – det går att göra något åt.

Som vuxen behöver du hitta dessa inre barn, se dem, älska dem och låta dem få lov att bli fria. Våra inre barn fortsätter att skapa kaos inom oss till dess att de blir fria. Det betyder inte att du behöver älta vad som hänt eller att du ska göra upp med dina föräldrar. Det innebär att du ska göra upp med dig själv och det du gått igenom. 

Det kan absolut vara tufft men det är med kärlek som bas och ledord. När vi låter våra inre barn få komma hem i våra hjärtan så får de och vi äntligen frid.

Jai 

Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.