Att alla människor är lika mycket värda borde vara en självklar åsikt tycker jag. Sedan har ju egot en annan åsikt som är snabb att döma och värdera andra. Jag menar att det beror på att man redan som liten blir programmerad med att man gör fel, man duger inte som man är och man får missriktad kärlek av föräldrar och andra som av olika anledningar är dysfunktionella.
För att skydda sig själv senare i livet ser man ner på andra. Alkisen som har lägenhet ser ner på alkisen som får sova utomhus ”Skulle jag vara alkis, inte en chans! Se på honom han sitter på parkbänken och super”.
Tonårstjejerna ser ner på varandra när de försöker bräcka varandra med de senaste kläderna. Vuxna människor är lismande mot chefen för att komma i bättre dager och sparkar neråt för att hålla andra borta. Allt för att man vill få det som man inte fått tidigare – bekräftelse. Dessvärre fungerar det inte.
De senaste modekläderna ger ingen kärlek. Den fina titeln ger en kanske mer i börsen och mer makt, men innerst inne är man bara fem år och törstar efter villkorslös kärlek.
Vissa kan ena stunden hänge sig åt religiösa ritualer för att försöka få syndernas förlåtelse bara för att i nästa stund åter igen utöva fysiskt och mentalt våld på sina barn. Den som styr allt detta är egot. Egot växte sig för starkt, visserligen i syfte att skydda oss, men hindrar oss sedan från att se vem vi egentligen är.
Ego kan översättas till ”Easing God Out” vilket betyder ungefär att ”föra bort Gud”. När egot är igång så gör vi saker vi inte är så stolta över, vi skaffar oss ”lik i garderoben” eller som Debbie Ford uttrycker det ”skuggor”. När vi erkänner att egot tagit för stor plats i våra liv, att vi alla sitter i samma båt och att vi alla kan lära oss av varandra uppstår tillhörighet.
Börsmäklaren och uteliggaren har samma värde på ett möte hos Anonyma Alkoholister, de behöver varandra och är de tillfrisknande så är de villiga att dela med sig till varandra. De gör det därför att de förstår att deras egna liv ligger i den andres händer. Och att man bara kan behålla det man har genom att ge bort det. Spriten har fått ner dem på knä och öppnat deras ögon.
Men man behöver inte gå på ett självhjälpsmöte för att öppna ögonen. Man behöver bara bestämma sig för att agera kärlek. Ge och du ska få. Utan baktanke, dela och väx tillsammans. Som bröder och systrar. Som barn till Gud - skaparen - den villkorslösa kärleken.
Per Ola Thornell