Mediet Benny: "Se sorgen som en vän istället för en fiende"

Det kom en fråga till redaktionen, det var en läsare som funderat över varför det är så svårt att mista någon man håller kär, trots att vi vet att vi kommer att ses igen på Andra sidan. Vårt medium Benny ger svar och en tröst när sorgen och smärtan är tung att bära.

Text: Benny Rosenqvist, tidningen Nära
Foto: Shutterstock

Varför gör det så ont när döden skiljer oss åt, fast vi vet att vi åter träffas i andevärlden?
 Det första jag får till mig när jag hör den frågan är Björn Skifs och låten han sjunger så fint, ”Håll mitt hjärta, håll min själ”. 

Det är så smärtsamt med alla avsked. Att en hand som funnits där, en kind man klappat är borta. Att en röst man kunnat höra eller ringa till, plötsligt är tyst. Den här personens klocka har stannat, men min klocka går vidare. 

Jag vill att min klocka ska stanna och stå stilla med din. Men min resa fortsätter här.
Jag vill inget annat än att vara med dig. Jag vet att vi möts igen, men resan för oss så långt bort från varandra. 

Smärtan är så stor, att du inte är här nu, i morgon. Men sen. 
Sen, det känns så långt borta. Så långt borta när jag vill hålla din hand, smeka din kind, höra din röst. 

Jag har ont av att du inte är här. Du som har lärt mig så mycket, som jag älskat så mycket. Vilket tomrum du lämnar efter dig. Vem ska fylla det?

Hur ska jag få det att sluta göra ont? Det är bara smärta som fyller det tomrummet nu, jag tror inte jag ska kunna skratta igen. Tror inte jag ska kunna leva igen. Men när jag tänker på att du finns där ändå, så går det lite lättare. När jag vet att jag kommer att möta dig igen, går det mycket lättare. 

Och att du ser mig fortfarande, det är stort. Att vi är nära varandra är ännu större. Det är en kärlek som aldrig tar slut.

Känner stor tacksamhet

Men vilka verktyg kan vi använda för att hantera sorgen, smärtan och saknaden?
När någon har gått bort så händer det mycket i oss människor. En kvinna sa till mig en gång: ”När någon dör så tänker änglarna att nu är det någon som ska utvecklas”. 

Ja, vi växer i sorgen, växer till att älska livet mer. Om vi istället kan se att sorgen kan bli en vän istället för en fiende. För en fiende som vi skapar, kan bli outhärdlig. Om sorgen begränsar oss så har det mörka vunnit över oss. >

Vi har ju alla kapacitet att klara mer än vi tror. En insikt om att det här är något som vi alla går igenom. Jag har vänt på det nu när någon som jag känner och står nära går bort, och jag tänker tacksamt på det jag har fått av den här personen. Mötena, kunskapen kärleken, närvaron. 

Jag tror att när jag tänker på någon, när kärleken till den personen är så stor, då får jag läkning. För det är en gåva att kunna älska, att möta någon. Det mötet finns ju så länge jag tänker på någon, älskar någon och vill att den personen ska vara närvarande.

Lämnar inte livet utan kunskap 

Jag är så tacksam för alla människor jag har mött, även de som nu är på Andra sidan. Och att jag vet att de är lika tacksamma över att de har mött mig och att vi har band som aldrig tar slut. De banden klipper jag aldrig av, för de är en länk till det som har varit och till det som kommer. Ett möte som aldrig tar slut. En kärlek som bara blir större när jag vågar vara i den och inte sörjer utan är tacksam för det jag har fått.
Alla möten som får oss att växa är stora och ett möte som har gett energi och som gett kunskap och kärlek, bor alltid i våra hjärtan för evigt. Vi vet ju att evigheten är oändlig.

Människor som är rädda för att dö, lever aldrig fullt ut. Så de som är rädda för döden är mest rädda för livet. Den som levt fullt ut, uppskattar sin tid på jorden och känner: ”Jag är nöjd och jag kan lämna jordelivet nu”. 
Människor som har dödsångest är oftast de som gjort något som de känner är fel, som har skadat någon, kanske skadat sig själva för att de inte gjort allt de önskat av livet. 

Men alla människor får möjlighet att göra allting i detta livet, och det vi missar får vi göra i nästa liv. Ingen människa går felfri härifrån, ingen går härifrån utan kunskap. 
För mig veterligen så har inte den perfekta människan fötts på jorden hittills.

Så änglarna har rätt, var gång någon lämnar jordelivet så sätter det igång processer i oss levande människor. Vi kan växa och vara tacksamma för att vi är här och nu och att vår resa inte är slut. Vi har mer vi ska leva för och mer att lära av livet. 

Hur får jag sorgen att bli en vän?

¤ Acceptera smärtan. Våga vara ledsen, för det är du. Lev ut din sorg på ditt sätt. Allt är okej, det finns inget rätt och fel. Gör det när du kan, men våga vara i sorgen.

¤ Acceptera att någon har gått vidare, acceptansen gör att vi bearbetar det som har hänt och istället möter tillgångarna och läkningen i sorgeprocessen. Vi har alla inre verktyg för hur vi ska hantera det svåra. Vissa människor är introverta och löser det med sig själva i tysthet. Andra skriker, slår, är arga och ledsna. Vissa pratar, pratar, pratar. Och känner.

¤ Låt aldrig sorgen vara en fiende. En sorg kan begränsa oss, förlama oss och stänga in oss i någonting som är outhärdligt. Då blir den en fiende. Känn istället: ”Varför är jag ledsen?”, ”Var sitter känslan?”, ”Hur ska jag hitta tillbaks till glädjen?”.  Ingen på Andra sidan vill att jag ska vara så ledsen, men de förstår att jag är det. Och jag måste få vara det så länge jag är det. 

¤ Efter sorgen så inser man att livet faktiskt går vidare och vi kan vara öppna för tecken från Andra sidan och förstå att de är med oss fortfarande. Så nära men ändå så långt ifrån. 

Läs mer

Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.