Jag har lagt märke till att vi under uppväxten är mest mediala före nio års ålder. Det är då ett barn är öppet för kontakten med Andra sidan, innan det blir alltför påverkat av miljöer och människor runt omkring. För när du lär dig vad som är ”möjligt och inte”, är det lätt att tro att det man upplevt inte finns. Dessutom vill man inte var annorlunda inför andra, och då tappar man det mediala. Det har jag sett många exempel på.

Jag brukar fråga små barn: ”På vilken plats var du innan du var här?” De förstår frågan, och har ofta ett svar. Vissa säger: ”Jag var i himlen”, men när jag ställer följdfrågan: ”Men innan dess då?” kommer ofta en berättelse om tidigare liv.

Min systerdotter kunde berätta att hon kört en röd Volvo och att hon varit mamma till sin egen mamma. De hade krockat med bilen, det var så de dött i det livet. När hon berättade detta var hon fem eller sex år.

En annan liten tjej, en sjuåring, berättade att hon levt i London och varit väldigt fattig. I det livet hade hon långt, rött, rakt hår och hon stal mat för att överleva. Detta är en tjej som idag lever väldigt gott och bor i en fin villa. När hon berättat om sitt tidigare liv, konstaterade hon lite lillgammalt att hon fått det mycket bättre i detta liv och att hon var så tacksam. När jag frågade henne om berättelsen några år senare, kom hon inte ihåg den. Hon mindes inte ens vårt samtal!

Lyssna på barnet!

Du har säkert sett hur bebisar tittar upp i taket eller mot ett hörn i rummet, som att de ser något. Och de ler. De börjar nästan grimasera och prata som att de kommunicerade. Men vem pratar de med? Är det inbillning? Nej, det kan vara att de ser en guide eller en äldre släkting på Andra sidan, kanske mormor som nu är barnets skyddsängel. De håller kontakt med varandra. De små har hela universum i sina ögon. Det är magiskt att titta in i en babys ögon, för det är som att all världens klokhet finns där.

Och vilka föräldrar har inte upplevt att barnet har en rädsla för att sova i sitt eget rum och kommer smygande på natten. Kanske känner de att någon stört dem, att de inte får sova ifred. Som förälder är det lätt att tänka att det bara handlar om att barnet vill sova hos mamma och pappa, och så kan det förstås vara. Men ofta känner barn sig iakttagna, de ser en ande eller känner att någon tar på dem. Tänk så jobbigt att inte få sova lugnt en enda natt, för att andar vandrar runt en. Även om de för det mesta kommer kärleksfullt.

Många barn upplever att vuxna inte tror dem, men det bästa vi kan göra är att se det som en gåva och lyssna uppmärksamt på vad barnet har att berätta. Förneka inte det barnet sett eller fått till sig, fråga istället nyfiket var de får informationen från och vad den ska användas till. Men det är viktigt att andar kommer på barnets premisser. Om det skrämmer barnet ska ni be besökaren att gå, för andevärlden respekterar oss. Det kan vi lära våra små.

Min mamma ville inte att jag skulle prata om min medialitet när jag växte upp, hon var rädd att jag skulle hamna på institution. Men hon uppmuntrade mig genom att lyssna. På kvällen satt vi med ett tänt ljus och hon ville veta mer om framtiden och min kontakt med släktingar. Det var mysigt att någon ville lyssna på det jag såg, höra vem jag pratade med.

När jag skrev boken Ljusfolket träffade jag flera mediala barn. En pojke kommunicerade med sin morfar och var vid sex års ålder en fantastisk schackspelare som vann den ena tävlingen efter den andra, tack vare hjälp och utbildning av morfar på Andra sidan. En tjej hade alla sina låtsaskompisar i cykelkorgen när hon åkte till dagis. Hon är väldigt medial än idag och kommer att bli ett fantastiskt medium när hon tar steget fullt ut och vågar jobba medialt. Hon gjorde en paus i sin medialitet i tonåren, men nu är hon runt 20 och nu är medialiteten åter en del i hennes liv och hon hjälper framför allt många unga.
 
Nya medier tar över

Det är lätt att förlora gåvan när ingen vill prata om den, vilket tyvärr händer många barn. Men de kan öppna upp för medialiteten igen när de blir äldre. Jag tycker att det är fantastiskt att ha fått träffa många mediala barn. De har stor känslighet och lyhördhet för andra människor. De är så ödmjuka och intonade på andevärlden. Jag är säker på att de kommer att bli nya stjärnskott på den mediala himlen framöver.

För det behövs! Många av oss som är aktiva nu är på väg att bli farbröder och tanter. Det behövs nya som tar vid, när vi blir gamla. Vem kommer efter oss? Förut såg jag ingen, men nu träffar jag fler och fler som kan föra fanan vidare i en stor andlighet. De unga är duktiga på sociala medier och har kontakter i andra länder, kontakter som min generation inte hade. Nu kan de unga utveckla varandra.

Dagens unga är kristallbarn och medvetna om Moder Jord. De pratar om miljön och framtiden, för mänskligheten, på ett fantastiskt sätt. De är hoppfulla och får i sin medialitet till sig att det kommer att bli bra framöver. De är inte rädda för framtiden, och det är precis vad andra unga behöver höra.

Det behövs mediala förespråkare som kan trösta unga människor och ge dem hopp.