I våra liv har vi lärt oss att lyssna på våra föräldrar, därefter skolan och till sist samhället. Det gör att vi ofta är väldigt otränade på att lyssna på vår egen inre röst. I huvudet surrar alla tankar som från början är yttre röster och som planterats i oss. Inte sällan när vi kommit en bit in i livet så uppstår en kris inom oss och vi börjar undra om vi är på rätt väg.
Efter en tuff början på året, som inneburit rejäla känslomässiga och mentala svängningar, känner jag nu att jag mår betydligt bättre. När det kommer in motstånd, smärta och kriser i våra liv så blir det förstås kämpigt för oss. Men det ger också en möjlighet att faktiskt reflektera över vad det är i oss som gör att vi upplever det vi gör.
Under hela min uppväxt var jag övertygad om att kunskap var makt. Och på ett sätt så är mycket i vårt samhälle uppbyggt på dessa fakta. I dag är jag äldre, och kanske lite klokare. I dag vet jag att kunskap i sig inte är värt något om den inte beprövas. Först då omvandlas den till vishet. Och vishet är inte makt. Vishet är kraft!
När jag kom i kontakt med det andliga och min medialitet, så berättades det för mig att vi alla har guider som på olika sätt hjälper oss i livet. Jag tyckte det där lät både spännande och flummigt. ”Vem skulle vilja vara min guide och vad utför han eller hon i mitt liv”, tänkte jag. Visst hade jag hört talas om skyddsänglar men var en guide samma sak? Var det ”bara” någon som såg till att man inte kom till skada?
För en kort tid sedan var jag på en konsert med Deva Premal och Miten. Min fru köpte biljetter redan i januari och när konserten närmade sig så hade jag egentligen ingen lust, men vi kom i väg i alla fall. Det visade sig att konserten på Helsingborgs Konserthus var helt magisk.
Denna fråga gäckar fortfarande stora delar av mänskligheten. Någon tycker kanske att det inte finns någon speciell mening – vi föds, växer upp, arbetar, skaffar familj, blir gamla och sedan dör vi. Utifrån den beskrivningen kan jag bara hålla med – om det bara skulle vara det som var meningen.
Jag har blivit farfar. Det är så fantastiskt! När jag själv blev pappa så var det oändligt stort. Nu cirka 36 år senare så sker nästa stora mirakel. En själ har valt att stiga ner i mitt barnbarns fysiska kropp – en flicka med namnet Kira.
Vår fysiska kropp är väldigt påtaglig för de flesta av oss. Men vi har tre kroppar till som behöver bli bekräftade och tas om hand; den mentala kroppen, den känslomässiga kroppen och den andliga kroppen. Nu när våren är på gång kanske det är dags för en liten vårstädning som piggar upp och får fart på livsandarna.
Ibland behöver vi sluta analysera det som varit och sluta planera för framtiden. Vi behöver också sluta försöka ta reda på hur vi mår eller vill må och bara följa med i det som sker. Det tar så mycket kraft att försöka förstå, analysera, förändra, fixa och trixa för att ställa till rätta att livet lätt blir en kamp fylld med krav och måsten.
Tillhör du de som ibland säger att det känts som om du fantiserat när du upplevt en kontakt med andevärlden? I så fall är du långt ifrån ensam! Det är ganska vanligt att de som exempelvis kommer som nya till en medial kurs eller utvecklingscirkel beskriver det som att de fantiserar. Resultatet blir då förstås att de tvivlar på sig själva och säger att de inte kan eller att det inte fungerar.