Den 23 januari 2019 dog Kristina Aspemos stora kärlek Gösta i sviterna efter en hjärnblödning. Mannen som hon på djupet delade förståelsen av livet med. Han som vandrade vid hennes sida i livet och längs Caminon och tillsammans med Kristina smidde sköna planer för framtiden.

När vi möts är Kristina just hemkommen från en långpromenad i grönområdet där hon bor, med havet inpå knuten och nyutslagna vårblommor i planteringarna. Det är i naturen hon finner läkning och nu ska vi prata om vägen tillbaka. För hur överlever du när du mist den som älskat dig genom vardag och fest? Din andra hälft.

Förutom naturen, har tilliten till att livet och kärleken fortsätter även efter döden, om än i ny form, räddat henne. De fortsatta samtalen med Gösta, att han finns där för henne. Kristina vågade också följa intuitionen att kontakta ett medium för att få hjälp att sätta ord på den starka närvaro hon upplevde. Den 23 januari i år, på Göstas dödsdag, kom boken han och Kristina skrivit tillsammans. Ja, det låter märkligt. Men med hjälp av Göstas närvaro har boken om första sorgeåret, När det värsta händer, blivit till. Vägen dit gick via mediet Camilla Örnberg i Göteborg.

Men Kristinas andlighet vaknade redan när hon var liten.

– Jag tror att det finns i alla, mer eller mindre slumrande. Längtan efter kärlek, att hitta hem. Kontakten med den egna själen. Jag minns att jag redan som barn blev berörd när jag kom in i kyrkorummet och som femåring, hos dagmamman, hade jag en intensiv längtan efter att rita Gud och Jesus. Gud i guld och Jesus i silver. En tydlig barnatro och en längtan. Mitt sätt att göra det andliga till en naturlig del av mitt liv.

Två viktiga pusselbitar

Men som för så många, var det annat som tog plats i vuxenlivet. Karriär, två små barn … Så kom en vändpunkt. Kristina kände att något saknades henne och började resa inåt.

– Jag hörde min egen röst mer och mer, min längtan. Jag började leva inifrån och ut. Det ledde till många förändringar i mitt liv, när det yttre inte speglade det som mitt inre rymde.

Därför blev mötet med prästen Gösta Tingström så viktigt. Det förändrade allt. De träffades i en gående meditation på en fest hos en gemensam vän. Ett starkt ögonblick. De insåg båda att de sökte samma sak i livet. De var pusselbitarna som drogs till varandra.

Att sedan mista en sådan kärlek är att mista en del av sig själv.

Har andligheten burit dig i sorgen?
– Ja, den har varit livsavgörande. Både Gösta och jag har haft en inre visshet om att en gudomlig ordning jobbar för det högsta, bästa i allt som sker. För mig handlar det om tillit till att det finns något större att vila i. Om jag faller överbord i ett stormande hav och försöker övervinna vågorna, så kanske jag drunknar. Men ju mer jag slappnar av, desto färre kallsupar får jag. De tankarna har hjälpt mig slappna av i de svåraste stunderna, annars hade jag kanske gått under.

Kristina har länge haft föraningar av Andra sidan, känt av saker, kunnat blunda och berätta vad ett foto föreställer.

– Jag märkte att när jag litade till det, så fanns svar och information. Denna förmåga hade även Gösta, och min egen förmåga öppnades upp ännu mer när han dog. Jag kunde uppfatta saker och det var fantastiskt. Samtidigt längtade jag efter det mer verbala samtalet, men för att nå dit behövde jag få hjälp. Jag längtade oerhört efter att få hjälp att uppfatta honom tydligare. Jag hade hört honom ropa på mig och det kändes angeläget att bli så tillgänglig som möjligt.

Ett flödande samtal

Kristina sökte kontakt med Camilla Örnberg som hon sett i tv:s Det okända. Att det blev just hon förklarar Kristina med att hon uppfattade Camilla som en person med gott omdöme, ödmjukhet och en stor medial gåva.

– Att anförtro sig åt ett medium handlar om att släppa in. Nu skulle Gösta och jag släppa in en tredje person i vårt mest privata – det som bara varit för oss.

Vad hade du för förväntningar?
– Att få bekräftat att Gösta är med, att han ser mig och att vi får fortsätta att vara tillsammans. Men jag hade inte vågat tro att det skulle bli ett så flödande samtal! Det var inte något vagt och litet, utan mycket likt våra samtal i livet. Jag var förvånad över hur väl Camilla träffade Göstas sätt att formulera sig.

När Camilla välkomnat Kristina med en kram vid första mötet, sa hon: ”Jag brukar erbjuda kaffe men jag har fått veta att du inte ska ha kaffe för då blir du så uppjagad.” Hon överräckte en kopp ingefärste.

Kristina skrattar.

– Det är typiskt Gösta. Då visste jag att han var där. Han var inte förtjust i att jag drack kaffe.

Kristina fick under sittningen många bekräftelser på att han har koll på vad som händer. Detaljer.

– Ja, vi fortsätter tillsammans, men i en ny form.

Camilla fick till sig namn som stämde och beskrev även den person som mötte Gösta när han gick över. Det var klockrent och gav inte utrymme för minsta tvekan hos Kristina.

Plötsligt sa Camilla: ”Det var synd på de nya och dyra skorna.”

– Det blev ett gapskratt på den kommentaren, säger Kristina. Det var underbart att både få skratta och gråta med Gösta och Camilla. Skorna köpte Gösta dagen innan han fick hjärnblödningen, ett par dyra, svarta kängor av bästa kvalitet. Han hade förkärlek för det lite lyxiga. Ingen annan än jag hade sett dem. Den bekräftelsen betydde mycket.

För två år sedan förlorade Kristina sitt livs kärlek Gösta i en hjärnblödning.

Ropade efter henne

Fyra månader senare satt Kristina åter på tåget till Göteborg för ett nytt möte med Camilla. Men med en viss tvekan inombords. Hon kanske störde Gösta för mycket? Tänk om han inte kom?

– Men det fanns mycket mer att prata om och jag längtade efter samtalet. Jag tänkte att jag får lita på att Gösta har bäst koll på om vi ska prata.

Camilla hade ett budskap direkt Kristina kom innanför dörren: ”Nu skriver vi boken.”

– Det var det första han sa, sen la han till: ”Äntligen får jag en chans att nå fram till dig.” Så nog hade han ropat att jag skulle komma tillbaka.

– Detta var avgörande för att min bok kom till. Jag visste nog att jag skulle skriva en bok om sorgen, men kunde inte tänka att jag skulle ha kraft för det på ett bra tag. Men det är typiskt Gösta, att önska att det ska gå fort. När jag lämnade Camilla tänkte jag ”nu gör vi det!”. Det som varit en tanke, tog form.

Gösta förmedlade tydligt ”vi”. Han gasade. Camilla sa: ”Han visar mig ett bord och ett tänt ljus i en enkel stuga vid havet.” Han säger att ni ska göra det tillsammans och att orden kommer att flöda rakt genom dig.”

Camilla hade ingen aning om Göstas älskade hus på Fredlarna i Stockholms skärgård. Den lilla primitiva stugan utan el och rinnande vatten där han och Kristina haft sina bästa stunder. ”Står sängen i stugan så att man kan se havet från den?” kom det plötsligt från Camilla och Kristina berättade om tvåvåningssängarna som inte går att flytta. ”Han visar att du ska vrida på en av sängarna”, envisades Camilla, ”så att man kan sitta i den och se havet. Han vill att du ska möblera om”. Kristina funderade, menade han kökssoffan? Camillas svar kom direkt: ”Ja, nu ryser jag över hela kroppen. Det är den han menar. Han vill se vågorna när ni skriver.”

En väg att finna mening

Gösta förmedlade också att han känt att Kristina i sina smärtsammaste stunder haft tvekan inför livet.

– Han sa att det var viktigt att jag fann en mening i att finnas kvar. Han kände igen kampen, då han upplevt samma sak själv. Hur svårt det kan vara att leva på jorden. Men han hjälpte mig förstå att det fanns något att leva vidare för. Boken blev en väg att finna mening. Om jag kunde öka förståelsen för hur en sorg kan se ut, fanns det en mening med att vara kvar.

Kristina har fått väldigt fin respons på sin bok, hon har fått höra att den berör.

– Jag ser det som att jag släppt ut en fågel ur en bur, och nu får den flyga fritt och landa där det finns en längtan efter den. Idag är allt lite lättare, men Gösta fattas mig otroligt mycket. Det händer något med en när man går igenom sådant här, det stärker och rensar upp inombords. Men det finns en väldig längtan. Jag får arbeta med tilliten till att det väntar mycket fint. För som en god vän sa: ”Vi kan inte tro att något så fruktansvärt händer om det inte ska föra med sig något gott.”

Vad kan hon då förmedla till andra i sorg, var finns trösten?

– Vi behöver känna hopp för att stå ut i det mest smärtsamma. Om det känns hemskt att leva just nu, behöver vi få hjälp att tänka att det inte alltid kommer att vara så, det blir bra igen.

– Sen är det inte viktigt vad det är, bara det är något. Förhoppningsvis kan min bok vara ett ställföreträdande hopp.

Det här är Kristina

Ålder: 50 år.
Familj: Barnen Jenny, 22 år, Otto, 20 år, och hunden Troja.
Bor: I Täby.
Gör: Arbetar som terapeut, konsult och yogalärare, www.purusa.se
Motto: ”Min längtan har fört mig hit och jag litar på att den fortsatt visar mig vägen framåt.”
Andlighet för mig: ”Jag lever i tillit till att det finns en gudomlig ordning som arbetar för det högsta bästa i allt som sker, och
är öppen för att ta emot och lära av det som kommer i min väg.”
Aktuell med: Boken När det värsta händer (LB Förlag).

Mediet Camilla: ”Det var en ära att få hjälpa Gösta och Kristina”

Via mediet Camilla Örnberg fick Kristina kontakt med Gösta.

Budskapen från Gösta är bland det starkaste mediet Camilla upplevt i kontakten med andevärlden. Förenat med så mycket kärlek till hans älskade Kristina. Mötena med Kristina och Gösta lever jag som medium på länge, säger Camilla Örnberg.

– Gösta var väldigt speciell, han var så tydlig, säger Camilla Örnberg. Jag känner mig både hedrad och ödmjuk inför att jag fått förtroendet att hjälpa Kristina och Gösta att mötas efter att de så tragiskt slitits ifrån varandra. Jag har varit mån om att förvalta förtroendet på bästa sätt, med stor respekt för deras integritet.

Hon berättar med vilken kraft och hög, stark energi han kom igenom vid sittningarna. 

– Han grep tag i mig med sitt sätt att uttrycka sig och beskriva saker. Han gjorde det lättare för mig att förmedla budskapen till Kristina med sin tydlighet, använde ord som jag vanligtvis inte använder. Och det kom verkligen enbart från honom. Han var – är – otroligt stor i sin energi. Vilket jag förstått att han var i livet också. Det var en ära att få lära känna honom.

Gösta kom igenom till mediet Camilla redan innan Kristina, som bokat sittning, hunnit knacka på hennes dörr. Han berättade hur han såg på livet, hur vi alla kan stanna upp och ta vara på det lilla.

– I sin kärlek till Kristina, deras möten, sa han precis vad han tänkte och beskrev hur fantastisk hon är. När jag tittar på henne med Göstas ögon, blir jag nästan förälskad.

Camilla ler.

– Gösta, som jag aldrig träffade i livet, var en person man märker av. Han kom så självklart. Han var ingen som ursäktade sig, utan han tog för sig. Om jag som medium tillåter honom att göra det, förstärks den egenskapen och han kan vara sig själv. 

Tar bort skuld och oro

Varje besök från andevärlden är inte så, förklarar Camilla. En tyst och introvert person bjuder på ett helt annat möte – våra kära på Andra sidan kommer, helt enkelt, som de var. 

Hon skrattar när Göstas ommöblering i den lilla stugan kommer på tal. Rysningarna som bekräftade att hon uppfattat honom rätt och att bilderna var så otroligt tydliga. 

– Gösta är väldigt visuell i sitt sätt att vara. Han tar över min kropp och mitt språk. 

Tack vare hans tydlighet kunde Camilla vara väldigt konkret i det hon förmedlade till Kristina. Något hon eftersträvar vid varje sittning.

– Jag sätter stor press mig själv för det är så jag vill att det ska vara. Det ber jag om inför varje sittning är ”själ till själ, hjärtat till hjärta”, att kunna sätta mig själv åt sidan. 

Vad tänkte du om att Kristina återkom efter fyra månader?
– Det händer att klienter kommer tillbaka efter kort tid, när samtalet behöver fortsätta, och då är de förstås välkomna. Andra kommer en enda gång för att få ett avslut, sedan är de nöjda och går vidare. 

– Med Kristina kände jag direkt att om Gösta vill komma tillbaka, då gör han det. Han var som på nålar inför varje sittning och hade alltid en agenda – ”idag ska hon ha det här budskapet”. Som med boken! Mina sittningar blev en bekräftelse på Kristinas och Göstas egna samtal. Det är lätt att tvivla, men skönt att få bekräftelse.

Är det viktigt i sorg att få svar från Andra sidan?
– Genom åren har jag insett att det är otroligt läkande och viktigt för väldigt många människor. Jag får höra efteråt att ett möte med en far eller mor, betytt mer än flera års terapi.

 – Oftast lämnas man i tron att man aldrig ska ses igen och alla ens frågor väcks till liv. Men att få ett avslut, en förståelse för att avskedet inte behöver vara så abrupt utan att det kan finnas möten i framtiden, ger hopp. 

Det är en tröst att höra att de har det bra på Andra sidan. Att de är precis där de ska vara just nu. 

– Många kommer via tv-program i kontakt med osaliga andar, andar som inte hittar hem, och det skapar oro. Att då få höra ”jag har det bra och jag vakar över er” tar bort den oron.

På samma sätt, förklarar Camilla, kan mötet dämpa skuld för saker man tror att man kunde gjort annorlunda.

– Ofta minns man sista tiden, den som inte var den lättaste. Andevärlden säger ofta till mig att det finns en skuldkänsla för att en anhörig inte hunnit fram i tid, inte fått säga farväl. Då förklarar andarna att det ”nästan var lättare att gå när du inte var där, du kunde inte göra mer”. Eller att det var skönt få lämna kroppen efter lång sjukdom. Den bekräftelsen är läkande och gör det lättare för de kvarlevande att gå vidare.

Det här är Camilla

Familj: Man och två barn.
Arbetar: Som medium ger hon sittningar två dagar i veckan, har storseanser och kurser. Arbetar även med gruppträning, yoga och hälsa.
Bor: I Torslanda, Göteborg.
Kontakt: www.andligfokus.com 
Motto: Att vara öppen för förändringar, ständigt utvecklas och se det fina i livet. 
Andlighet för mig: Ett sätt att leva och vara i kontakt med sig själv.