Alla kan njuta av livet

Att kunna njuta av livet även fastän man varit med om svåra saker går alldeles utmärkt. För Mia Mattsson-Mercers hundar är livsnjutandet en självklarhet.

Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Shutterstock

I mitt hem, nere i södra Tyskland, har jag fem äldre seniorhundar bland mina åtta medelålders hundar. Hunden Ariel adopterade jag från ett av de värsta shelters jag någonsin sett nere i Italien. 

Där fick hundarna ligga i sin egen avföring då ingen rengjorde deras burar. Mat fick hundarna ungefär var sjätte dag och de fick dricka sin egen urin. Ariel hade tidigare suttit i tre andra shelters och detta var hennes fjärde. Någon gång under den tiden hade hennes ena framben knäckts på fyra olika ställen för att sedan få självläka. Frambenet hade läkt i sicksack och hennes gång påminner nu om Charlie Chaplins. 

Annons


Många människor gråter när de ser henne och jag blir lika förvånad varje gång. En man visade sin direkta avsky när han såg Ariels vanskapta ben. Jag frågade honom om han såg med samma avsky på människor med en vanskapt eller skadad kroppsdel?

 

Redan år 2001 skrev jag i min andra bok ”Föra djurens talan” om handikappade hundar nere i Sarajevo, som jag kom i kontakt med genom mitt arbete med min stiftelse Animals Without Limits (AWL).

 

Även som djurkommunikator i Sverige fick jag besök av en trebent klient och hans matte. Matte ville veta vad hennes hund tyckte om livet på tre ben. Hunden hade absolut inga större problem av sitt handikapp, förutom när alla barnen i hemmet slängde sina skor huller om buller i hallen. Då snubblade hunden över dem. 

Matte sken som en sol. Hon hade försökt att få alla barnen att ställa i ordning skorna men ingen hade lyssnat. Nu när deras ”handikappade” hund själv hade framfört sitt önskemål lyssnade barnen på ett annorlunda sätt. Matte skrev till mig senare att nu stod skorna i ordning.


Ariel har varit hos mig i fyra år. Varje dag haltar hon från sin sovkudde ut i trädgården och lägger sig. Att vara ute i friheten och att sola magen är det bästa Ariel vet. Hon älskar sin frihet och hon älskar då hon får människors uppmärksamhet, även om de har en rynka mellan ögonbrynen. Ariel är idag en lycklig tik på tolv år.


I fjorton år var hunden Kiki Joy fastkedjad nere i Södra Italien. Nu har hon varit hos mig i två år och är den friskaste hunden av dem alla.

 

Hunden Leah togs in från gatan av hundfångare för att hon skulle steriliseras. Efter ingreppet slängde de ut henne på gatan, fortfarande blödandes. När jag såg henne var hon full av tumörer och mager som ett skelett. Jag kunde inte bara låta henne förblöda. Idag är hon frisk och lämnar endast sin soffa för att gå ut och göra sina behov. Sedan lunkar hon in så fort hon kan för att åter inta soffan.

 

Seniorer har en slags vishet och ro över sig och att se dem sova fridfullt i deras hundsäng, eller i soffan gör mig varm. Lugnt följer de efter mig ut i trädgården och tittar på mig medan jag gräver i rabatterna. Det är vackert att se dem liggandes i gräset som vackra blommor.

 

Alla mina djur har sin egen historia att berätta och likaså jag. Många rynkar på näsan när de hör våra historier, andra vet inte riktigt vad de skall säga. Vi är inga offer utan vi har gått från att ha varit offer till överlevare. Och vi är lyckliga. Jag blir inte rädd när jag ser dem halta och lika lite blir de rädda när de ser mig halta. Vi är den haltande familjen som älskar och njuter av livet.

 

That’s Amore 

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.