Även när djuren är för evigt borta finns kärleken kvar

Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Shutterstock

Jag tittade ner på den beiga hunden som låg alldeles stilla på sin hundsäng. Hans ögon var slutna och andetagen var långsamma. Jag visste inom mig att han inte hade lång tid kvar här på jorden. Hunden Rasmus aura vibrerade ojämnt, likt en radionstation som inte hade sin rätta frekvens inställd.

”Varför lämnar du mig så snart?” viskade jag till honom.

Vi 
reflekterar ert perfekta jag. Vi väljer att vara lyckliga i nuet och tänker aldrig på framtiden. Vi lever för varje minut och inte en sekund snabbare. Ingen vet vad som ligger i framtiden, utan den kommer när det är dags.

Som ett tecken med sin kärlek och bekräftelse viftade han på svansen.  

Det gjorde så ont att mista min fyrfota vän.

Att säga adjö till kärleken var smärtsam.

Vi 
finns alltid omkring er människor för vår kärlek tar aldrig slut även om vi försvinner från er. När ni befinner er i stillhet kan ni känna vår närvaro, men det är när ni famlar efter att känna oss i fysisk form som kontakten bryts mellan oss.

Er förtvivlan bryter kontakten.

Var i en total stillhet och ta in oss. Låt oss fortsätta att hela er, precis som vi alltid gjorde sittandes bredvid er.

Jag tittade på Rasmus. Hans svans viftade inte längre. Han var borta!

”Rasmus!” skrek jag och borrade in mitt huvud i hans fortfarande varma päls. ”Lämna mig inte!”

Plötsligt kände jag en varm känsla vid mina ben. Något som fläktade förbi mig.

Vi har en sj
äl och lever därför för evigt!

Jag har inte lämnat dig. När minnet av mig förträngs av din tunga sorg, det är då du lämnar mig.

 

That’s Amore!

Fler krönikor

Anmäl dig till Näras nyhetsbrev!

Få alla våra nyheter direkt i din inkorg, varje vecka:

Jag har läst och godkänner villkoren.

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.