Bli ett med allt liv

Nej, droppen har förenats och blivit ett med den stora oceanen. Värmen kan få droppar att avdunsta och bli till moln, regnet sprider sig sedan på en ny plats. Kanske i jorden, där plantor tar upp droppen i sig. 

Om droppen skulle vara en separat enhet skulle den känna sig separerad från alltet i dessa skeenden. Men vi människor vet att vattendroppen ingår i ett större kretslopp och att vattnet och dess energi är konstant, det förändras bara.

Varför skulle det inte vara på samma sätt med oss människor? 
Varför är vi så rädda och känner oss separerade från alltet och andra varelser? 

Vi är ju som vattendroppen – vår själ följer oss alltid i vilken form vi än tar oss. Döden är den stora synliga transformationen – droppen som verkar falla mot en säker död. Men vi dör inte. Vi dör aldrig. Vi är eviga. 

Vi är allt. Vi är trädet, myran och blomman. Vi är molnet, teglet i väggen och datorn vi har framför oss. När vi dör så må vi förlora vårt ego, men vi består eftersom vi är eviga – vi är källan.