Jag är en sökare. Trots att jag har fått svar på många frågor, så dyker det hela tiden upp nya saker som jag önskar svar på. Sedan är det förstås en bedömningsfråga om det finns svar eller inte.
En del tycker att jag vill för mycket, och det ligger förstås en del i det. Men sökandet är en drivkraft i mig som jag gillar. Kanske känner du igen dig i någon mån?
Genom åren har jag fyllt min bokhylla med många bra och en del mindre bra böcker. Jag har köpt stenar för att ha i fickan eller mot olika åkommor. I lådorna trängs rökelse, pendlar och affirmationskort med tarotkort och änglakort. När jag köpte de här sakerna så var jag i en tydlig känsla av att de skulle ge mig svar. Och det har väl varit ett blandat resultat kan man väl minst sagt påstå.
Eftersom jag gillar att lära mig saker, är det nog alla mina böcker och DVD-filmer som gett mig mest. När jag hittat en bok som verkar intressera mig, så köper jag den ofta direkt. Men ibland inträffar något märkligt.
Trots att jag känt mig dragen till boken och sedan läst den, så är det precis som om att det inte stämmer riktigt. Jag har försökt förstå den intellektuellt men jag har inte kunnat ta in innehållet i mitt väsen. Mitt intresse falnar och boken har hamnat bland de övriga böckerna i hyllan.
Sedan när det har gått en tid, kanske flera år senare, så har mina ögon fastnat på boken igen. Ofta minns jag hur jag kände när jag läste den och att jag inte blev klok på den. Men någonting får mig att vilja ta fram boken igen för att läsa om den, och den här gången faller det på plats – det blir som en uppenbarelse för mig.
Det som skett är att när jag första gången jag såg boken intuitivt visste att den var rätt, men jag var inte redo helt enkelt. Det var fler pusselbitar som behövde falla på plats innan jag kunde ta i allt.
Det här fenomenet dyker även upp i andra sammanhang. Kanske är det människor som jag möter som säger något som inte går in eller som jag ställer mig kritisk till, men som senare möter upp med min egen sanning. Det är häftigt!
Per Ola Thornell