Jag vet att det är ganska vanligt att man pratar om att man ska rena sig eller skapa skydd runt sig, mot andras energier, mot onda andar, mot entiteter i universum, mot det mörka. Man ska helt enkelt skydda sig mot attack!
Nej – man kan inte skydda sig mot attack med amuletter. För det finns ingen som kan attackera. Om man tror det, så är man fast i den fysiska mänskliga formen och applicerar sedan denna form på det formlösa menar jag.
I det fysiska livet kan vi bli attackerade av någon annan, men det är egot som är under attack. Rädslor, ilska, frustration skapar drama. Själen skapar inte drama.
Så vilka är då dessa själar som kan attackera våra själar? De finns inte. Alla själar är förbundna med varandra – var och en del av Källan. Så skulle en del av Källan välja att attackera en annan del av Källan? Naturligtvis inte, det vore som om ens ena hand skulle slå ens andra hand. Det vore som att säga att vissa av oss är måndagsexemplar i skapelsen.
Vi känner av andra människors, eller alla varelsers energier. Men det finns en förklaring på det – när du känner någon annans sorg, rädsla eller ”negativ” energi så är det för att du valt att vara öppen för det. När du känner av en annan människas ”positiva” energier så är det för att du valt att vara öppen för det. Det är alltså ett val. Så varför välja att känna mörkret hos andra människor? För att man tror att man kan bli attackerad. Men om man jobbar med sig själv och sina inre demoner så finns det inga yttre heller. Det man tror blir manifesterat.
Så länge vi tror att vi måste ha beskydd så är lever vi också i separation från ettheten, helheten. Och i den separerade världen så måste vi skapa mörker i motsats till vårt sanna varande som är ljuset. I den världen är vissa bättre eller sämre, mer värdefulla eller mindre värdefulla. Där är vi inte jämlika, vackra och hela. Varför vill man som andlig fortsätta skapa en sådan värld?
Namasté
Jai
www.loveit.se