Det finns ingen väg till kärleken, kärleken är vägen. Det kan inte sägas tydligare än så. Men handen på hjärtat – är det så det dagliga livet ser ut för var och en av oss? Och hur lätt är det inte att sprida ord som ”ljus och kärlek” omkring sig för att i nästa sekund skaka på huvudet mot någon och tycka att han eller hon är kass/dålig/dum-i-huvudet eller något annat? Hur kan det vara så när vi vet vilken väg vi vill gå?
Vi blandar ihop det – vi blandar ihop vad som är människa och själ. Som människa är det lätt att emellanåt känna sig kärleksfull och glad för att i nästa stund ha tappat det helt och blir arg och full av hat eller ilska. Det visar bara att mänsklig kärlek inte kan vara sann och genuin. Den kommer inte från ett ställe som är evigt och helt. Den kommer från ett ställe där man för tillfället inte känner sig liten eller attackerad. Mänsklig kärlek handlar om att man i stunden inte känner något jobbigt.
Själslig kärlek däremot är konstant, villkorslös och kraftfull. Och eftersom själen är det som blir kvar när dess tempel är borta, så är det kanske all idé att låta den få komma fram även så länge vi är på jorden?
Hur gör man det? Man tränar det! Inte en minut, inte en timme eller en dag. Inte ens en månad. Man tränar det från och med nu och resten av det fysiska livet. Den träningen handlar om att varje dag, och flera gånger varje dag, påminna sig om vem man egentligen är, att kliva in i den energin och sedan agera utifrån den. Om och om igen.
Att se bortom varje människa man möter och istället se dem som en ängel, en själ, att min broder och syster jag möter är hel och komplett och att sedan agera utifrån att de är hela. Att ge villkorslöst till alla. Att respektera och hedra allt liv – inklusive sig själv. Ja det kommer att kräva mycket av dig, det är sant. Men frågan är; Är du villig att ta ansvar för ditt liv och kärleken i den, vill du vara den förändring du vill se i världen och expandera din själs kärlek ut i den världen eller vill du ha fullt sjå med att beklaga dig, dra på offerkoftan, klaga på andra, känna dig liten och ibland ”dumpa” lite ljus och kärlek här och var när du för tillfället glömmer bort eländet i livet?
Vi kan skjuta den villkorslösa kärleken framför oss i hela livet. In i nästa liv och i nästa liv. Men förr eller senare behöver vi ta tag i vår träning, att fördjupa vår andliga sida så att vi kan få komma hem till den vi egentligen är. Varför inte göra det från och med nu?
Namasté
Jai
www.loveit.se
