Jag är ganska trött på att vara man. Eller rättare sagt den bild av män som målas ut i reklam, i media och vid fikaborden. Jag känner inte igen mig i den. Jag är inte intresserad av sport. Inte av bilar. Inte av att träna fram en sexpack på gamen eller få en snygg rumpa. Jag har inte kroppen full av testosteron och jag ser inte på kvinnor som objekt. Jag tänker inte heller med fel huvud.
Jag hörde hur barn på förskolenivå tillsammans med vuxna prata om vad skillnader mellan män och kvinnor är. Svaret var att kvinnor har bröst. De vuxna skrattade och frågade efter fler skillnader. Ingen valde att korrigera barnen. Borde svaret korrigeras? Det torde väl vara ganska självklart då alla människor – kvinnor som män har bröst. Men vad de vuxna kvinnorna på förskolan gjorde var att befästa en syn som bygger på sexualisering och objektifiering.
Jag är innerligt trött på bilden av män som framställs som macho och på bilden av kvinnor som svaga offer. Stereotypa bilder som gärna hålls fast av pengastinna reklamare och marknadsförare, journalister i annonsfinansierade median varav förvånansvärt många av dessa är kvinnor.
Det är dags att begrava den stereotypa mansbilden som vi fostras in från generation till generation och som gärna bibehålls av de som tjänar pengar på den. Vad vi andra – kvinnor som män kan göra tillsammans – är att se till att vi inte köper den bilden och för den vidare. I mars kommer jag själv att organisera en manshelg för de män som precis som jag, tröttnat på den stereotypa bilden av sig själva och från andra.
Jag är inte min kropp och jag är inte man. Mitt kön säger inget om mig som person och människa. Jag är människa – och min själ bebor denna människa och kropp.
Namasté
Jai
www.loveit.se
