Vi stänger dörren till kärleken när vi förväntar oss kärlek endast från vår man, fru, partner, barn, föräldrar eller vän. Vi stänger också dörren till kärleken när vi riktar vår egen kärlek endast till dessa. När vi lär oss att älska alla, när vi lär oss att be för vår fiende, när vi förlåter alla som gjort oss illa, kränkt oss, skadat oss då kommer kärleken att flöda genom oss på riktigt. Då kan vi uppleva den obegränsade kärleken. För när vi exkluderar andra från vår kärlek så separerar vi oss från dem. Och när vi gör det så upplever vi oss själva separerade från helheten.
Det betyder inte att vi behöver vara med dem som behandlar oss illa. Men vi behöver förlåta dem i våra hjärtan, sonas med dem inom oss själva. Vi behöver se att alla, även vi själva, är värda att älskas – bortom beteende. Bortom roller i olika relationer. Ja vi har olika roller med dem vi älskar. Kärleken i en partnersituation uttrycks ett sätt, kärleken till barnen på ett annat sätt. Kärleken till våra arbetskamrater ser ut på ett helt annat sätt. Men se upp här. Ju längre ifrån som människor befinner sig kontra oss, desto mindre viktiga verkar de vara. Och det är inte sant – alla är lika viktiga och alla är värda din kärlek. ”Älska din nästa såsom dig själv” sa Jesus. ”Var den förändring du vill se i världen” sa Gandhi.
Kärleken kan aldrig villkoras eftersom den inte har några gränser.
Namasté
Jai Thornell
www.loveit.se
