”Jag älskar dig mer än alla stjärnor”. Så brukar min fru säga till mig och samtidigt se mig in i ögonen. Om jag är riktigt närvarande när hon säger det, så får jag uppleva den underbara, känslan av villkorslös kärlek.
Redan när vår vänskap började gå över i kärlek så poängterade hon att hon inget annat önskade att jag skulle vara lycklig i mitt liv, med eller utan henne. Hon ville på inget sätt ställa villkor för hur hon ville att jag skulle vara. Överhuvudtaget så önskade hon att få ge villkorslös kärlek till mig.
För mig kändes det fantastiskt. Och det gör det fortfarande. För hon har lärt mig att när man inte ställer krav, så ger man utrymme för att ge djup kärlek ur sitt hjärta.
Hon har lärt mig att hon älskar mig, även när jag inte älskar mig själv fullt ut. För så är det, det är inte alla dagar jag ger mig själv kärlek. I sådana stunder kan vi få för oss att det är den andre inte visar sin kärlek till oss. Och vi gör det för att vi behöver kärlek, den kärlek som vi borde gett oss själva, men istället för att se det, så projicerar vi våra känslor på vår partner. Vi börjar ställa krav på varandra. Precis som om det vore en självklarhet att få kärlek av någon annan.
Neale Donald Walsch skriver i sin bok ”Gemenskap med Gud” följande: ”Livet för oss människor är fyllt av villkor. Vi har lärt oss att kärleken är villkorad.” "Om du inte gör det här för mig kommer jag inte att tycka om dig mer.”
Det finns inga villkor i universum. Det som är, är det som är, och det finns inga villkor som gör att det inte skulle kunna vara. Kärleken känner inga villkor. Kärleken bara är. Kärleken kan inte ”inte vara” och det finns inga villkor som kan få den att försvinna.
Jag behöver påminna mig om att det är så här jag vill att det ska vara. För jag har mina mönster och jag är också en del av ett samhälle där krav, prestation, dömande och högmod råder.
Jag har en vis livspartner och känner mig otroligt priviligierad, och när jag blir påmind om hur kärleken är i sin villkorslöshet så kommer den fram från djupet ur mitt hjärta, till mig själv och min älskade livspartner.
Per Ola Thornell