Kärleken övervinner fördomarnas färger

Den äkta kärleken är färgblind. Den fördömer inte eller har några fördomar emot någon. Varken emot de på två eller fyra ben.

Jag har alltid funderat om det är sant att alla hundar är färgblinda. När vi kommunicerar tillsammans läser jag av deras energier och det är mina ord som beskriver känslorna. Ibland ser jag färger, men ofta pulserande ljus. 

Hunden ligger i mitt knä när ljusspelen plötsligen flimrar upp inom mig, de pulserande kärleksvibrationerna kommer snabbt emot mig. Hundarnas villkorslösa kärlek, är något jag själv skulle vilja bära i mitt hjärta.

Vi ser inte alla vackra färger. Men, vi känner dem med våra andra sinnen, så på ett sätt ser vi alla vackra färger inom oss. 

Vi blir aldrig lurade av någon annans färg - eller tro. Regnbågens färger skapar kärlek inom er, men ni är rädda för att acceptera andras regnbågsfärger helt ut. 

Jag tänkte på hur vi människor kan hata någon vi inte känner på grund av deras tro, hudfärg eller sexuella läggning. Människor har till och med fördomar om hundar. Är det därför svarta hundar ofta blir adopterade sist i djurhem? 

Jag älskar alla hundar trots deras färger, men blir alltid lite orolig när vi räddar en svart hund. Inom mig känner jag oro att det kan bli svårare att finna en familj åt den svarta hunden. 

Jag tänker i min stillhet att jag är mer rädd för människorna, än hundarna som jag träffar i krigsdrabbade länder eller i kaosdrabbade miljöer. 

För oss är alla människor en människa, trots deras färger. Vi ser deras godhet utan att tänka på hur de ser ut. Vår svans är ett tecken på godhet. Ingen föds ond, inte ens en hund, ondskan skapas. Vi djur kan inte välja om vi skall hamna i ondskan eller i kärlekens famn, men ni kan. Men vi tappar aldrig tron på livet, inte ens när mörkrets famn omsluter oss.

That’s Amore!