Välkommen fina vänskap!

Det sägs att det är svårt att skaffa nya vänner i vuxen ålder. Jag vet inte det. När jag tänker tillbaka på det senaste året så har det kommit in nya, fina vänner i mitt liv. Ofta helt oväntat, men mycket välkommet.

Text: Madeleine Walles
Foto: Shutterstock

För när jag förändrade mitt liv, öppnade jag också nya dörrar. Och då fanns de där. Människorna som jag tidigare bara sett på håll, kanske bytt ett ord med någon gång då och då. Men aldrig närmat mig, som nu.

Jag vågade ta klivet framåt. Och när jag gläntade på dörren till mitt liv, fick jag värme och vänskap tillbaka. Så nu finns de i, vad jag kallar, närmaste vänkretsen. I alla fall några av dem. Andra är fortfarande mer som bekanta. Men jag tänker, och jag tror, att även de kan bli nära vänner framöver. Då ska vi träffas över en fika i trädgården, äta en god middag ihop eller köra ett yogapass tillsammans. Skratta, prata och lära känna varandra bättre.

Men så en dag påminns jag plötsligt om hur ont det kan göra när gammal vänskap tar slut. Jag hade lånat en bok på biblioteket, ”Augustiresan” av Anna Fredriksson. Den handlar om fyra vänner som ger sig ut på cykelsemester i mina hemtrakter på Österlen och det var främst det som gjorde mig nyfiken. Det är alltid kul att läsa hur en författare skildrar platser man känner väl.

Boken handlar också om vänskap, om hur den sätts på prov när vänner plötsligt inte längre är tillgängliga för varandra. Därför att livet kommit emellan.

Så var det för mig en gång och såret vill aldrig riktigt läka. Vi hade varit vänner i 30 år, delat både semestrar och helger men framför allt tjejkvällar med mycket skratt, värme och omtanke. Vi hade stöttat, lyssnat, gråtit. Funnits där för varandra.

Men så hände det, precis som för huvudkaraktären i boken, att jag hamnade i en situation jag inte riktigt orkade prata om. Det är ju så med livet, att ibland tar det liksom musten ur oss och då finns ingen kraft över. Inte ens för dem som bryr sig och vill väl.

Ja, det finns stunder då man inte orkar med att få sina problem analyserade och genomgångna. Inte ens de välmenta och kloka råden klarar man av. Då är det ibland lättare att stänga hjärtat, dra sig undan i tystnaden. Kanske för att all kraft man har, går åt till att orka lyfta huvudet från kudden.

Jag valde att stänga ute. Hon valde att inte förstå. Ja, vi gjorde nog fel båda två. Men också rätt. För ibland hamnar vi vid en punkt då det är dags att säga adjö.

Boken jag läst fick mig att tänka att det kanske är så ibland, med vänskap. Att den har haft sin bäst före-tid. Det var dags för oss att försiktigt stänga en dörr. För att kunna öppna nya.

Men det tar tid att vänja sig vid tanken ”aldrig mer”. Det gör ont att se inlägg på Facebook och inte gilla eller kommentera. För det är inte vi längre. Det vi hade tillsammans, det var då.

Åren har lagt ett plåster över det svidande såret och jag kan se tillbaka på det som varit, med ömhet och tacksamhet. Det vi hade tillsammans har för alltid en plats i mitt hjärta. Det bor där som både bilder och varma ord.
 Men nu har hjärtat också plats för nya vänner.  

Jag kommer att tänka på något som en annan kär gammal vän har lärt mig – att det är av svårigheterna vi växer. När allt rullar på som vanligt, sker inga under. Så sant.

Och att våga vara öppen för att vänskap alltid kan födas, oavsett hur gamla vi är eller var vi befinner oss i livet, det är en gåva.

Varm kram Madeleine

Anmäl dig till Näras nyhetsbrev!

Få alla våra nyheter direkt i din inkorg, varje vecka:

Jag har läst och godkänner villkoren.
Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.