Papegojan Linus började på dagis

Men, skulle vårt djur beklaga sig över någonting, får de genast dåligt samvete och skäms. Nervös hälsar ägaren mig välkommen, de vill ju ändå veta.

En kvinna ringde mig för en konsultation till hennes papegoja som hon avgudade. Linus var en vacker papegoja med fjädrar av strålande färger. Han älskade sin matte. 

Varma bilder sändes till mig att de ofta såg på tv och åt gott tillsammans. Linus matte skrattade! Varje lördag hade de en extra myskväll och åt ostbågar. De hade varsin skål. 

Linus till och med visade att hans matte var noggrann med att han sov i samma rum som henne. Matte rodnade och log som en ung skolflicka. ”Jag har flera burar och en i sovrummet. Jag tycker om att ligga och prata med honom innan jag somnar.”

Linus var hur nöjd som helst med detta. Men han var nyfiken på världen utanför. Han visade balkongen och hur många andra fåglar som ”talade” till honom.  Linus förstod deras meddelande, det fanns lagrat inom honom, deras språk. 

Linus ville inte ut i själva friheten, men han ville ha någon mera i sitt liv. Mattes ögon fylldes med tårar. 

”Snälla, ta det inte negativt, han älskar dig och vill inte lämna dig. Finns där någon du känner som har en papegoja som ni kan hälsa på?” frågade jag henne. Det gjorde hon inte. 

Ett par veckor senare läste jag av en ”slump” på en anslagstavla; Dagis för ensamma fåglar! Jag skickade genast telefonnumret till Linus matte, som glatt kontaktade fågeldagiset (som vi först trodde var ett skämt).

Linus matte skrev till mig senare: Jag kan inte fatta det! Linus går numera på fågeldagis och tjattrar mera glatt om kvällarna innan vi släcker ljuset. Det är numera Linus som berättar om sin dag än jag. Jag har insett att fastän man tror allting är perfekt i en relation, skall man aldrig sluta försöka göra saker för den man älskar. Vilken lycka! 

That’s Amore!