Ofta kan vi människor känna oss stressade över att vi snabbt vill uppnå resultat med oss själva, våra barn eller våra djur. Tidvis ger vi upp för tidigt. Själv känner jag mig pressad om saker och ting inte går fort nog och då kan jag bli väldigt frustrerad.
Men när det kommer till andra individer så gör jag mitt yttersta för att se dem som en egen individ som behöver sin unika tid. Speciellt med mina två barn biter jag mig i kinden för att inte jämföra de olika milstolparna i deras liv.
När Olivia var tjugo månader gammal var hon snabb som en vessla. Många skrattade åt oss då vi var i en stor bokaffär i USA och Olivia for iväg mellan bokhyllorna och jag efter.
En rabbin tittade på oss länge och sade till slut: ”Mitt barnbarn är tre år men springer inte lika bra!” Jag log åt den äldre mannen: ”Var inte orolig, ditt barnbarn kommer säkert att bli en underbar marathonlöpare när han vuxit upp.”
I hundparken låter vi våra hundar träffas och vi vill att de ska gilla varandra med en gång. En hund kanske morrar åt en annan hund och ägaren kan då bli bestört över att deras hund beter sig ilsket mot andra hundar. Anledningarna till att hundar morrar åt andra hundar kan variera. För en del hundar kan det ta tid att lära känna en annan hund, precis som när vi träffar nya människor.
Någon gång i livet har vi säkert upplevt ett laddat möte då vi träffat en annan person för första gången. Men efter en andra chans, kanske i en annan miljö så har inställningen ändrats och vi tycker bättre om personen. Eller så har det inte blivit så, men vi blir inte straffade för det.
Hur lång tid det tar att få en hund rumsren är en fråga jag ofta får av hundägare som då kanske bara har haft hunden i några få dagar. Det händer också att de ger bort hunden till ett shelter. Gör vi så med vara barn som kan ha blöjor i flera år, eller kanske kissar sängen?
Jag tittar på mina barn. Max, som är fem, svingande en käpp rakt i storasyster Olivias ansikte. Det kunde ha gått riktigt illa. Jag tog käppen från Max och förklarade varför det är farligt. Jag får inte ursäkta hundar eller barns ”negativa” beteende utan måste försöka hitta anledningen till beteendet. Därefter får jag försöka hitta en lösning och ge den tid.
Under vår uppväxt har vi någon gång i livet kanske fått en stämpel på oss som varit osann eller sann. Stämpeln kan ha varit svår att tvätta bort även om förändringar har skett i vårt liv eller barnens, eller djurets mognad.
Gus, hunden som jag skrivit om i tidigare krönikor, morrade och nafsade enligt hans familj, och övergavs. I hans journaler stod det att familjen ansåg honom aggressiv och stressad. Ett par månader senare när jag träffade Gus för första gången fanns varken morr eller stress i honom.
Gus kan ha varit båda delarna, men fick en stämpel som gjorde att ingen ville ta sig an honom. Ingen ville ens testa honom eller läsa hans förflutna och lägga ihop ett och annat psykologiskt.
Djur är tänkande och kännande varelser. Bara för att de inte kan bemästra en IMAC innebär det inte att de saknar samma emotionella känslor som oss. Gus bor numera hos mig och är en stor kelgris.
Med tiden växer vi in i känslorna och inte i orden. Följ med emotionerna och släpp tiden, se bakom dina stängda ögon. Det är inte så skrämmande när man väl lyckas släppa på stressen, tvärtom.
That’s Amore.
Mia Mattsson-Mercer