I det lilla bor den stora lyckan

Du sitter där i ur och skur, dag efter dag. Någon går förbi och kastar en slant utan att se dig. Ovärdigt. Känner din frusna hand och ser ditt underbara leende värt miljoner. Ett ögonblick av evighet man aldrig glömmer.
MARIA

Min älskade dog hastigt. Jag fick dödsbudet 9/12. Efter det blev allt mörkt. Vi brukade prata via Skype. Jag fortsatte skriva om min saknad och kärlek till honom på Skype. På juldagen kom ett svar. Ett rött hjärta. Jag var den lyckligaste i världen då. 
SYNNÖVE

Mitt bästa lyckominne var när jag stod framför min man, som satt på sängkanten. Han hade nyss kommit hem från sjukhuset efter en stroke med omfattande hjärnskador, som tack och lov blivit bättre. När jag stod där med hans huvud i mina händer överväldigades jag av en så fantastisk obeskrivlig känsla. Känslan uppstod nedanför hjärtat men flöt sedan upp mot hjärtat. Det kändes som att mitt bröst vidgades och ett dubbelfönster öppnades på vid gavel. I den stunden kände jag djup kärlek till min man och att jag skulle orka ta hand om honom så länge vi lever.
MIA MARIA

På kort varsel reste jag från Skåne till Stockholm till min dödssjuka faster. Hon hade en positiv, envis vilja. Två önskningar hade hon. Att vi tillsammans skulle gå ut i naturen och plocka ”ett fat höst”. Och att en sista gång få åka en tur med en skärgårdsfärja. Vi hann! 
BRITT-MARIE

Mitt finaste lyckominne är när jag fick min kära hund och fick ha henne i fjorton år. Min bästa vän och familjemedlem. Och när jag fick mina fyra barn!
SIRPA

En uppskattad gåva gav jag till min man i födelsedagspresent i somras. Det var en konsertbiljett till en underbar konsert på Isidors kulle. Fantastisk musik och duktiga musiker. En härlig upplevelse som även jag deltog i.
R-M

Jag kokade och skänkte en lindrande och läkande salva till behövande funktionshindrade barn och ungdomar i andra länder. Jag kände en stor lycka att kunna ge och göra skillnad för behövande. Och de som fick salvan var glada och mådde bättre. Mitt lyckominne!
LENA-MARIE

Jag besökte Viborg i Ryssland där jag träffade en romsk kvinna med ett nyfött barn. Familjen bodde på en soptipp och fick ingen hjälp av socialen. Senare samma år arbetade jag med gatubarn i samma stad. Med mig hemifrån hade jag barnkläder och allt man kan tänkas behöva. Jag gav allt till kvinnan. Glädjen var ömsesidig. 
RITVA

Mitt lyckominne var när min pappa fyllde 49 år, 1981. Då gav jag honom min nymålade teckning och en kram som han aldrig ville släppa taget om. Jag såg hur glädjetårar rann nerför hans kind. Men blicken han gav sa något annat. Två dagar efter dog han.
HELENA

När jag var 16 år och på väg till jobbet mötte jag en äldre tant. Jag hälsade och log som jag brukade. Då sa hon: ”Jag blir så glad när jag möter dig. Du ler och är alltid så glad”. Jag blev så lycklig. Så lite kan glädja andra.
BARBRO

Lycka är att vara kontaktfamilj för en ensamkommande flyktingpojke från Somalia. Ali kom till Sverige som 16-åring och har just fyllt 40. Han har gift sig och fått barn. Och jag har fått gåvan att vara med vid alla fyra förlossningarna. Både Ali och min familj har fått den största gåvan av varandra.
ULLA

Jag jobbar som städerska. En dag var jag och städade hos en kvinna som har MS. Hon älskar änglar och har hela lägenheten full av dem! Jag köpte med mig tidningen Nära (den med änglaalmanackan) till henne nästa gång jag var där. Hon blev så otroligt glad att någon tänkte på henne! Tårarna trillade sakta ner för hennes kinder.
MADELEINE