Vi fick besök av familjen bakom Holy Lama!

Vi fick besök av familjen bakom Holy Lama!
NYHET
Nära har haft besök från Indien, Mr Vijay Deo med hustru Viaya Deo som grundat Holy Lama Naturals. I Nära nr 4 skrev vi och berättade om produkterna och om den svenska generalagenten Monica Åberg som blev så förtjust när hon insåg att alla krämer och tvålar de tillverkar enbart består av naturliga ämnen.
När familjen Deo insåg att Nära skrivit om dem och deras fina arbete för att hjälpa indiska kvinnor ut i arbetslivet och om hur de värnar om naturen, så ville de gärna hälsa på här på tidningsredaktionen när de var i Sverige. Det firades med svensk flagga på bordet och fika med kanelbullar. Och här sitter Mr och Mrs Deo och läser Nära i sällskap med svenska Monica. Visst är det härligt!
Kommentera(0)

Goda ögon att se med
KRÖNIKA
Andas in. Andas ut. Livet. Det är det som sker. Mellan varje andetag. Just i varje ögonkast. Andas in andas ut. Se dig omkring. Ta av dig dina solglasögon och se världen som den Är.
Andas in andas ut. Ta av de solglasögon du bär emot världen; röda, gröna, gula, negativa, tråkiga, arga, frustrerade, ångestfyllda, krympande, maniska, stressade. Ta av dem hur de än ser ut. Försök se ut över världen. Verkligen Se.
Kommentera(0)

Larva dig
KRÖNIKA
Larva dig. Ta fram ditt inre barn. Våga göra bort dig. Bli lite barnslig. Bli mycket barnslig. Klättra i ett träd. Sätt på dig något knäppt, en rolig hatt till exempel.
Gå baklänges till jobbet, vänd skjortan ut och in, berätta en urdålig vits för en främmande människa på ICA och börja skratta högt innan du kommit till poängen.
Kommentera(5)
– Jag har aldrig mött så mycket ilska på ett och samma ställe

– Jag har aldrig mött så mycket ilska på ett och samma ställe
REPORTAGE
I 20 år har Anne-Marie och Åke Rådström slitit för att skapa sitt drömhem. Men nu är de beredda att ge upp och flytta. För något oförklarligt händer innanför hemmets väggar, något som får dem och barnen att tappa orken och glädjen. Till och med hundarna bär sig konstigt åt. Vad är det egentligen som sker?
I ett av Mullsjös äldsta hus bor familjen Rådström. Det är ett vackert, gulmålat, gammalt trähus med gröna knutar och rödmålade fönster. Och utanför vajar den svenska flaggan. Det doftar småländsk idyll.
Kommentera(1)

Om att släppa taget
KRÖNIKA
Jag ser in i mannens glittriga ögon och får domen. Domen över min bil. Den är dödsdömd. Kaputt, slut, förbi. Finns no more. För att ytterligare förstärka detta går han ut på bilprovningens parkering där min lilla skrothög står och klistrar en stor röd lapp med texten ”Körförbud” på samt med ett stort svart kryss över. This car is no more.
Jag har lovat mig själv tidigare att inte börja gråta denna gång. Nu känner jag hur tårarna börjar bränna under ögonlocken, för inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat förställa mig detta. Att jag skulle få en månad på mig att reparera den, ja, som flera gånger förut, men inte att de helst sonika skulle behålla den, no no.
Kommentera(0)

Vår tappre Wall-e
KRÖNIKA
Han låg i det höga gräset och tittade ängsligt på oss när vi närmade oss. Plötsligt började hans svans att vifta hårt mot marken, som om han ville visa oss att det var ok att vi kom närmre. Hans ögon var enorma till den undernärda lilla kroppen. Han vägde säkert inte mer än 8 kg.
Ögonen var markerade med svart kajal och jag såg att han var en Beagle. Hans kropp var svårt undernärd och han hade svårt att gå. Kroppen skakade av feber och ur näsborrarna rann blod. Kunde vi hjälpa honom frågade kvinnan bredvid mig?
Kommentera(4)

Mirakel
KRÖNIKA
Du är ett mirakel. Så är det. Det är ett mirakel att du finns. Har du någonsin sett på dig själv på det viset? Stanna upp, blunda, andas in, låt tanken få fäste i dig. Du är ett mirakel. Öppna sedan ögonen och se alla mirakel omkring dig.
Allt som finns i den synliga världen är gjort av mänskliga hjärnor. För detta är vad vi tror på. Vad tror du på? Hur ser din värld ut? Blunda igen. Andas in tanken; allt är ett mirakel. Allt är möjligt. Föreställ dig sedan för din inre syn hur du egentligen skulle vilja att din värld såg ut.
Kommentera(4)

Välgörenhets tårar
KRÖNIKA
Tårarna rann längs mina kinder där vi satt, vi sex kvinnor runt ett bord och diskuterade. De andra tittade förvånat på mig, vad stod på? Jag kunde inte sluta gråta, men jag började plötsligt skratta i näsduken samtidigt som tårarna rann. Nu hade jag verkligen fått värmeslag!
Ett familjehotell hade veckan innan kommit till mig och frågat om de fick anordna ett välgörenhetsparty för stiftelsen Animals Without Limits. Jag strålade tydligen ett stort JA, för Jennifer, en av arrangörerna, satte genast igång med att anordna sponsorer och planera kvällens erbjudande till gästerna.
Kommentera(1)

Kärlek
KRÖNIKA
Hur gör man för att lappa ihop sig själv och sin längtan? Hur gör man för att lyckas undertrycka ett av de starkast mänskliga behoven?
Jag talar om kärleken mellan människor. I vår tid blir vi ständigt matade med bilden av Den Ultimata Kärleken som något högt stående, något närmast nirvana när det gäller den romantiska bilden av kärleken mellan två människor. Vår partner ska vara allt för oss.
Kommentera(3)

Att ta farväl av Tjojs
KRÖNIKA
När vår älskade ledare Tjojs dog, var det intressant att se hur de övriga medlemmarna i flocken betedde sig.
Precis som vi människor tog de dödsfallet med olika känslostämningar. Några såg inte ut att bli ledsna eller sakna henne utan lekte glatt i trädgården som om allt var som vanligt.
Kommentera(1)

Vägrar vara duktig
KRÖNIKA
Jag sätter mig ner. Och vägrar vara duktig.
Jag lägger mig ner, och överlämnar fliten åt andra. Denna dagen är min. Denna stunden är min. Just nu existerar ingen tid. Jag håller den inte i handen, jag låter den rinna mellan fingrarna.
Kommentera(0)

Att ta farväl av en älskad vän
KRÖNIKA
Jag såg att hon började må sämre, hade svårt att komma upp från det hala golvet och smärtan att komma igång. Hennes huvud var klart och hon var fortfarande flockledaren i gruppen av 18 hundar. Jag hade bidén som en vattenskål till henne i badrummet på bottenvåningen, men alla andra hundarna gillade det också, kallt och friskt. Ibland kunde de stå på kö för att dricka men Tjojs passerade alla och de flyttade på sig, alltid lika magiskt.
Utomhus finns två trappsteg ned till gräset, ned gick det alltid galant men upp kunde hon få kämpa och ibland trillade hon. När är det tid att säga adjö till sin älskade vän? Varför kändes det så hemskt att stå i telefonen och be om en tid för avlivning?
Kommentera(5)

Tankar om kärlek
KRÖNIKA
Per Olas arbete med att sprida armbanden som syftar till att sprida kärlek istället för negativa kommentarer kring andra och annat påminner mig om det jag så länge arbetat med och för; nämligen tankarna.
Tanken (!) på att arbeta med tankarna inspirerar mig. Om vi inte enbart fokuserar på vad vi säger, utan tar steget längre och fokuserar på vad vi tänker, vad händer då? För, handen på hjärtat, hur många positiva tankar tänker du på en dag?
Kommentera(2)

Oönskade råd
KRÖNIKA
Många gånger kan jag vara för snabb att ge människor ett råd eller två när de pratar om bekymmer de har, eller oönskade känslor som de bär på.
Naturligtvis tvingar jag inte på dem mina råd, men jag tror jämt att när de lättar sitt hjärta så vill de ha någon slags feedback. Kanske är det för att jag haft två manliga coachar som gett mig feedback när jag pratat med dem? Jag vill lära mig förstå att det är för att de vill prata av sig som de anförtror sig åt mig, inte för att höra mig komma med olika tänkbara förslag. Att jag måste ära mig att vänta tills de själva ställer frågan: ”Vad tycker du?”
Kommentera(4)

Tillit
KRÖNIKA
Tillit till det som Är. Tillit till det Som finns. Tillit till det som komma skall. Tillit till att bli buren när jag brister.
Tanken, känslan, orden formas inom mig att det är vad det mesta handlar om. Tillit. Vi går genom livet, bärandes på ryggsäckar som ibland är så tunga att vi nästan går under. Ibland är så tunga att vi GÅR under. Vi har nämligen blivit lärda att vi till varje pris måste bära oss själva. Att ingen annan gör det. Och det är då rädslan slår till.
Kommentera(1)

Telefonsvararen skapade stress
KRÖNIKA
Att kommunicera med djur är många gånger underbart, att få se och följa deras inre rika liv. Men det beror på var man befinner sig och med vilken individ man kommunicerar, för det kan också vara tungt.
Fast ibland är det riktigt roligt, som när en matte kom med sin hund till mig och sa att hennes hund var så stressad när hon kom hem. Hunden indikerade till mig att den hörde matte många gånger men såg henne aldrig. Vi tyckte det lät konstigt.
Kommentera(4)

Betraktelse
KRÖNIKA
Där ljus och mörker möts, uppstår alltid en spricka. En spricka där sanningen kan sippra in, tänker jag, en helt vanlig måndagskväll när jag står och diskar.
Utanför fönstret, i den skira grönskan, sjunger fåglarna kärleksfullt och livsbejakande med en sådan styrka att själva Tiden tappar andan, stannar till, och lyssnar.
Kommentera(2)

En underbar lärare
KRÖNIKA
Han låg utmed vägkanten, bilarna körde förbi honom i hög hastighet utan att stanna. Hur länge han hade legat där vet jag inte men hans kropp var full av fästingar, stora som vindruvor.
Huvudet skakade, han kunde inte gå på grund av utmattning, dessutom var han blind. En kvinna lyfte upp honom och bar honom till sitt hem, där hon handmatade honom och gav honom ett ordentligt bad. Inget id-märke, inte ens ett halsband. Var där någon som saknade honom?
Kommentera(2)

Besjälad
KRÖNIKA
De kommer allt mer nu. Stunderna. Stunderna med känslan av att vara besjälad. Ett med allt. Med mig själv. I fas med min själ. Besjälad. Be-själad.
Det jag bett min själ om så länge. Eller också har min själ bett mig? Och jag har envist vägrat. Hela tiden istället befunnit mig två steg före. Mig själv. Icke-besjälad. Istället utanför, jagandes efter frid.
Kommentera(3)

Trooper har ett hjärta av guld
KRÖNIKA
Han satt där på det kalla men rena cementgolvet, tre sidor var omgivna med öppet galler så regnet piskade in på honom under en tremånaders regnperiod.
Blond och vacker med ett ståtligt huvud funderade han över varför han plötsligt satt bakom galler. Jag och min man fick höra talas om en gul labrador, vars förra ägare blivit arg på och satt honom i en kennel efter endast 5 månader ägande.
Kommentera(2)

Dagen som är
KRÖNIKA
Skillnaden är hårfin tänker jag, där jag sitter i bilen på väg till mitt arbetsrum och en väntande klient. Hårfin, gränsen är som ett hårstrå av finaste sort; skirt men böjligt, tunt men färgfyllt. Gränsen mellan att vilja leva och inte.
Jag tänker att det finns de som aldrig upplevt hur det är att inte vilja leva. Jag tänker att det finns de som är rädda för att dö. Jag tänker åter på den hårfina gränsen och på att ibland behövs så lite. En värmande hand, ett leende på ICA, en uppskattande blick, ett leende och så är gränsen överskriden. Igen.
Kommentera(5)
Per Ola bloggar om Lila bandet – för en klagofri värld!

Per Ola bloggar om Lila bandet – för en klagofri värld!
BLOGG
Det är Per Ola Thornell som är initiativtagare till de lila armbanden som vi berättar om i Nära nr 4. Armband som ni läsare också har kunnat beställa gratis.
Nu börjar han blogga här på Näras hemsida om hur han upplever att bära armbandet för en klagofri värld. Med målet att bli en positivare människa som sprider mer glädje!
Kommentera(5)

Bilen
KRÖNIKA
Var befinner du dig? I din bil? Körandes för fullt? Gasar du eller bromsar du? Vart är du på väg? Har du kontroll över bilen eller har du, ve och fasa, förlorat herraväldet över den?
Jag har kommit till en insikt. Jag älskar insikter! Min insikt handlar om mig och bilen. Bilen i symbolisk mening alltså. Hur jag tar mig fram helt enkelt. I livet. Men också rent konkret.
Kommentera(1)

Ett ljus i mörkret
KRÖNIKA
Luce betyder ljus på italienska och denna historia ger hopp, lärdom och ljus från en stor själ. Jag hade blivit kontaktad angående ett shelter med 400 hundar i utomhusburar, hundar som aldrig fick komma ut. Kvinnan som tog hand om stället såg trött och sliten ut.
Hon hade blivit lovad hjälp från staten, men de senaste två åren hade ingen hjälp kommit fastan hon tog hand om 100 hundar. Det var tungt att se alla dessa hundar, bedjandes efter hjälp medan andra låg apatiska på det fuktiga betonggolvet.
Kommentera(3)
- Tro, meditation och bön är själens armhävningar

- Tro, meditation och bön är själens armhävningar
REPORTAGE
Det fanns en tid då han kunde fått stryk om han så bara viskat ordet yoga. För han var Kungen av Kungsan, tuffingen som slog folk på käften och ägnade sig åt kriminalitet. Men han hade en livlina till högre makt, Paolo bad även när han satt i häktet. Idag är det hos ärkeängeln Mikael han söker tröst och styrka.
Jag vet att jag uppfattas som en tuff kille som aldrig tvekar, men ärligt talat är jag inte tuffare än någon annan. Skillnaden är att jag låtsas vara modig – och låtsas så bra att folk tror mig.
Kommentera(2)
LILA BANDET – för en klagofri värld!

LILA BANDET – för en klagofri värld!
DISKUTERA
Du som nu bär det lila armbandet och är beredd att flytta över detta armband till andra armen, varje gång du klagar eller gnäller – gå in på vår Forum och berätta hur det känns.
Har armbandet förändrat dig? Tänker du dig för mer nu innan du säger något negativt? Har du blivit bättre på att berömma? Hur många dagar tror du att du klarar utan att byta arm? Målet är 21 dagar på samma arm – då har du vänt en ovana till något positivt!
Kommentera(0)

Miffo
KRÖNIKA
Vad är egentligen ett Miffo? Någon som Du? Någon som jag? Någon annan?
Jag pratade häromdagen i telefon med en väninna som gått och sett teaterföreställningen ”Snövit och sju Miffon”. Hon berättade att redan i entrén fanns det två ”ingångar”, en för ”normala” och en för ”Miffon”.
Kommentera(3)
Varje måndag healar Thorbjörn på distans

Varje måndag healar Thorbjörn på distans
REPORTAGE
Thorbjörn Midwind har alltid haft en positiv inverkan på människor, djur och växter.
Ett medium uppmuntrade honom att använda sin healingförmåga och nu ger han distanshealing, helt utan kostnad.
Kommentera(21)

Syster Erika
KRÖNIKA
I vårt hem har vi numera nitton hundar som vi adopterat från olika länder och alla har sin intressanta historia att berätta. I går kväll hörde jag plötsligt min dotter Olivia, snart fem år, säga; ”Jag tycker inte längre om hundar, jag vill ha en katt!”
Förvånad över denna plötsliga ändring försökte jag dock med alla konstens regler förklara att med så många hundar i huset kommer de att göra lilla Misse illa.
Kommentera(6)

Om att lämna offerrollen
KRÖNIKA
Är du ett offer? Är det synd om dig? Kanske har du förlorat nära och kära, är arbetslös, sjuk, villrådig, ensam och otrygg?
Har du varit det länge? Har du till slut växt in i rollen som offer? Som den som har det ständigt svårt, mår dåligt och som aldrig tycks komma vidare i sitt liv.
Kommentera(4)

Min dotter och hästen är ett team
KRÖNIKA
Olivia, min snart femåriga dotter, älskar att rida och gör så två gånger i veckan på en lagom stor ridskola.
Det tog mig ett par veckor att finna ett stall med ”lyckliga” hästar då jag vill att hon skall förstå att det inte endast är elände med djuren runtom oss. Men till italienarnas och ridinstruktörens förvåning hade jag några önskemål att införa på hennes lektion.
Kommentera(4)
Beställ Nära nummer 1!

Beställ Nära nummer 1!
NYHET
Efterfrågan på vårt premiärnummer som kom i september, Nära nr 1, har varit stor, därför trycker vi upp ytterligare 1000 ex av tidningen. Och de 200 första exemplaren signeras av våra medier Benny & Erika!
Tidningen kostar kostar 79 kr ( inkl porto och expeditionsavgift). Vi börjar skicka ut den 28 maj. Beställ den redan nu!
Kommentera(1)

What´s the bloody point?
KRÖNIKA
Vi har dem allihop. Stunderna. Stunderna då inte ens gråten täcker. När vi helt enkelt lämnar tårarna och går bortom. När vi inte vill längre. När det känns som om vi kommit till vägs ände.
När kraften, kämpaglöden och själva livsviljan slocknat. När vi helt enkelt vill lägga oss ner och dö. När vi till och med tänker på hur vi skulle göra, om vi skulle göra det. Få av oss talar om det. De flesta har tänkt tanken någon gång. Det är tabu. Jag önskar att vi vågade tala om det.
Kommentera(8)

Vilken smart lösning!
KRÖNIKA
”Jag står inte ut att se alla dessa gatuhundar. Förbaskade människor, hur kan de behandla sina djur på detta sätt?” utropar många utlandsarbetare här i Campania-regionen. Många internationella familjer reser hit på olika arbetsuppdrag och finner det hjärtkrossande att se så många hundar ströva omkring på gatorna eller ute på fälten.
En del hundar har blivit påkörda av bilar och hoppar omkring på tre ben. Andra har sår över kroppen av parasitangrepp, andra är välmående och älskar sin frihet. Jag minns så väl när en av mina bästa volontärarbetare gråtande utbrast: ”Fasiken, jag får då lov att beklaga mig, jag gör något åt situationen i varje fall!”
Kommentera(1)

Ödmjukhet
KRÖNIKA
Vad är sann ödmjukhet? Det slår mig när jag sitter i bilen på väg till mitt arbetsrum att jag inte tycker att jag har något speciellt att ge människorna längre.
Jag skriver längre, för länge drevs jag av viljan att ge till andra. Att hjälpa andra. Att få andra att få insikter. Jag brann stundtals av glädje och iver över att få förmedla vidare de kunskaper jag själv förvärvat.
Kommentera(3)

Vägvisare/stigfinnare
KRÖNIKA
Vad står det på ditt visitkort? Eller ännu hellre; vad önskar Du att det stod på Ditt visitkort? I dagsläget kanske det står; försäljare, distriktschef, marknadschef, advokat, snickare, kantor, präst, artist, musiker eller frisör. Men vad skulle du vilja att det stod? Drömmare? Filosof? Inspiratör? Kreatör? Villrådig? Fantastisk?
På den tiden då jag arbetade som fotomodell mötte jag en gång en italiensk manlig modell som hade titeln ”turist” i sitt visitkort. I Italien var det då (säkert även nu) mer eller mindre plikt att ständigt ha sina identitetshandlingar på sig och i dem stod vilken titel man har.
Kommentera(2)

De bor i dödens väntrum
KRÖNIKA
”Avliva dem!” skrek hon. ”De mår bättre av att dö än att sitta i fångenskap, detta är djurplågeri!” När vi människor ser något som vi inte är bekanta med, glömmer vi att se med det med det landets ögon där vi befinner oss för att hjälpa.
Fattigdom, förtryck, trafficking och brottslighet i Camorra har befolkningen i ett järngrepp. Många människor vill hellre eliminera ett problem genom avlivning och inser inte att det kommer nya gatuhundar in i fångenskap. De blir frustrerade och vill se en lösning på en gång.
Kommentera(4)

Läkning i steget
KRÖNIKA
Stegen är tunga. Jag ser ner i marken där jag går. Vårsolen virvlar runt mig, men jag ser den inte. En lekfull vind smeker min kind, men jag känner den inte. Jag är sluten inuti mig själv. I mina tankar, mina frågor. Vad? Varför? När? Hur? Vaddå?
Så är hon där plötsligt. Stor, svart, lockig, leende. Hon går mig till mötes. ”Nämen, hur kunde jag glömma henne”, tänker jag häpet. Leendet i allt som är Jag. Hon går mig till mötes. För första gången. En ensam joggare förbi sedan är vi i varandras armar. Hon hummar lite av glädje, över att se mig, jag känner glädjen, solen i min kropp. Så här enkelt kan det vara. Så här fint kan det vara. Så här helt utan frågor, kan det vara. Livet. Hon lyfter lite på ena tassen, liksom i en glädjens hälsofras.
Kommentera(0)

En solskenshistoria på tre ben
KRÖNIKA
En tidig morgon i södra Italien kom en soldat körandes i sin bil på väg till ett viktigt möte. När han körde in i en rondell fick han en lätt chock. Såg han verkligen rätt? I mitten av rondellen stod det en Mastiff bunden, med ett bakben rakt upp i vädret, medan alla bilar körde runt. Ingen stannade!
Han stannade och närmade sig sakta hunden, som såg så väldigt konstig ut på tre ben och ett rakt upp i luften. En stor kedja satt runt hans hals. Här finns det de som förfasas över vad de ser, men vågar inte anmäla djurplågeri, inte eller har de kanske råd att betala en veterinärräkning utan de stjäl djuret och sätter det där det finns chans att det uppmärksammas.
Kommentera(1)

Självkänsla
KRÖNIKA
Självkänsla är något jag arbetar mycket med. I föredragsform och i skriftlig form.
För en tid sedan bevittnade jag en teaterföreställning av lätt förståndshandikappade människor. Vilken upplevelse! Vilken kärlek! Och framförallt; vilken självkänsla de hade! Redan i manuset, som de handikappade själva varit med och arbetat fram enligt vad jag förstår, tog man stilsäkra, självsäkra grepp grundade i en total självkänsla.
Kommentera(0)

Djuren är mina andliga lärare
KRÖNIKA
Mitt arbete är många gånger svårt och väldigt ensamt. Det kan vara smärtsamt och ledsamt och ibland hör jag mig själv säga: ”Nu ger jag upp!”
Jag minns en gång då en flygtidning ville göra ett reportage om oss och vår verksamhet. Vi blev glada, för all publicitet hjälpa till att få ut budskapet. När intervjun var färdig och bilderna tagna sa redaktören att det var fantastiskt det vi gjorde, men deras mål var att få lyckliga och glada resenärer.
Kommentera(2)

Vi och de
KRÖNIKA
Jag hamnade i en prekär situation nyligen. En ganska nyligen gjord bekantskap, som jag mött både ärligt och djupt enligt min uppfattning, visade sig ha ett förflutet i ett parti med en främlingsfientlig framtoning. Det var inte ett passivt deltagande utan vännen hade varit aktiv. Hon hade numer lämnat detta parti, men sympatiserade ännu med deras politik. En politik som jag uppfattar som ett ”ni och vi-tänkande”.
Hur ofta är det inte så? Vi människor hamnar ständigt i detta ”vi mot er-tänk”. Betänk själv alla vardagliga situationer vi ständigt möter; vi själva versus våra grannar (fattar de verkligen inte att man inte kan såga ner det där trädet hur som helst??), vårt barn och andras ungar (ja min dotter uppför sig ju alltid men gud vilka bortskämda ungar ”de” har), ja vi här är ju kristna men ”de” är muslimer, ja i vår bekantskapskrets är ju alla heterosexuella och vi tycker att ”de andra” gärna får hållas men inte i närheten av oss tack, och så vidare. I all oändlighet.
Kommentera(1)

Att lyssna på djurens energier
KRÖNIKA
Många gånger möter jag människor som vill kommunicera med djur för att de vill hjälpa dem. Men vad gör man när människor inte lyssnar till kommunikationen som djuren sänder?
Vi var nästan klara med vår hjälpinsats i ett hundstall med 80 hundar i olika uteboxar. Det var en underbar dag med solsken och hundarna började känna igen oss när vi kom. Det var ljuvligt att se deras glädje när kopplen sattes på. Härligt att få ge dem andra dofter att ligga och lukta på när det var dags att återvända in i sina burar.
Kommentera(4)

Var är du?
KRÖNIKA
Var befinner du dig? I ditt eget liv? Levandes för fullt? Eller är det i själva verket så att du befinner dig i någon annans liv, någon annans dröm? Passar skorna eller skaver de? De kanske rentav är för små eller klämmer på sidorna?
Många är vi som försökt anpassa oss. Ibland en kort period, ibland år efter år, en del av oss, sorgligt nog, ett helt liv. Hör du till dem?
Kommentera(7)

Lindas rop på hjälp
KRÖNIKA
Jag delade ut tjugo ”lyckliga” och ”olyckliga” fotografier till kursdeltagarna, men det var inget de kunde urskilja med detsamma. Tanken var att de tio deltagarna skulle öva sig på att läsa av energierna för att sedan tala om vad de fick fram. Jag bad dem ta två djupa andetag och zooma in hunden de såg på fotot, våga släppa alla tankar och ta emot informationen.
Plötsligt hörde jag en av tjejerna snyfta. Jag såg att det var Mia. Energierna runt om oss var behagliga, ingen tyckte att det som hände var konstigt, alla ville lyssna på vad Mia fått fram från fotografiet som hon tryckte mot sitt bröst. Jag bad henne visa bilden
Kommentera(3)

Lidande och kärlek
KRÖNIKA
”Jag får bara till mig att du har skapat det själv”. Jag ligger på britsen med tårarna rinnande nedför kinderna. Vardagsrummet där jag befinner mig är som vilket vardagsrum som helst, med den enda skillnaden att i ett hörn av rummet står en bänk, en brits och bredvid finns några fotografier på ett bord, rökelse samt ett tänt levande ljus.
Jag ligger på britsen. En kvinna iklädd vita kläder står bakom mitt huvud där jag ligger, håller försiktigt om mitt huvud och manipulerar med ryggmärgsvätskan i något som kallas ”sacro-kranial behandling”. Nu vill hon ge mig deeksha.
Kommentera(4)

Bella
KRÖNIKA
Gatuhundarna har lärt mig att de kan heala oss utan att själva absorbera våra negativa energier. Många gånger kan vi människor, när vi samtalar med en god vän eller någon nära som inte mår bra ta, på oss ledsam energi. Ibland kan vi må riktigt dåligt av att umgås med negativa människor. Djur, däremot, har en otrolig förmåga att skydda sig och kan ge ett slags lugn och harmoni till oss människor. Många känslosamma personer föredrar därför att vara tillsammans med djur, då de har en fantastisk förmåga att heala oss.
Gatuhundar som blivit misshandlade kan bära på en aggression och vara svåra att kommunicera med. Det är likadant med en person som gått igenom en tragisk händelse och låst sig som en mussla.
Kommentera(6)
– Vi är nog många som inte vågar träffa spöken

– Vi är nog många som inte vågar träffa spöken

REPORTAGE
Hennes farmor hade en nära-döden-upplevelse. Och när sonen Otis föddes, var det just farmors blick Caroline af Ugglas såg i hans ögon. Den folkkära artisten tror på andlighet, men samtidigt skrämmer den henne. Hon vet ju att spökena finns där, utanför…
– Jag ser mig själv som en i grunden andlig person med en stark barnatro, men en person som vill ha konkreta bevis för allt jag ser och hör. Människor som står mig nära har upplevt saker som inte går att förklara – saker som jag ändå tror på därför att dessa människor är trygga och jordnära människor som jag litar blint på. Jag vet att de aldrig skulle hitta på sådana här saker!
Kommentera(5)

Att lära ut kärlek
KRÖNIKA
Jag ser ner på mina fötter. Kraftiga mansfötter i ett par slitna sandaler. Jag ser på min kropp, den är insvept i ett säckvävsliknande tyg, i högra handen håller jag en vandringsstav. En enkel stav gjord av trä. Jag går på en kullerstensbelagd väg och jag hör sång bakom mig. Sångröster av flera barn som följer mig dit vi är på väg. Luften är lätt och ljus fylld av barnens sång, en lätthet och lycka strålar i mitt bröst, i mitt hjärta. Jag lever mitt livsmål.
Vi är på väg till floden. I det frodiga gräset invid vattnet, en bit upp på en kulle undervisar jag ”mina” barn. Det är byns barn, inte mina biologiska, men allt hänger ihop, vi hänger alla ihop.
Kommentera(2)

Min tigerfärgade mini-buddhist
KRÖNIKA
En kall vintermorgon, dagen före julafton, fick jag kännedom om att ett hemskt hundstall i närheten av där jag bor skulle stängas på grund av vanvård av djuren. En italiensk organisation ringde mig och frågade om jag och min stiftelse kunde göra något. Jag fick numret, ringde till kvinnan som ansvarade för stället och berättade vem jag var och frågade om vi fick komma dit.
Väl där kom en äldre kvinna och öppnade for oss. Stanken slog emot oss trots att vi stod utomhus, runtomkring hoppade hundarna i sin egen avföring. Många drack sin egen urin, det fanns mögel och smuts överallt. Hela mitt inre grät, men jag kunde inte visa kvinnan det. Jag visste att de andra organisationerna hade upprörts, skrikit och skällt på henne. Hennes försvarsmekanism var att slänga ut dem.
Kommentera(3)

En helt vanlig vecka i ett helt (o)vanligt mediums liv
KRÖNIKA
Tar emot två fina klienter för medial rådgivning i mitt nya fina arbetsrum. Värden har trollat det senaste dygnet och inredning har kommit upp i hall, kök och badrum. Det finns konst på väggarna och några växter. Wow, allt jag ber om får jag!
Jag ler när jag ser skylten till min ”granne” och kollega på andra sidan korridoren; ”regressionsterapeut”. Tänk om detta i sanning kan bli ett friskvårdshus med fokus på helheten.
Kommentera(0)

Ranger & Lupa – vi saknar er!
KRÖNIKA
Ranger var en svart labrador, snäll och tålmodig som tog sig an blandrasvalpen Shiloh. Han välkomnade även Tjojs, svensk blandras och Clyde, en stor collie som levt i skogen i mer än ett år. En dag kastades ett litet revben och en plastbit in i vår trädgård. Ranger stoppade glatt i sig båda. Det slutade så illa att revbenet satte sig på tvären i Rangers hals och plastbiten skar upp hans ena lunga. Det visade obduktionen efteråt. För till vår stora sor g lämnade Ranger jordelivet alldeles for tidigt.
Jag visste att det var viktigt att de andra hundarna fick säga adjö, speciellt Shiloh som gick och tittade efter Ranger i det rum där han alltid sov. Vi lade Ranger på en brits och han såg fridfull ut.
Kommentera(5)

Rosorna
KRÖNIKA
Jag köpte rosor till mig själv idag. Plötsligt var de där bara. Jag stod i affären, utschasad, trött med begynnande huvudvärk. Många tankar och mycket förvirring upptog mitt sinne. Vem är jag? Vart är jag på väg? Vågar jag satsa allt på min dröm?
Kroppen var trött, psyket liksom klämdes ihop. Då fick jag syn på dem. Rosorna. Min hand sträcktes ut mot dem och jag tänkte: ”Jag köper dem till mig”.
Kommentera(4)

En lycklig gatuhund
KRÖNIKA
På en av Neapels Q8-mackar längs med motorvägen blev jag eskorterad till bensinpumparna av en stor svartvit gatuhund. En underbar karisma strålade emot mig från denna hund, den visade att han var lycklig och stolt och signalerade: ”Detta är mitt arbete!”
Hans päls var rufsig och smutsig men han såg välmående ut. Jag steg ur bilen och klappade honom. Plötsligt fångade jag upp en stark känsla från honom, en kvinna som han älskade att gå vid sidan om.
Kommentera(8)

Om andlig snobbism
KRÖNIKA
Det händer att jag möter den ibland. Den andliga snobbismen. Antingen från människor som tror att de är förmer för att de har en gåva, för att de är mediala, gör astralresor, utför regressioner, ger healing eller annat. Eller också från människor som längtar, önskar och vill vara som de förstnämnda, som till och med ser upp till de förstnämnda och tror dem om att ha kunskap och kännedom om högre nivåer än de själva. Att de är bättre helt enkelt.

Kommentera(11)

Vi har mycket att lära av barnen
KRÖNIKA
Att följa barnens naturliga sätt att kommunicera med djur är en underbar upplevelse. I vårt hem pratar vi inte i termerna ”att tala med djuren” utan det är något naturligt som jag låter Olivia, min fyra åriga dotter, få växa in i och hon får blomstra i sin egen takt.
När vi besökte Stockholm i höstas blev vi hämtade av en bekant och med i bilen fanns också en stor S:t Bernhards-liknande hund, som nyligen hade blivit adopterad från Polen. Plötsligt säger Olivia: ”Hon blöder!” Vi tittade förvånat på Olivia
Kommentera(2)

Dåtid Nutid Samtid
KRÖNIKA
Allt flyter samman när jag arbetar. En klient gråter över förfluten tid, i realtid håller jag om henne samtidigt som hon öppnar sig för framtiden. Med hennes hand i min begrundar vi Nuet, öppnar möjligheter i det som var nyss.
Mycket handlar om att släppa taget. Om förlåtelse. Även av de som finns på andra sidan. När du är där är du inte per automatik gudomlig. Du är fortfarande en själ, en varelse, som har mycket att lära.
Kommentera(6)

På besök i hundarnas palats
KRÖNIKA
”Det här är vårt hem!” sände de två vackra, kungliga vinthundarna till mig när jag klev in i det palatsliknande huset där de stod. Den kommunikationen får jag allt som oftast när jag möter husdjur i deras hemmiljö, så jag reagerade som vanligt, med ett leende och en varm tanke om att de med gott självförtroende känner det så.

Kommentera(6)

Och störst av allt är…
KRÖNIKA
Det händer att jag känner dem om kvällen. Mjuka fingrar i mitt hår, någon som smeker min kind, en tröstande hand på min panna. Ja jag känner dem. Oftast när jag är i övergången till sömn. När jag är som mest avslappnad. När jag är på väg att lämna den verklighet vi kallar liv. Då når jag gränslandet. Gränslandet där just gränserna suddas ut. När ljuv musik spelas i mitt inre, musik så fantastisk att jag när jag vaknar till, önskar att jag kunde skriva noter. Musik från mästare utan kropp, utan tyngd. De bara Är.

Kommentera(14)
Kajsa startade ett nätverk - Vi måste tro på dem som varit i himlen

Kajsa startade ett nätverk - Vi måste tro på dem som varit i himlen
REPORTAGE
Hon är journalisten som kämpar för alla dem som haft en Nära-döden-upplevelse. Kajsa skapade Sveriges första NDU-sajt, nu har hon även dragit igång ett nätverk. För hon vet att många är vilsna och rädda för att klassas som tokiga.
Kajsa Öhrström var 16 år när hon för första gången hörde talas om NDU, Nära-döden-upplevelser. Det var ett radioprogram som fångade hennes intresse, det pratades om något som var helt främmande för henne, människor som upplevt ljuset i tunneln. Kajsas nyfikenhet var väckt.
Kommentera(0)
TIDIGARE LIV <br>- Hypnosen tog Gunnar till 1400-talet

TIDIGARE LIV
- Hypnosen tog Gunnar till 1400-talet
REPORTAGE
I 40 år har Gunnar arbetat som lärare. Visst har det hänt att han anat en gammal själ i en ung elevs ögon. Men trots det är Gunnar en skeptiker som kräver bevis. Så han reste till Belgien för att besöka platsen där han påstår sig ha levt på 1400-talet.
Regnet piskar ner över Skåne och blåsten tar i så att det knappt går att stå upprätt. Men ett kliv över tröskeln hem till Gunnar Thunberg i Smörhålan utanför Landskrona, är ett steg in i värme och omtanke. Och ett besök som tar oss tillbaka till 1400-talet!
Kommentera(0)
Evas smycke skapar nya kontakter <br>- Jag vill att fler pratar öppet om andevärlden

Evas smycke skapar nya kontakter
- Jag vill att fler pratar öppet om andevärlden
REPORTAGE
Tänk om alla med ett andligt intresse hade ett kännetecken! Tanken föddes hos Eva Wikström för åtta år sedan. Idag har hon sett till att den blivit verklighet. Nu lanserar hon smycket om andlighet.
För åtta år sedan satt Eva Wikström i en flygterminal på Cypern och väntade på sitt flyg hem till Sverige. Plötsligt fick hon syn på en kvinna som satt och läste en bok om skyddsänglar och andlighet. Eva blev nyfiken, eftersom andlighet intresserar även henne.
Kommentera(0)
Tipsa om din favorit bland <br>andliga böcker!

Tipsa om din favorit bland
andliga böcker!
Vill du medverka i nästa nummer av Nära?
Nu ber vi er läsare om hjälp att tipsa om de bästa andliga böckerna på marknaden.
Kommentera(26)
Glädje och trängsel när andarna hälsade på en magisk afton!

Glädje och trängsel när andarna hälsade på en magisk afton!
När medierna Benny Rosenqvist och Erika Andersson ordnar storseans blir det trängsel. Synliga och osynliga fyller festsalen till sista stolen. 450 personer sitter i spänd förväntan.

Kommentera(2)
Djurkommunikatören Mia vet allt om djuren: "Hundar är som healing för oss människor!"

Djurkommunikatören Mia vet allt om djuren: "Hundar är som healing för oss människor!"
I Mia Mattsson-Mercers värld är djur lika viktiga som människor. Hon har förmågan att kommunicera med dem och känner deras glädje, deras sorg och deras rädsla.

Kommentera(7)
Magiskt möte med Eric Pearl – världens främste healer!

Magiskt möte med Eric Pearl – världens främste healer!
REPORTAGE
Erika Andersson fick chansen att intervjua den världsberömde healern Eric Pearl när han besökte Sverige. Och det blev mer än ett samtal. Erika fick själv del av energin och kraften som Eric förmedlar genom sin healing.
En stund efter avtalad tid kommer han till vårt möte, Eric Pearl, världens främste healer. Med ett ödmjukt leende förklarar han att han precis kommer från en annan intervju och ursäktar förseningen.
Kommentera(10)
”Någon ligger i min säng, knuffas, andas och blåser på mig”

”Någon ligger i min säng, knuffas, andas och blåser på mig”
REPORTAGE
Tidningens Näras Erika och Benny kan mer än spå i framtiden och prata med andar. Här besöker de en hemsökt lägenhet och hjälper 70-åriga Evelyn bli av med sina spöken.
Evelyn Paul har alltid varit mottaglig för det övernaturliga. Hon har haft spöken i flera av sina hem genom åren, både här i Sverige och i Frankrike och USA. Men det är först nu, i lägenheten i Malmö, som Evelyn varit riktigt rädd.
Kommentera(3)
Chatta med Benny!
Månadens fråga
Brukar du meditera?


vann du?
Se om du är en av de lyckliga vinnarna från tävlingarna i Nära nr 3.
Livscoachen Anette
Skriv till livscoachen Anette! 
Anette Thornell svarar på läsarnas frågor i varje nummer av Nära.
Köp Näras smycken
ÖVNING
Visst kan du se in i stängda rum!
DIN ÖNSKEBRUNN
Nya medlemmar
ita690 busan3 Ivihiwa Mattie moon Lexie Karina ankianka Arvidsdotter kinga
Länka till Nära!
Spara ner vår banner och länka till oss från din hemsida eller blogg!
REPORTAGE
– Jag har aldrig mött så mycket ilska på ett och samma ställe
- Tro, meditation och bön är själens armhävningar
Varje måndag healar Thorbjörn på distans
– Vi är nog många som inte vågar träffa spöken
Evas smycke skapar nya kontakter
- Jag vill att fler pratar öppet om andevärlden