Vid Skedvikens strand i Roslagen ligger Rånäs honungsgula slott, omslutet av en herrgård och smedbostäder efter det gamla blomstrande smidesbruket som lades ner 1894. Det Italien-inspirerade slottet började byggas 1833 av friherren och hovmarskalken Axel Didrik Reuterskiöld, född 1779, som dessvärre dog 1834, ett år efter byggstarten.

Axel Didrik var gift två gånger, först med Mörby slotts arvtagerska Maria Gustava Le Febure, 1785–1813, sedan med Juliana Vilhelmina Kjerrmansköld, 1786–1822. Han fick sammanlagt tio barn. Barnbarnet Oskar Axel Reuterskiöld tog senare över Rånäs slott som tillhörde släkten Reuterskiöld fram till 1929.

Det extravaganta slottet sprakade av liv, här hölls glamourösa fester fram tills den stora ekonomiska depressionen slog till, Kreugerkraschen. Då övergick slottet i Stockholms stads ägo.

Rånäs slott är numera ett konferens- och weekendhotell med restaurerade, praktfulla salar och magnifika kristallkronor. Guiden Helene Cederberg gestaltar Axel Didrik Reuterskiölds första fru Maria Gustava Le Febure. Foto: Jonas Kohel

Rånäs slott sägs vara hemsökt

År 1932 förvandlades den vackra byggnaden till ett mentalsjukhus med stora sovsalar och var det i drygt 50 år. Sedan 1998 är Rånäs slott ett konferens- och weekendhotell med restaurerade praktfulla salar, handmålade tavlor och magnifika kristallkronor.

Men slottet ruvar på många olyckliga minnen och Rånäs hela bruk har ett rykte om sig att vara hemsökt. Det är en stor upplevelse att gå på slottsvandring här tillsammans med guiden Helene Cederberg, när hon gestaltar Axel Didrik Reuterskiölds första fru Maria Gustava Le Febure.

Trots att Maria Gustava inte själv bott på slottet, finns hennes energi kvar i allra högsta grad, eftersom stenar från hennes slott Mörby blev grunden till Rånäs slott. Skådespelerskan Helene har jobbat 20 år på Rånäs slott, hon är mycket historieintresserad och älskar sin arbetsplats. Med inlevelse berättar hon om slottets historia och olika spöken.

LÄS ÄVEN: Vita frun vakar över Kalmar slott

– Vallonerna som arbetade på smidesbruket fick betalt i brännvin och många blev förstås alkoholiserade. Som botemedel tvingades de dricka ”döingedricka”. Slottet hade nämligen även ett bårhus och man fyllde ett lik med brännvin, ruskade runt, hällde upp på flaska och tvingade den alkoholiserade att dricka, berättar Helene.

Rånäs slott började byggas 1833 av friherren och hovmarskalken Axel Didrik Reuterskiöld som tyvärr gick bort ett år senare.

Har sett flicka från annat århundrade

Att det spökar på slottet är det många som kan intyga. Flera gäster har upplevt en oförklarlig närvaro, de har känt sig iakttagna, upplevt kalla vindar och hört hur det knackat på dörrar. Helene själv är helt övertygad om att det spökar här på slottet, eftersom hon upplevt oförklarliga saker.

– För ett halvår sedan stod jag utanför salarna en trappa upp och släckte ljusen i det tomma slottet. Då såg jag en liten flicka runt tio–tolv år, med en vit klänning och flätor. Strax efter skymtade jag en kvinna med svart klänning och uppsatt hårknut.

Mycket riktigt. Efter att ett medium tidigare besökt slottet visade det sig vara mycket aktiviteter i det ena tornrummet, speciellt i rum 22. Det sägs att en av tjänstekvinnorna blev gravid med slottsherren, vilket inte var populärt på den tiden, så hon tog sitt liv genom att hoppa ut från tornrummets fönster.

LÄS ÄVEN: 5 tips till dig som är spökrädd

Flickan med flätorna är det flera som har sett. Bland annat en liten pojke som fick en så stark närvaro att han pratade med henne, till sin mammas förvåning. För hon såg inget annat barn.

– Flera av slottets städare upplever ibland att dammsugaren blir extra tung. Det kan mycket väl vara den lilla flickan som busar och sätter sig på dammsugaren, säger Helene skrattande.

– Det händer även att dammsugarsladden plötsligt dras ur kontakten, trots att ingen annan än städaren är där.

Flickan, från ett annat århundrade, busar inte bara med personalen, utan även med slottets små gäster. En gång skrattade en liten flicka högt när hon satt på rumpan och snabbt gled fram på golvet, precis som om hon blivit puttad.

Rum 1844 bjuder på en utställning av uppstoppade djur, vackra gamla kläder och antika möbler.

Hemsökta rum nr 10

– Men jag brukar inte bli rädd, säger Helene. Jag har varit med om att saker faller ner från hyllorna och jag har hört det skramla i köket.

– Vid ett tillfälle när jag stod längst inne i vinkällaren, kände jag att någon var bakom mig. När jag vände mig om såg jag någon i en svart, lång cape glida förbi.

Flera gäster har, mitt i natten, hört röster och möbler som flyttas på den obemannade våningen ovanför gästrummen. Det har till och med hänt att ett gästsällskap i skräck flytt slottet och åkt hem före gryningen.

– Det värsta jag hört var en gäst som blev nedtryckt i sängen och som försökte ropa på hjälp. Hon blev jätterädd och satte sig upp, då släppte greppet, säger Helene. Var det en dröm eller verklighet?

Helene anser att slottets mest hemsökta rum är nr 10 för här är det många gäster som hört oförklarliga ljud, både dova knackningar på dörren och att golvet knarrar som av mystiska steg.

LÄS ÄVEN: Paranormal utredning på Sätra Brunn: Någon svarar – men vi vet inte vem

Efter den ljuvliga femrättersmiddagen smyger jag och min pojkvän runt i slottet och känner av energin, det är mörkt och fullmånen lyser mellan träden när jag tittar ut. I det högra tornet hittar vi både rum 1844 och pigkammaren som har en liten skylt med texten: ”Stig in i pigkammaren om du törs.”

Den kalla råvinden bjuder på en utställning av uppstoppade djur, vackra gamla kläder och antika möbler. Är man det mista mörkrädd kan man lätt känna krypningar längs ryggen, men jag fortsätter vidare och kommer in till vårt rum, nr 10.

Guiden Helene Cederberg berättar om slottets historia när hon gestaltar Maria Gustava. Foto: Jonas Kohel

Iakttagen i källaren

Mycket riktigt gnisslar det högt i golvplankorna närmast dörren när man går på dem … Vi kan ana skrattsalvor från baren på det obemannade våningsplanet ovanför vårt rum. Men den mjuka atmosfären gör mig ändå helt lugn och jag somnar gott i det vackra rummet med milda gula blommor på tapeten.

Jag vaknar nästa morgon och tittar ut på den magnifika utsikten över Skedviken, sedan går jag ner för att njuta av frukosten. Jag får en ingivelse och tittar runt i den vackra matsalen. Min blick fastnar på en frukostvärdinna och jag vinkar att jag vill prata med henne. Jag frågar om hon upplevt några spöken på slottet. Värdinnan Annica Svedlund berättar att det sägs spöka i källaren, där ska det dessutom finnas en igenmurad lång tunnel som användes som flyktväg under slottstiden.

– I ett av källarvalven längre ner är det många som känner ett obehag, som att man är iakttagen. Dit vågar jag inte gå ensam, säger Annica. Ni måste ”stänga ner” om ni går dit.

Jag visar Annica mitt knep för att ”stänga ner”, då jag tänker mig att jag har en osynlig sovsäck där jag drar upp en dragkedja från tårna och över huvudet så att inga onda energier ska följa med mig hem.

Jag och min pojkvän Matts går ner för trapporna till källaren.

Spa-avdelningen är fylld av stora och små behandlingsrum med stenväggar, välvda tak och minimala fönster. Vi är helt själva här och tänder i rum efter rum, efterhand som vi går in i de många utrymmena. Känslan är helt annorlunda här än i övriga slottet, vi känner båda av en energi som det inte riktigt går att sätta fingret på.

I slottets källare finns en spa-avdelning och den mystiska vinkällaren.

Mannen i svart cape

När vi sedan ska gå upp för trappan igen stannar jag kvar precis vid den stängda dörren till vinkällaren för att ta några extra bilder. DÅ händer plötsligt något oväntat … Jag uppfattar ett skarpt ljud som går upp i en hög ton, ljudet kommer från själva vinkällaren!

För mig låter det som att ljudet ekar, men min pojkvän som går strax framför mig hör ingenting. Jag blir inte rädd, men jag är helt säker på att vi inte är ensamma där i den hemsökta källaren.

När jag sedan frågar städarna om det finns något larm, en klocka eller något annat som brukar låta högt i källaren får jag till svar att det enda som brukar höras i källaren är ett lågt pysande ljud från fläkten.

Det är först när jag kommer hem som jag inser att guiden Helene hade sett en man med en svart cape i just vinkällaren. Kanske var det samme man jag hörde?

LÄS ÄVEN: Världens mest hemsökta kyrkogårdar