”Solen glimmar blank och trind; vattnet likt en spegel”, skaldade Carl-Michael Bellman en gång i tiden. Beskrivningen passar utmärkt för denna höstdag då Nära träffar Reuben Sallmander på Hotel Frantz vid Slussen på Södermalm.
Just här har Bellman druckit portvin med Årstafrun – Märta Helena Reenstierna – vilket hon berättade om i en av dagböckerna som hon skrev i dagligen mellan 1793 och 1839.
Några århundraden senare sitter alltså en annan av Södermalms kultursöner här. Reuben har vuxit upp i stadsdelen och här bor han fortfarande. Även hans mormor bodde i närheten, när Reuben var liten.
– Hon hade en toalett där man drog i en kedja för att spola. Jag var rädd att jag skulle spolas ner för det fanns inget att hålla sig i. Och så hade hon någonting som kallades Stockholmsdusch, där duschmunstycket var kopplat till handfatet. Söder var någonting helt annat än vad det är idag. Allt var definitivt inte bättre förr men lite av Stockholms charm har tappats. Allt ska nu vara så tillrättalagt och chict, säger Reuben.
Det här är Reuben
Ålder: 59 år.
Gör: Skådespelare, musiker, sångare, kompositör, poddare.
Bor: I Stockholm.
Familj: Fru och fyra biologiska barn samt en bonusson som jag kallar för ”själason”. Två barnbarn och ett på väg.
Andlighet är för mig: Att få en djupare förståelse för tillvaron.
Vipassana-meditation
Under sommaren spelade Reuben på Västerbottensteatern i Skellefteå.
Där hade han rollen som Tevje i Spelman på taket. Under våren spelade han i Flickan från landet i norr på Malmö Stadsteater. Och nu i höst har vi kunnat se honom i Flykten till Östermalm på SVT. Med så mycket på gång är det förståeligt att meditationen spelar en stor roll i hans liv.
Meditation är Reubens verktyg för att leda bort det som är stökigt runt omkring honom. Foto: Sandra Nelhans
Reuben har nyligen varit på en 10-dagars kurs i Vipassana-meditation i Ödeshög. Vipassana betyder att se något som det egentligen är. Det är en av Indiens äldsta meditationsteknik som återupptäcktes för över 2500 år sedan av Buddha, skriver Nordens Vipassana-center på sin egen hemsida. Tekniken har ingen anknytning till någon religion eller sekt, vilket passar Reuben.
– Jag har mediterat i 34 år i olika former. Ibland kan det finnas ett störande moment där de som lär ut säger sig ha hittat sanningen. Det är lite knepigt.
Reuben tycker att han har mött en meditationsform som känns ren och fri. Den kräver dock disciplin.
Mediterar 12 timmar om dagen
Varje dag ägnas 12 timmar åt meditation med avbrott för mat, pauser och promenad i ett avgränsat område i skogen.
Gonggongen slår kl 03.52 första gången och sen igen kl 04.00 då det är dags att gå upp. Du lämnar ifrån dig din mobil, läser inga böcker och skriver inga texter.
– Du har ingen kommunikation med de andra, inte ens ögonkontakt, och undviker all form av yttre stimuli. Jämfört med våra förfäder möter vi fler människor på en dag än de gjorde under en livstid – lägg till bilar, bussar och pendeltåg som blinkar och tutar. På Vipassana finns bara det här fina stället och skogen.
Läs även: Cassandra Brunstedts resa från kaos till balans: ”Hamnat fel några gånger”
Att slippa mobilen tyckte Ruben var skönt, men han saknade kvällsläsningen. Det jobbigaste var att inte ha kontakt med sina barn och fru.
– Det handlar om att möta sitt kontrollbehov. Den fysiska begränsningen frigör ett universum i en själv. Plötsligt får du tid och utrymme att utforska dig själv.
På kursen fick deltagarna förhålla sig till speciella avgränsningar i skogen där de fick promenera. Dock erkänner han att han ”fuskade” lite.
– Detta ligger nära sjön Tåkern som är känt för sitt fågelliv, och jag har varit fågelskådare sedan jag var 12 år gammal. Jag ställde mig på ett speciellt ställe och blickade upp mot himlen och räknade fåglar. Det blev ju ett slags yttre stimuli. Det var flyttid för fåglarna och jag såg både sädgås och vitkindad gås. Det var underbart för mig, säger Reuben och får en glöd i ögonen.
Hanterar stress och smärta
Reuben har haft meditationen som följeslagare under en stor del av sitt vuxna liv. Han har bland annat använt den för att kunna kanalisera smärta som han har av sin reumatism som han har haft sedan han var 18 år gammal.
– Jag började med meditation och kände att det var bra för mig. Sedan hade jag en period när jag var ungefär 25 år då jag ”trippade” på meditationen. Jag höll på för mycket men det var väl det jag behövde då.
Området runt Slussen och Götgatan är en stor byggarbetsplats vid tiden för intervjun. Meditationen gör
att Reuben kan fokusera och störs inte av ljuden. Foto: Sandra Nelhans
När Reubens äldsta barn var små, brukade han gå in i ett annat rum för att meditera. Om det var något viktigt fick de komma in och säga till honom, men annars låta honom meditera i fred. Sedan kom han på att han borde kunna meditera med barnen lekandes runt om och ändå vara i sitt fokus. Det blev en befrielse att göra så.
– Jag kan sitta på tunnelbanan och leda undan det som är stökigt runt om. Meditationen har även hjälpt mig vid till exempel konflikter. Istället för att reagera kan jag kontemplera en stund och kanske till och med förstå varför någon har blivit arg på mig.
Reuben om sin meditationsgrupp
Överlag tycker Reuben att vi lever i ett reaktivt samhälle. Han känner att meditationen gör att han blir mindre arg.
– Men ibland blir jag också arg eller säger fel saker till mina barn eller till min fru. Jag är människa.
Reuben har även en meditationsgrupp tillsammans med två kvinnor – den ena är 61 år gammal och den andra 86. De träffades via en tysk meditationslärare. Meditationen har sammanfört tre människor som med största sannolikhet inte skulle ha sprungit på varandra, tänker Reuben.
Läs även: Christina Schollin: ”Jag känner så starkt att det finns ett liv efter detta”
Gruppen mediterar tillsammans minst en gång i månaden, vilket de har gjort nu i nästan sju år. Pandemin satte käppar i hjulet för de regelbundna träffarna, men lyckligtvis kunde de meditera tillsammans via Zoom – vilket de ibland gör nu med.
– Först mediterar vi och sedan gör vi incheckningar i livet. Var befinner jag mig någonstans? Det kan vara: ”Jag är stressad för jag hann inte diska imorse”. Eller: ”Jag känner mig orolig”. Eller den äldre damen som beskriver hur hon städar ur inför sin framtida bortgång. Att få vara med om det och höra vad hon har att säga, är en gåva.
Driver Podd Mogna med Ulrika Sedell
Samtal står högt i fokus hos Reuben. Genom dessa växer vi och mognar – det är just det Reubens podd som han har ihop med beteendevetaren Ulrika Sedell, handlar om. I Podd Mogna bjuder de in olika gäster som får börja med att svara på frågan om de har mognat något på sistone – och så är samtalet igång.
Reuben har mediterat i 34 år. I Vipassana-meditationen har han hittat en ”ren” form som passar honom och inte är knuten till någon religion. Foto: Sandra Nelhans
– Jag upplever att vi har tappat lite av förmågan att lyssna på varandra, för att det är så stressigt. Man behöver inte träffas i en och en halv timme – ett möte på spårvagnen kan räcka, om du vågar lyssna på en ”fullis”, en ensam människa eller ett barn. Möjligheten att lära sig något finns alltid.
Tror på Gud
Under vårt samtal vill jag veta om Reuben tror att det finns en fortsättning efter döden.
– Det får jag återkomma till efter att jag har dött. Livet är så pass komplicerat, så att börja fundera på vad som händer efter döden känns som slöseri med tid. Med full respekt för att andra vill göra det! Jag är mer intresserad av att prata om det vi kallar Gud. Jag tror på Gud, men Gud är inte jude, muslim, kristen eller hindu. Gud är något helt annat. Men Gud har tyvärr blivit stigmatiserad på grund av Bibeln och Koranen och allt det där. Vi lever fortfarande kvar i att Gud är någon slags ”gammaltestamentlig” gubbe.
Reuben brukade arbeta med en organisation som heter ”Ny Gemenskap”. De har caféer och verksamheter där de erbjuder hemlösa, utsatta och ensamma människor, på mat, värme och rådgivning. Reuben brukade musicera där och ta dit andra musikerkompisar. Han hade även en programpunkt som hette just ”Samtalet” där han bjöd in olika gäster – kända som okända. Vid ett tillfälle var det en man som själv brukade besöka Ny Gemenskap, som var samtalsgäst hos Reuben. Mannen hade blivit drogfri och kände sig lycklig. De kom in på andlighet och så frågade Reuben om han trodde på Gud.
Läs även: Agneta Sjödin: ”Vi har mycket att lära av utomjordingarnas budskap”
– Ja för fan, klart jag tror på Gud. För mig är Gud bara tre bokstäver. Det är en förkortning för glad utan droger, sade han. Det är så klockrent och helt genialt! När man är glad utan droger så är det en ren form av kärlek. Det är det som är Gud!
Även musik är andlighet för Reuben. Han både musicerar själv och älskar att lyssna på musik.
– För att komplicera det ännu mer – tonen som vibrerar mellan varven, är Gud för mig. Jag kan lyssna på Led Zeppelin eller Mozart och höra Gud. Då jag är på turné och kommer till stadshotellet, är det ofta dansbandsmusik på lördagkvällar. Jag ska vara helt ärlig, det är inte min musik, men folk stuffar och dansar. Det är otroligt vackert, och jag kan bli rörd av situationen.
Komplicerad relation till sina föräldrar
I ett avsnitt av Podd Mogna berättar Reuben att han aldrig haft ett så bra förhållande med sina föräldrar som sedan de gick bort. Är det en metafor? Ser han dem i ett annat ljus nu, eller känner han att han kan kommunicera med dem och också få någonting tillbaka?
– Både ja och nej. Mina föräldrar var psykiskt sjuka båda två. Det var bipolaritet, borderline och kronisk depression. Det var självmordsförsök och våld. När de fysiskt dog blev det en slags befrielse för dem. Men även för mig.
– Den kontakt jag tror mig ha med dem idag är helt ren. De är inte knäppgökar eller våldsamma. Därför att den psykiska sjukdomen tillhör det jordiska livet. Är det sant det jag säger? Ja, för mig, såklart.
Läs även: Alexander Karim får äntligen prata andlighet: ”Det är sånt här jag älskar”
– Om du blundar, och håller för öronen. Finns jag inte kvar här? Har jag försvunnit? Nej, det har jag ju inte. Det kanske är lite så även med det vi kallar döden, eller det som är tillvaron. Tillvaron är inte bara här. Det finns massor med skikt, säger Reuben.
Tiden har rusat fram. Solen glimmar inte längre blank och trind utan det ligger ett soldis över staden.
Reuben ska snart hämta sitt barnbarn på förskolan.
När vi skiljs åt kommer jag att tänka på en textrad ur Sval ligger vågen – en låt han har komponerat och skrivit text till för musikprojekt True Music Project, som han har tillsammans med Tania Naranjo. Den sammanfattar mycket av tillvarons mysterier och är enkel men oändligt stor:
”Jag förstår att jag inget förstår.”
