Nenne glittrar när hon öppnar dörren till det gröna huset från 1880. Huset ser ut att vara hämtat från Astrid Lindgrens värld och för tankarna både till Villa Villekulla och Barnen i Bullerbyn. Det går att känna av hennes starka och varma energi direkt, och lyckliga är de som får ha henne som farmor. När barnbarnen kommer på besök får de klättra upp i ett godisträd ute på gården och kan kika in i ett fullt inrett litet hem för små tygmöss under trappan, likt Nils Karlsson Pyssling. Men det är inte bara söta små leksaksmöss som bor här, familjen har genom åren också fått samsas med många övernaturliga besökare.

Nenne slår sig ner i det ombonande köket för att berätta. Hemmet svämmar nästan över av vackra loppisfynd som genom en varsam hand fått en ny spets, blivit ommålad eller förskönad på Nennes vis.

Läs även: Ewa fann bara positiva energier på husrensningen: ”Här finns inget att plocka bort!”

Hörde osynliga hästar

Allt började redan när Nenne var liten, kring 12-årsåldern, på familjens sommarställe i Viforsen. Hon har alltid älskat hästar och under sommarhalvåret bodde familjens hästar i stallet vid stugan.

– Jag och tre tjejer satt och fikade utanför stallet då vi hörde en häst frusta till. Vi hörde tydligt hur hovarna skrapade mot stenarna på marken och att det var en stor, tung vagn med gamla trähjul med järnringar som skramlande, berättar Nenne.

Nära hälsade på hos Anette ”Nenne” Larsson. Foto: Privat

Tjejerna reste sig förvånat upp och gick mot vägen för att se vem det var, för där brukade det inte finnas någon häst med vagn. När de stod samlade vid väggrenen hörde de ljudet närma sig. Alla fyra tjejerna hörde hur bettet rasslade till på hästen och hur den tunga vagnen passerade dem precis framför deras fötter - utan se någon häst eller vagn.

– Det kom bara ljud, vi hörde hästen och vagnen, men såg bara luft. Vi bara gapade! Kanske var det från en annan tid, säger Nenne.

Såg en man i svart cape

Det hände många andra märkliga saker i det stallet när Nenne växte upp, plötsligt hade hästarna små flätor i manen utan att tjejerna hade gjort dem själva. Och en man med slokhatt, svart skinncape och stövlar visade sig för Nenne. Utan ansikte.

– Det var mitt första möte med honom. Men jag blev inte rädd, både pappa och mormor lugnande mig genom att berätta att de också kunde se saker från Andra sidan, säger Nenne.

Läs även: På spökjakt i Dublin: ”Jag drogs oförklarligt tillbaka”

Småfolk i stallet

Det märkliga är att Nennes nya hästar också fick oförklarliga flätor i manen när hon blev äldre och flyttade till Alnön.

– Alla hästar som har bott här har varit flätade, utan att jag har gjort det själv. De är inte flätade med tre vanliga delar utan med någon annan sorts flätning utan snodd. Men de är så små att det är näst intill omöjligt att fläta upp dem, det var enklare att klippa av dem. Jag har sparat ett par flätor för att de var så speciella.

I det gröna huset från 1880 bodde tidigare apotekare Gran, det kanske är han som säger i från när familjen bygger om? Foto: Ehva Löpp

– Min häst hade alltid flest flätor, hon hade dem både i pannluggen och i svansen. Hon kunde ha tre-fyra på morgonen och så klippte jag av dem och då kom det tre-fyra nya flätor över natten, berättar hon.

En dag mötte Nenne en äldre dam när hon var ute och red på Alnön, damen skrattade när hon såg flätorna på hästen.

– Jag ser att du ha skrömt i stallet, det är småfolket och gårdstomtar som hjälper till att hålla ordning, dem ska du vara rädd om!

Efter den dagen slutade Nenne att klippa av flätorna och då kom det heller inga nya.

Andligt besök på julafton

Mannen med slokhatt har följt med från sommarstugans stall i Viforsen hem till familjens hus på Alnön. Men även andra oförklarliga saker har hänt i huset.

– En julafton hände det en mycket märklig sak när hela tjocka släkten satt samlade och skulle till att äta gott i matrummet. Plötsligt så hör vi alla att någon kommer på verandan och stampar av sig snön, vi hör hur ytterdörren öppnas och att någon går med bestämda steg upp för trappen till övervåningen där vi har våra sovrum.

– Alla tittade förvånat på varandra och vi gick för att se vem den oinbjudna gästen var, men vi hann bara se den stora juldekoration, en gammal mobil, gunga från taket i trapphuset, berättar hon.

Nennes man sprang snabbt upp för trappan för att se vem det var, han letade överallt, men det var helt tomt på hela vinden. Det fanns inte en levande själ!

Läs även: Mathias bad om ett tecken efter broderns död: ”En hand syntes på min hud”

– En annan gång såg jag mannen i slokhatt och cape när jag stod i köket. Jag vände mig om för att stoppa in mat i ugnen och tittade mot tvättstugan, då såg jag tydligt att han gick förbi tvättmaskinen, säger Nenne.

När Nenne gick och tittade var mannen helt uppslukad i tomma intet. Det är samma man som hon såg i stallet som liten, det är hon helt säker på.

– Han har följt med mig genom åren, och även visat sig här hemma i stallet. Jag tror att han hör till mig på något sätt, för jag tror inte att det är någon slump att han följer med just mig. Kanske är han från ett tidigare liv eller någon släkting från min pappas sida. Min man har också hört honom ute i stallet, att han sopar och flyttar saker. Ibland får jag en känsla av att han bara sveper förbi för att se till att allt är bra, säger hon.

Stark närvaro på vinden

Kanske är det samme man som visat sig på Nennes arbetsplats inom äldreomsorgen.

– Då hade jag två rum bredvid varandra som jag skulle jobba med. I det första rummet var det en äldre dam som beskrev honom, att han försvunnit in genom väggen bakom diskbänken. När jag kom in till gubben som bodde vägg i vägg med damen sa han likadant, att det kom ut en gubbe med cape och slokhatt från hans vägg bakom diskbänken. Kanske ville han hålla ordning och hjälpa mig även där.

En julafton hör hela släkten att någon går med bestämda steg upp för trappen till övervåningen. Foto: Ehva Löpp

Det är inte bara mannen med cape som visar sig i huset. När familjens barn var små vaknande Nenne mitt i natten av att hon kände en stark närvaro.

– Det stod en kvinna vid fotändan. Hon hade en brun klänning, ett randigt vitt förkläde ända ner till fotknölarna och en stram knut högt uppe på huvudet. Hon stod bara och tittade på mig. Då blev jag otroligt rädd!

Bad andarna att ge sig av

Och det är inte bara Nenne som har fått uppleva hennes barska närvaro.

Tidigare bodde apotekare Gran och senare en disponent i det vackra sekelskifteshuset. Då fanns det ett pigrum med en stor mangel på vinden. Nenne och hennes familj höll på att rensa ur vinden när de fick besök igen.

– När det var lunchpaus stannade syrrans man kvar och fixade det sista, trots att jag varnade att det är hög aktivitet på vinden. Vi hann inte mer än att komma ner till köket då vi hörde att det dundrade ner för trappen och ut på gården springer syrrans man. Han var livrädd! ”Det var en kärring som stod och glodde på mig, hon var så arg, så jag sprang för mitt liv”, skrek han.

Den höga träljusstaken har numera batteriljus, stearinljuset var ofta tänt på morgonen trots att hon släckt det på kvällen. Foto: Ehva Löpp

Nenne tror inte den barska damen är elak, utan att hon bara vill ha lite och ordning och pli. Men efter den händelsen har Nenne även känt av en annan ilsken energi, den var så pass jobbig att hon till slut sa ifrån.

– Jag bad dem rakt ut i luften att ge sig av, och då lugnade det ner sig, otroligt nog! Samtidigt fick jag min pappa att komma över från Andra sidan, jag kände att det lutade lite i soffan bredvid mig och kunde förnimma hans arm runt mina axlar. Han förmedlade samma trygghet som han alltid gav mig när han levde, säger hon.

Ljus som tänds på natten

Nenne går runt i det vackra huset och visar en hög träljusstake som hon har gjort själv.

– Det har hänt många gånger att vi släcker blockljuset i just den här ljusstaken på kvällen när vi ska lägga oss, men att det brinner på morgonen när vi vaknar! Utan att ljuset har brunnit ner under natten, utan har samma nivå som när vi lämnade det på kvällen. Det är mot all logik, ljus brinner ju upp, säger hon.

Därför har familjen gått över till batteriljus, hon vågar helt enkelt inte ha stearinljus framme längre. När Nenne lyfter upp batteriljuset i den speciella golvljusstaken så tänds plötsligt ett annat batteriljus på bokhyllan – av sig själv.

– Vi har många oförklarliga gäster, säger hon och skrattar.

Läs även: Sveriges mest hemsökta byggnader: 11 platser att besöka

Andarna uppskattade inte renoveringen

När de fyra barnen var små byggde paret om i huset för att skapa fler rum så att alla skulle få plats. Bland annat stängdes två dörrar av med nya väggar, men det visade sig inte uppskattas av Andra sidan. Nenne och hennes man hade satt upp konsoler på en ny vägg och skruvat fast fem solida hyllor. De hade inte hunnit ställa något på hyllorna, de var tomma när de satt och tittade på teve en dag, barnen sov och plötsligt small det till ordentligt!

– Vi rusade upp och undrade vad det var som hände. Det visade sig att på den vänstra sidan av vår nybyggda hylla var konsolen helt bortsliten från skruvarna. Det är en teknisk omöjlighet!

Någon från den andra sidan ville inte ha förändringar och talade tydligt om det med att plötsligt få halva hyllan att rasa. Paret förstod där och då, att förändringen inte skulle vara kvar och öppnade upp dörrarna igen.

Nenne tycker det känns som en trygg hälsning från den andra sidan när kristallkronan klingar av sig själv. Foto: Ehva Löpp

– Även vår tvättmaskin och torktumlare flyttades mirakulöst under en natt för att markera att den nya planlösningen inte föll i god ton. Efter det öppnade vi upp det vi stängt igen och tog tillbaka den ursprungliga planlösningen. Jag misstänker att det är apotekare Gran, som bodde här tidigare, som sa i från, säger Nenne.

– Kom så ska du få höra en sak, säger Nenne plötsligt.

Nenne låter först kristallerna i kristallkronan klinga tillsammans, sedan vänder hon sig om och klingar med kristallerna på vägglampan. Det låter helt olika.

– De här klingar ofta av sig själv. Jag kan höra skillnaden om det är tak- eller vägglampans kristaller som ger ifrån sig ljudet, det känns som en trygg hälsning från Andra sidan när jag kliver upp på morgonen. Jag älskar det här huset, säger hon och ler.

Läs även: 5 tips till dig som är spökrädd: Så blir du vän med andevärlden

Det här är Nenne (Anette)

Ålder: 60 år
Bor: Alnö
Yrke: Undersköterska
Familj: Make och fyra vuxna barn, två barnbarn och ytterligare ett på väg
Livsmotto: Njut av livet och var lyhörd och lyssna på alla små budskap som ges i livet och jag tackar alltid för hjälpen jag får från Andra sidan när dagen är slut.