Som barn trodde författaren Annette Bjergfeldt att det var helt normalt att se färger på olika ackord, eller att höra ljudet av en bokstav i alfabetet. Att bokstaven R var grön, M var gul och ett ackord i C-dur klarrött.

– Jag har alltid sett världen som genom ett förstoringsglas av musik, färger och vackra fraser, säger Annette. Så jag var väldigt förvånad när jag som tonåring fick veta att det bara är några få personer som upplever världen på det sättet.

Annette har synestesi, en förmåga som ungefär fyra procent av befolkningen tros ha. Det innebär att två eller flera av hennes sinnen är sammankopplade och triggar varandra. Att ett ord eller en färg kan ha en ton, till exempel. Synestesi kan visa sig på olika sätt och involvera såväl hörseln och synen som känseln, lukten och smaken. Annette beskriver sin synestesi som en kombinerad mix där toner, färger och ord alla smälter samman.

Annette Bjergfeldt 

För Annette är synestesin ett kraftfullt verktyg som ger en extra dimension till hennes konstnärskap. Foto: Leif Ascanius Sol

Ålder: 64 år.
Bor: I Köpenhamn.
Familj: ”Jag lever själv, omgiven av fantastiska vänner och grannar.”.
Gör: Är författare, sångerska och låtskrivare.
Intressen: Musik, målningar, vetenskap, simma, vandra, resa och att dansa!
Andlighet för mig: ”Att vi alla är sammanflätade i ett stort och vackert osynligt nät.”.
Hemsida: www.annettebjergfeldt.dk
Kontakt: @Annettebjergfeldt på Instagram och Facebook

Synestesi som verktyg i konstnärskap

Hon har en bakgrund som konstnär, sångare och låtskrivare. Annette skriver, sjunger och målar för att hålla sig så mycket som möjligt i kontakt med alla de fem sinnena.

2020 debuterade hon som författare med romanen Höga Visan på Palermovägen som getts ut på tjugo språk. 2025 kom andra romanen, Herr Saitos Ambulerande Biograf. Där har Annette dragit nytta av sin synestesi när hon berättar om den döva flickan Oona, som plötsligt får förmågan att höra. Oona fångar världens ljud på sin lilla bandspelare och läsaren får höra ljudet av en blyg mus, en besvikelse eller ljudet av gräs som växer med ren glädje.

Synestesin är ett kraftfullt verktyg som skänker en extra dimension till Annettes konstnärskap.

– Ett ord, ett ackord eller en färg kan surra som en fjäril eller en kolibri i luften. Alla innehåller de samma vibration, och om du kombinerar deras frekvens kan det dra i dina hjärtsträngar.

– Om du är uppmärksam som författare, kanske du kan fånga det där lilla glittret på en sida. Då finns det en chans att skönheten kommer att resonera även med din publik och dina läsare.

Kända personer med synestesi

Annette är inte ensam om att använda sig av sin synestesi när hon skapar. Genom historien har flera kända konstnärer, författare och musiker beskrivit hur de hör färger eller ser bokstäver. Artister som Billie Eilish, Lady Gaga och Billy Joel har berättat om hur de associerar olika toner till färger.

Även författaren Vladimir Nabokov hade förmågan att se färger i musik och skrev om sin ”färgade hörsel” i självbiografin Låt höra av dig, minne. Där berättade han att bokstaven a i det engelska alfabetet hade färgen hos av väder och vind mörknat trä, medan ett franskt a gav honom bilden av polerad ebenholts.

Till viss del ärftligt

Även Nabokovs fru och son hade synestesi. Enligt Vladimir var bokstaven M rosa. Hans fru såg den som blå och sonen som violett. Att Vladimirs son också blev synestet är inte så konstigt, förmågan utvecklas tidigt i barndomen och är till viss del ärftlig. Det var inte heller konstigt att far, mor och son uppfattade M som olika färger.

Synestesi kan visa sig på olika sätt och skiljer sig åt från person till person. Inte ens enäggstvillingar har samma synestetiska förnimmelser. Det finns däremot studier som visar att en typ av synestesi är vanligare än andra, nämligen den så kallade grafem-färgsynestesin, där en person kopplar samman färger med bokstäver och ord. Till exempel att ordet ”måndag” associeras med en röd nyans.

Forskare tror att personer med synestesi är bättre på att komma ihåg saker tack vare den här förmågan att associera ord och siffror med olika färger och former.

Synestesi och siffror

För Martina Ehrenborg från Göteborg kom synestesin väl till pass under skolans mattelektioner.

– Siffror och matte har alltid varit intuitiva, säger Martina. Jag ser alla nummer i ordning i en bana framför mig där varje siffra har sin speciella plats.

– När jag hör, läser eller tänker på ett nummer, rör jag mig mentalt till dess specifika position i den här mentala kartan. Det gör att matte känns logiskt och tydligt, nästan som att navigera i ett visuellt system.

Martina Ehrenborg

Martina med en av sina målningar. Foto: Martina Ehrenborg

Ålder: 44 år.
Bor: Göteborg.
Gör: Konstnär.
Intressen: Måla och vara kreativ, musik. Spendera tid med familj och vänner. Att vara i naturen, speciellt vid havet. Älskar den specifika känslan av att vara under vatten.
Andlighet för mig: ”Att känna vördnad inför universum, naturen, människors komplexitet – och känna att vi är en del av något större. Men också att känna djupt och viljan att göra världen mjukare och snällare. Det som inte kan mätas, men känns i hjärtat – där finns min andlighet.”.
Kontakt: @martina.ehrenborg på Instagram
Hemsida: www.martina.ehrenborgstudio.com

Upplever världen på ett annat sätt

Martina är akvarellkonstnär och målar såväl figurativt som abstrakt. Under några år arbetade hon för filmskaparen Peter Jackson på Nya Zeeland och målade troll och andra karaktärer till Hobbit-filmerna. För henne är världen ett ständigt flöde av färger, former och mönster. Som en inre kanvas i hjärnan. Bokstäver, siffror, dagar, tid, musik och känslor har alla sina egna uttryck.

Martina har alltid upplevt världen i färger, former och mönster, men det var först i mellanstadiet som hon blev medveten om att alla andra inte såg världen på samma sätt som hon.

– Jag hade en lärare som frågade mig inför hela klassen hur mitt år såg ut. Jag vet inte varför hon valde just mig, om hon kanske anade att jag hade synestesi.

– Men jag gick i alla fall fram till tavlan och målade mitt år, noggrant med alla månaderna i olika färger och former. Det var nog där som jag insåg att inte alla andra såg världen på samma sätt som jag.

Förenade sinnen

För den som inte är synestet kan det vara svårt att förstå hur någon kan höra en färg, se ett ackord eller smaka på en veckodag. Synestesi kan också vara svårt att beskriva för den som lever med det. Många vet inte ens om att de har denna ovanliga förmåga förrän de råkar prata med någon som inte alls förstår hur ett F kan smaka salt.

Synestesi är fortfarande relativt okänt, trots att det gått flera århundraden sedan det först beskrevs i skrift. Ordet synestesi kan härledas till grekiskans syn, som kan översättas till -sam eller -samman, och aisthesis, som betyder förnimmelser eller sinnen. Synestesi kan alltså översättas till förenade sinnen.

Kriterier för synestesi

Det finns skrifter från 1600-talet som berättar om denna märkliga förmåga, och i slutet av 1800-talet intresserade sig många forskare och psykologer för konsten att se musik och höra färger.

På 1980-talet tog den moderna forskningen fart tack vare den amerikanske neurologen Richard Cytowic. Han har gett ut flera böcker om synestesi, bland annat The man who tasted shapes (Mannen som smakade former). I en av sina tidiga böcker presenterade Cytowic några kriterier för synestesi. Han trodde då att synesteter uppfattade förnimmelserna utanför den egna kroppen, alltså att de i huvudsak såg färgerna och formerna framför sig. Men senare forskning visar att synestetiska förnimmelser kan uppfattas såväl inne i kroppen som utanför.

I slutet av 1990-talet utarbetade forskarna Simon Baron-Cohen och John E. Harrison några nya kriterier för synestesi. De hade bland annat kommit fram till att synestesi framträder automatiskt och ofrivilligt, det går alltså inte att lära sig att bli synestet eller framkalla det genom att använda droger.

För att klassas som synestet ska också de synestetiska förnimmelserna vara konsekventa och inte förändras nämnvärt över tid. En bokstav som uppfattas som röd en dag är inte blå nästa vecka. Däremot kan intensiteten på färgerna förändras när man blir äldre och till exempel bli lite mörkare eller mindre mättade.

Att måla stillar oron

För de allra flesta upplevs synestesin som en tillgång, något som berikar livet. Men ibland kan det bli för många intryck samtidigt. För Martina Ehrenborg kan vissa ljud kännas överväldigande, nästan som en form av överbelastning.

– Jag har svårt att föra samtal när flera ljud pågår samtidigt, eftersom de skapar mönster och former i mitt sinne som konkurrerar om uppmärksamheten. Det gör att även vardagliga ljudnivåer ibland kan kännas intensiva och stressande.

Målandet har för henne blivit ett sätt att uttrycka det hon ser och känner, men också att stilla oro.

– Att måla är ett sätt för mig att stänga av tankarna och bara vara i färgerna, rörelsen och kompositionen. Jag är väldigt känslig för balans i en bild, om något är fel känns det nästan som ett obehag. Det kanske är kopplat till min synestesi, jag vet inte, men det är en stark intuitiv känsla.

Ofta ser hon färgpaletter, former eller mönster innan hon ens börjar måla. Ibland får en känsla styra hela processen. Ett återkommande motiv är vatten och hon inspireras särskilt av känslan av att vara under vatten. Ljuset, ljuden, viktlösheten och det där tillståndet av att få stänga av verkligheten en stund.

Även om betraktaren inte har synestesi själv, hoppas hon att målningarna kan väcka associationer och känslor. Martina använder sig inte aktivt av sin synestesi när hon målar, men den har blivit ett sätt att uppleva världen som genomsyrar hela hennes skapande. Trots att vissa intryck kan vara intensiva ger de ett slags inre bildspråk som hon bara måste få ur sig.

– Att leva med synestesi är som att ha ett extra lager av verkligheten. Ibland magiskt, ibland utmanande.