När själen gör sig påmind smälter vi in i oändliga möjligheter och själens odödlighet blir allt klarare för oss – vi är gränslösa, vi är fria.
Men precis när vi kommer igång och förverkligar så drar något oss tillbaka in i den ”verkliga världen” och drömmen, visionen går förlorad. Hindren verkar oöverstigliga och vi slås ner av rädslor och tycker att vi bara har fantiserat. Så vi fortsätter som förut…
Som jag ser det är den ”verkliga världen” faktiskt det första scenariot. Den extraordinära visionen vi har är själen som vill visa oss vägen och sanningen. Den gör det för att den på så sätt ges möjlighet att frigöra sig från det som håller den kvar här – det som skapas av vårt mänskliga ego, hinder och tillkortakommanden.
När vi människor gör oss hela, när vi frigör oss allt mer från våra rädslor så blir vi helare och för mig är det syftet med att vi är här.