Under 1800-talets andra hälft spreds den moderna spiritismen från USA till stora delar av Europa. Sverige utgjorde inget undantag och intresset för det andliga blomstrade i landet, särskilt efter konventikelplakatets upphörande 1870 som tidigare begränsat religiösa sammankomster.

Den andliga rörelsen bestod av flera olika inriktningar som ockultism, teosofi och spiritism. Olika andliga grupper bildades och en av dessa var Edelweissförbundet som grundades av Huldine Beamish i Stockholm 1890.

Förbundet utövade spiritism och värvade flera än idag namnkunniga medlemmar som konstnärerna Hilma af Klint, Bertha Valerius och Tyra Kleen.

Edelweissförbundet liksom spiritismrörelsen i stort bestod främst av kvinnor och rörelsen skapade nya plattformar för kvinnligt ledarskap.

Rörelsen spreds från USA

Nyfikenheten kring att kommunicera med andevärlden och att försöka få kontakt med döda anhöriga har funnits mycket länge, exakt hur länge seanser som liknar spiritisternas har pågått går inte att fastslå.

Rörelsen var decentraliserad och kom från flera håll men en startpunkt brukar sättas till 1848. Det var då de amerikanska systrarna Fox i Hydesville blev kända eftersom de utgav sig för att ha kontakt och att andarna kommunicerade med dem genom knackningar. Det visade sig dock att just systrarna Fox i själva verket var bedragare som iscensatte det hela.

LÄS ÄVEN: Mette hade en nära-döden-upplevelse: Det var det vackraste jag sett

Trots detta bidrog händelsen i Hydesville till en ökad uppmärksamhet kring andekontakt i pressen vilket väckte nyfikenhet och spiritismen spreds snabbt. En del blev spiritister medan andra var skeptiker och ifrågasatte hela rörelsen som väckte debatt och starka känslor både hos de som var för och emot.

Amerikanska medier reste runt i Europa för att hålla seanser eller spiritistiska föreställningar och genom detta sprida rörelsen. I Stockholm väckte mediet Miss Fay debatt vid sitt besök på 1880-talet men lockade samtidigt svenska anhängare.

”Andarnas bok” blev viktig

Utöver de amerikanska medierna fick spiritismen ett genombrott i Sverige genom fransmannen Allan Kardecs bok som fick den svenska titeln Andarnas bok. Den var en försäljningssuccé i Frankrike så tidigt som 1857 och enligt Kardec innehöll den meddelanden från andevärlden. Boken blev viktig för spiritismen i Sverige under 1800-talets slut och 1900-talets början.

1930 blev Mary von Rosen ny ledare för rörelsen. Familjen Fock/von Rosen hade starka kopplingar till nazismen både i Sverige och i Tyskland.

Att rörelsen fick fäste vid tiden beror på flera saker, innovationer som röntgen och telefon ökade tron på att vetenskapen också skulle kunna hitta nya dimensioner, men även kyrkans svagare ställning påverkade. Det sistnämnda var viktigt i Sverige eftersom alla former av religiösa samfund eller religiöst utövande styrdes av det så kallade konventikelplakatet fram till 1870.

När detta försvann ökade intresset för att upptäcka såväl religiositet som andlighet i stort. Spiritismen i Sverige var nära knutet till kristendomen och rörelsen såg det inte som någon konflikt med kyrkan, utan andekontakten var ett sätt att utvidga den kristna tron.

Döda medlemmar

Bertha Valerius var en erkänd porträttmålare och blev den första kvinnan i Kungliga Konstakademien, hon var även en av landets första professionella fotografer. Förutom att måla och fotografera ledde Valerius även seanser, hon blev en av frontfigurerna i den svenska spiritismen.

Hon ledde en liten sluten grupp av kvinnliga spiritister i Stockholm som kallade sig för Klöverbladet. Gruppen bestod av fyra kvinnor och en av dem var Huldine Beamish som upptäckt spiritismen vid en resa i Storbritannien på 1870-talet.

Hemma i Sverige höll hon seanser för bekanta och lärde så småningom känna Bertha Valerius som gjorde henne till medlem i Klöverbladet. Efter några år uppgick Klöverbladet i en ny organisation som leddes av Huldine Beamish men Bertha Valerius följde med och var aktiv även i den nya konstellationen.

LÄS ÄVEN: Bilkraschen tog Jeanette till Andra sidan: ”Plötsligt befann jag mig i himlens väntrum”

Organisationen blev Edelweissförbundet och grundades den 13 april 1890. Vid starten hade de 15 medlemmar, värt att nämna är att två av dessa medlemmar faktiskt var döda och deltog genom andlig kontakt.

Senare skulle förbundets medlemsantal öka men till en början var det alltså en liten och sluten grupp. Förbundets namn kom till genom en ande som under seans refererade till medlemmarna som ”Edelweissar”
och anden menade att det var Beamish som skulle leda verksamheten och se till att det blev fler ”Edelweissar” i världen.

Tydlig kristen koppling

Huruvida Edelweissförbundet verkligen var en del av spiritismen eller en helt egen rörelse kan diskuteras och är lite svårt att klargöra. Till mångt och mycket liknade verksamheten den internationella spiritismen med seanser och meditation. Det fanns också en tydlig kristen koppling liksom det gjorde utomlands, till exempel var det vanligt med psalmsång under seanserna.

En del saker gör ändå att både Klöverbladet och Edelweissförbundet sticker ut i jämförelse med den övriga spiritistiska rörelsen. Till att börja med var de mycket starkare knutna till religion och teologi än rörelsen i stort.

Dessutom fanns en hierarki med tydliga ledare och organisation på ett sätt som inte brukar förknippas med spiritismen vid tiden. Tvärtom brukade spiritism utövas i hemmet och med enkla medel, ensamma eller med ett inhyrt medium och inte organiserat som föreningar.

På grund av enkelheten i rörelsen är det omöjligt att veta hur många som var aktiva spiritister runt om i världen, som till exempel hade egna seanser i hemmet.

Klöverbladet/Edelweissförbundet var välorganiserade och seanserna utgjorde bara en del av verksamheten som också verkade för att bygga ett tempel samt att ena judendom, kristendom och spiritism. Trots att Edelweissförbundet sticker ut brukar det ändå ses som en del av den svenska spiritismen men även som en religiös förening.

Kvinnorna fick ta plats

Internationellt var spiritismen i regel störst i arbetaklassen men i Sverige såg det annorlunda ut. Om arbetarrörelsen på andra håll stöttat kontakten med andar var den svenska arbetarrörelsen en stark kritiker. Tidningen Socialdemokraten var ett av de tongivande organen i debatten mot spiritismen.

Här fick den i stället för hos arbetare fäste hos de mest välbärgade. Störst engagemang fanns i Stockholms kulturella överklass och majoriteten som sökte sig till rörelsen var kvinnor, inte sällan konstnärligt utövande.

Läs mer: Ehva fann sin släkt – då föll allt på plats: ”Vi ryser båda två när vi förstår”

Kyrkan var styrd av män och det skulle dröja länge innan kvinnor fick bli präster, men grupperingar som Edelweissförbundet gjorde det möjligt för kvinnor att leda religiösa sammankomster. Det hände till och med att kvinnor delade ut nattvard i spiritistiska sällskap, något som var otänkbart i Svenska kyrkan vid tiden kring förra sekelskiftet.

Bibelstudier var en annan syssla som leddes av kvinnorna i den svenska spiritismen. De flesta medier var kvinnor och rollen aktades som en maktposition. Det fanns konflikter inom förbundet som ledde till att fem av Edelweissförbundets medlemmar bröt sig loss 1896 och grundade den nya gruppen ”De fem” med Sigrid Hedman som ledare.

Samlade konstnärlig elit

Det var som sagt främst överklassen som engagerade sig i spiritistisk utövning och bland Edelweissförbundets medlemmar fanns en rad kända historiska aktörer, inte minst konstnärer. Bertha Valerius var känd konstnär och pionjär inom fotografi, Tyra Kleens målningar finns utställda på museer än i dag och Anna Cassel målade såväl landskap som andliga tavlor.

På senare år har Edelweissförbundets medlem Hilma af Klint fått ny uppmärksamhet genom utställningar och böcker.

Louise Adelborg var en erkänd designer som formgav den tidigare Nobelservisen bland många andra alster av porslin och textil. På senare år har Edelweissförbundets medlem Hilma af Klint fått ny uppmärksamhet genom utställningar och böcker. Hon uppgav att andarna skapade motiv genom henne och att tavlorna alltså har en andlig koppling.

Spelfilmen Hilma från 2022 bygger på hennes liv. När filmens skapare Lasse Hallström gjorde research tog han kontakt med mediet Benny Rosenqvist för att upprätta kontakt med Hilma själv. Hallström har berättat om tillvägagångssättet i researcharbetet för filmen i flera olika sammanhang i press och TV.

Ett eget kapell

Ett av målen för Edelweissförbundet var att upprätta ett nytt tempel vilket också uppnåddes. 1892 gick ledaren Huldine Beamish bort och hennes dotter Huldine Fock tog över ledarskapet.

På 1930-talet blev sedan Focks dotter Mary von Rosen ny ledare. Det bör poängteras att familjen Fock/von Rosen hade starka kopplingar till nazismen både i Sverige och i Tyskland.

1935 invigdes Edelweissförbundets eget kapell på Grev Turegatan i Stockholm. 

I anslutning till familjen Focks bostad på Valhallavägen inrättades ett litet kapell 1896 och några decennier senare fick förbundet tillgång till en lokal på Grev Turegatan där ett större kapell skapades.

1935 invigdes detta kapell som fick namnet S:t Mikaels kapell och ligger på Grev Turegatan 108 i Stockholm (då hade samma byggnad nummer 35).

LÄS ÄVEN: Vi mötte andevärlden: Tre läsare berättar

Biskop Gustaf Aulén invigde kapellet som accepterades av kyrkan.
Under 1900-talet andra hälft gick Edelweissförbundet ifrån den spiritistiska delen av verksamheten och blev en mer renodlad kristen förening.

Enligt en andekontakt på 50-talet fick de reda på att de skulle sluta försöka sprida ”Edelweissar” globalt eftersom världen ännu inte var mogen. Under 1900-talets sista decennier minskade engagemanget i förbundet och 2004 upphörde verksamheten i Edelweissförbundet helt.

Idéerna spreds i tidskrift

För att sprida sina budskap och teologiska idéer använde förbundet tidskriften Efteråt? som redan fanns vid förbundets bildande. Mathilda Nilsson var ansvarig utgivare och hade redaktionen hemma hos sig, hon var en av de mer tongivande medlemmarna i förbundet och en huvudaktör i svensk spiritism. Chefredaktör var Oscar Busch. Även om rörelsen var kvinnodominerande fanns aktiva män.

Tidskriften kunde inte gå runt ekonomiskt för egen maskin utan finansierades av Edelweiss-medlemmen Anna Wallenberg. Efteråt? har liksom många andra tidningar ingått i Kungliga bibliotekets digitaliseringsprojekt och flera årgångar finns fritt tillgängliga att läsa online för den som vill fördjupa sig.