Benny Rosenqvist möter i sitt arbete som medium många människor i sorg. Han vet att även när döden är väntad, så är vi nästan aldrig beredda då någon nära lämnar oss. För vi kan inte skydda oss mot sorgen.
Extra svårt kan det vara för den som inte var på plats vid dödsögonblicket. Det kan ge en känsla av skuld och skam. Men Benny vill påminna om att den som är på väg till Andra sidan, ofta passar på att ”smita” när anhöriga inte är där. När den som suttit och vakat, går hem för en stunds vila. Ibland innan anhöriga hinner fram.
Benny ger sina bästa råd till dig som sörjer. Foto: Gugge Zelander
– Jag tror de passar på eftersom dödsögonblicket är så ledsamt för de som är kvar, säger Benny. Och för att någon hämtar dem. Ingen går ensam över till ljuset. Många som sett en person somna in, har säkert fått uppleva leendet i ansiktet vid dödsögonblicket. Det jag kallar dödens leende. Då har någon som personen älskar kommit, och de får mötas igen.
Möta andevärlden i drömmar
Hans ord ger tröst. Vi vill ju så gärna att den vi mister ska känna att den är trygg och omhändertagen.
Benny tillägger:
– Sen, när de gått över, är de på det allra bästa stället. Utan sjukdom och utan oro. Det är skönt för oss som är kvar, att tänka på. Alla jag har kontakt med på Andra sidan säger att de inte längtar tillbaka till jordelivet. Men de kan längta efter dig och andra de lämnat efter sig.
Läs även: Enkel ljusmeditation: Låt din inre låga brinna
– Jag brukar även få höra från andevärlden vid seanser att ”nu kan jag vara närmare mina kära, för jag förflyttar mig så snabbt”.
Du kan få tecken genom dina drömmar, skriv ner det du upplevt under natten och se om du kan förstå budskapet. Foto: Shutterstock
Det är tunna väggar mellan världarna, förklarar Benny. Det gör det lätt för Andra sidan att hälsa på oss.
– När du drömmer om en släkting som gått över, då kommer den och hälsar på dig. Mötet känns verkligt, precis som ett samtal vid ett fysiskt möte.
– Det finns en dimension där vi kan mötas när vi, du och jag, reser själsligen i sömnen och lämnar kroppen. Så en viktig del i vårt sorgearbete är trösten i att kunna mötas i drömmen. Där är det enkelt för andevärlden att kommunicera.
Tecken från Andra sidan
En annan viktig tröst i sorgen, är de tecken vi kan få. Fjärilen som kommer flygande och kanske sätter sig tätt intill dig.
– Jag hade en klient nyligen som berättade att en sorgefjäril kommit till henne direkt efter att en nära vän gått bort. Den var så vacker när den öppnade sig, hon kunde se alla dess färger. Mörk utanpå och ljus inuti.
– Fåglar är också vanliga tecken. Jag tänker ofta på fågeln som kom in i kyrkan på Lill-Babs begravning. Den sjöng så vackert, flög runt i kyrkan. Sommaren efter flög en likadan fågel in i mitt orangeri och sjöng fint, ända tills jag hjälpte den ut.
Benny vet av egen erfarenhet hur svårt det är att orka igenom den svåraste tiden när vi förlorat någon.
Läs även: Ewa fann bara positiva energier på husrensningen: ”Här finns inget att plocka bort!”
– Man tror inte att man någonsin ska bli glad igen. Men det blir man! De på Andra sidan vill inte att vi ska vara ledsna, för de har det bra. Men de förstår saknaden vi känner. Mitt bästa råd är att försöka tänka på att den vi förlorat bara har rest bort, på en lång resa, och att vi kommer att mötas igen.
– Men det är samtidigt viktigt att få vara ledsen. Jag brukar säga att ju mer du sörjer, desto mer har du älskat. Det sägs att så mycket som en människa betytt, så lång tid tar det att sörja. Sen kan det nog inte mätas i tid, däremot i känslan.
Sorgeperioden har olika steg
Benny vill också se sorgeperioden som en form av utveckling. Det händer något med oss då. Vi börjar tänka mer på att vi ska ta vara på tiden. Vi blir mer rädda om alla andra kära vi har runt oss och vi uppskattar mer vår egen vardag och det vi lever för.
– Minnen av den vi mist ger oss insikter om allt vi ska ta hand om och värna, säger Benny.
– Mitt i sorgen kan vi faktiskt också le åt allt gott vi haft tillsammans med den vi saknar. De från Andra sidan vill gärna skratta med oss vid goda minnen, för då är vi tillsammans.
Att dela sina minnesbilder av den avlidne och dela sorgen med andra kan vara en tröst. Kommunikation lättar på trycket när allt känns tungt. Foto: Shutterstock
Man brukar prata om ett sorgeår efter att man mist någon, och detta år har olika skepnader, säger Benny.
– Först är du ledsen, sen är du kanske arg för att du blivit lämnad. Därefter kommer acceptansen och då börjar en annan fas.
– Men jag tror att genom alla dessa steg är det skönt om du kan tro på att det finns ett liv efter detta. Därför menar jag att det är bra att vara uppmärksam på tecken, så att vi känner att de vi saknar finns runt oss. Och får du inte tydliga tecken, då kan du be om det!
Andlig närvaro vid begravning
Benny är övertygad om att den som gått bort medverkar på sin begravning.
– Jag är alltid noga med att hålla utkik efter tecken, säger Benny. Det kan vara ett ljus som plötsligt fladdrar, trots att alla andra ljuslågor är helt stilla. Då vet jag – där är du!
Men efter begravningen dröjer det ofta upp till ett halvår innan personen ger sig tillkänna igen, för på Andra sidan har man fullt upp med att installera sig. Personen ska ”flytta in” på ett nytt ställe. Den ska titta tillbaka på det liv den lämnat, se vad den gjort bra, hur den löst saker och vad den kunde gjort annorlunda och bättre. Dessutom – planera för nästa liv.
Den som gått bort är alltid med på sin begravning. Så håll utkik efter ett tecken, kanske ett fladdrande ljus. Foto: Shutterstock
Benny ler.
– Ja, man får rejält med arbetsuppgifter på Andra sidan och inget fackförbund finns det heller, så man jobbar gratis. En del blir skyddsänglar, några blir guider. Och den som har en speciell kunskap kanske ska hjälpa till att föra den vidare till någon som lever på jorden nu.
Läs även: Mathias bad om ett tecken efter broderns död: ”En hand syntes på min hud”
– Sen, när det är dags att inkarnera, ska de på Andra sidan förbereda sig för nästa liv. Hur ska de leva då? Vilket blir nästa livstema? Vilka ska ingå i själsgruppen som ofta följer med från liv till liv?
Var inte rädd för sorgen
Den som sörjer märker ofta att människor runt dem är rädda för att prata om det som hänt och ryggar lite för mötet.
– Precis efter att du mist någon, är det mycket praktiskt att fixa och då har man fullt upp. Ofta finns många där då och stöttar. Det är sen, när det gått lite tid, som den stora ensamheten kommer. Det är ofta då sorgen är som störst.
– Så mitt råd till alla är: Fortsätt att tränga dig på! Säg ”jag kan hjälpa dig. Vill du det så hör av dig”. För det är lätt att känna sig övergiven i sin sorg, och då lättar det på trycket att få prata.
Seans kan ge svar
För många är det jätteviktigt att få svar på frågor som lämnas obesvarade, frågor som endast den bortgångne kan ge svar på. Då kan en seans, privat eller storseans, vara en hjälp.
– Ett medium kan även genom en sittning få budskap om vad som ska hända framöver. Det kan vara en tröst att få en ljusare bild, mitt i sin svåraste sorg.
– Jag vill också råda till att prova att meditera. Jag vet att alla har någon form av förmåga till kontakt och det kan absolut vara en fin väg till att känna närhet och få budskap.
Allas sorg är personlig
Men det kanske viktigaste är kommunikation, menar Benny. Så sök tröst hos dem som delar din sorg. Andra människor som kände personen du förlorat.
– I sorg har vi alla olika uppgifter, olika skepnader, säger Benny. Alla reagerar vi på olika sätt. Några sluter sig, andra vill ständigt ha någon nära sig. Vissa vill prata, andra bara gråta. Men oavsett hur vi agerar så kan vi vara ett stöd för varandra. Allas sorg är personlig och det är viktigt att var och en får sörja på sitt sätt.
– Men en sak som är gemensam för i stort sett alla, det är att de blir väldigt oegoistiska i sin sorg. Det är den man saknar som blir viktig.
Begravningar är byggda för att vi ska minnas och släppa fram sorgen. Efteråt kan vi ses och ha en sammankomst, som ett sätt att hedra den som gått bort och en möjlighet att dela våra minnesbilder.
Läs även: 5 tips till dig som är spökrädd: Så blir du vän med andevärlden
Men detta passar inte för alla. Andra vill gå hem direkt efter ceremonin. Allt måste respekteras.
Det kan också vara svårt att lita på att den döde fått ro, om det sedan börjar hända saker hemma.
– Jag hör ganska ofta att en anhörig misstänker att den döde inte gått över till Andra sidan, säger Benny. Plötsligt får man för sig att mamma inte nått ljuset utan är fast, kanske för att det händer lite väl mycket ”spökerier” där hemma.
– Men jag kan lugna alla med att till 99, 5 procent går vi över till ljuset när vi dör. Så den här oron är för det mesta helt obefogad.
Själsfränder som följs åt
Benny vill avsluta med några ord om själsfränder, för det är inte ovanligt att de lämnar kort efter varandra.
– Jag vet en kvinna som kom till begravningsbyrån och beställde två kistor, för hon kände att hennes man kallade på henne, berättar Benny.
– Men en annan kvinna bad mig säga till hennes döde man att hon faktiskt inte var färdig att komma till honom ännu. Hon sa: ”Han kallar på mig men jag är inte klar, jag vill först uppleva en kärlek till”.
Läs även: 8 vanliga tecken på andlig närvaro
Bennys 5 bästa sorgeråd
- Var tillåtande som anhörig. Jag har förstått att många är rädda för att visa sig ledsna, det får dem att känna sig dumma. Men så får det inte vara.
- Be om tydliga tecken från andevärlden, för du mår bra när du får tecken från en släkting eller vän som gått bort.
- Du får absolut sörja så länge du vill. Vi är alla olika i hur vi sörjer.
- Du kan förlåta, eller få förlåtelse, även efter att en människa gått bort och lämnat dig ensam kvar. Det kan ske vid en seans eller i en meditation.
- När en släkting hälsar på i drömmen är det en kommunikation från Andra sidan då ni båda möts. Så passa då på att prata med den du saknar!
Berätta om ditt tecken i sorgen!
Vi är nyfikna på vad du fått för tecken av den du mist. Skriv till oss och berätta! Inte för långt, helst inte mer än 100 ord, och vi på Nära förbehåller oss rätten att publicera berättelserna i tidningen framöver. Vi vet att det kommer att bli trösterik läsning för många.
Skicka ditt mejl med berättelsen till upplevelser@tidningennara.se och döp det till Mitt finaste tecken.
