Hej Anna!
Jag är en äldre kvinna som träffade min sambo för sexton år sedan. Han har tre barn, en flicka som nu är 42 år, en pojke 38 år en kille till som är 30 år. I början och flera år framåt gick det bra och jag försökte nå dem och gjorde mycket för att de skulle förstå att jag ville ha dem i min närhet. Jag har själv tre barn som är i ungefär samma åldrar. Hela tiden har deras mamma försökt sabotera vårt förhållande, (min sambo träffade en annan sex år innan vi träffades och det blev skilsmässa från barnens mor). Min sambo avslutade sitt förhållande till den kvinna han hade träffat vid skilsmässan. När jag kom in i deras liv sågs jag som ännu en inkräktare, ”den andra kvinnan som tog deras pappa ifrån dem” som de sa.
Min sambos barn är mycket bortskämda och vill inte umgås med mina barn. De och jag har inte någon stor förmögenhet som deras mamma och pappa, men de är humana, inkännande människor. Jag har blivit kallad häxa och hackehöna för att jag försvarade min sambo när x:et ville att han skulle bygga om ett kök, laga punkteringar och stå till tjänst för vad hon tyckte var helt naturligt när man var pappa. Jag talade om att deras pappa var hjärtsjuk och hade näthinneavlossning och inte fick bära och lyfta. (Han är 70 plus). Det såg de inte som någon orsak till att slippa.
Enligt mig så är de egoister och min sambo vill inte ha kontakt med dem utan väljer mina barn i stället. De är uppvuxna med mig som ensamstående mamma som jobbade mycket, och de fick ta ansvar. Men jag vill att vi alla ska ha en bra fungerande kontakt, tänker på det dagligen. Vet inte om det går att få till en bra relation igen? Vad har du för tankar om detta?
Undrar L
Anna Strandlind svarar: Det krävs mod och styrka för att finna en lösning – men du kan!
Hej L!
Detta som du tar upp om ”nya familjer” och sammanhållning, samarbete mellan olika barn, föräldrar och omgivningar kan vara ganska komplext. Vi alla har olika vanor med oss i bagaget och de blir vår egen sanning i livet. Vi tänker ofta inte ens på det, för det faller så naturligt för oss att tänka på ett visst sätt och agera därefter.
Du beskriver att du har kämpat i ditt liv och att den andra mamman vill sabotera ert förhållande, samt att din sambos barn är väldigt bortskämda och vill inte umgås med dina barn. Du upplever dig också som en hackkyckling och känner dig sårad. Du tycker att de är egoister och din sambo vill inte ha kontakt med barnen utan väljer dina barn i stället.
Jag förstår att du känner dig ledsen och upprörd, så jag vill ge dig en varm kram. Det som är enormt bra i denna situation är att du vill ha en bra relation med dem. Jag uppfattar det som om du är villig att ge det en chans att bygga upp en god relation. Det kan absolut fungera, ge det några försök!
Jag vill också berätta för dig att allt handlar om vad vi själva vibrerar i för energi, vad vi har för attityd till oss själva först och främst. För det är detta vi får tillbaka i den fysiska världen. Det handlar om vår självbild. Vad vi tror om oss själva. Det innebär inte att det är fel på någon, utan det handlar om att vi alla kan skapa en ny vibration och få nya resultat.
Attityd är en sammansättning av tankar, känslor och beteende. En bra attityd sammanflätas med lika stor del av allt och går i ”linje med varandra”. När vi tänker en sak men känner något annat, då är vi inte sanna mot oss själva eller vår omgivning. Det är alltid känslorna som styr våra resultat i livet, oavsett om det är relationer, arbete, hälsa eller pengar.
Frågan är nu vad kan du göra för att skapa en god attityd till dig själv först, sedan till andra? Du och jag kan aldrig förändra någon som inte vill. Däremot när vi själva skapar nya, goda idéer genom kärlek, ärlighet i våra tankar, känslor och ett gott beteende till oss själva först och främst. Då kommer vi att vibrera ut detta, eftersom allt är energi. Du skapar då också en ny, bra tro på dig själv.
Vad tror du har påverkat dig negativt och positivt, utifrån de vanor du är uppväxt med? Kan du vända det negativa och försöka att se allt ur ett gott perspektiv? Det finns en universell lag som är lika tydlig som tyngdlagen (när du släpper en penna så åker den ner, inte upp), och det är motsatslagen: Det finns inget dåligt om det inte finns något bra, det finns inget mörker om det inte finns något ljus… Hur kan du använda detta till din och andras fördel? Jo, lägg fokus på det som är bra! Hos dig själv och hos andra. Det som är enormt viktigt i all ängslan är att du först accepterar och släpper. Är du redo för det? Om inte, får du inget nytt resultat utan bara ältar det som hänt. Kanske kan du ta nya tag och skapa nytt? Förlåta dig själv, andra och situationen, oavsett vems fel det är?
Här kommer några förslag på vad du kan göra. Det krävs mod och ärlighet, men framför allt att hitta lösningar för att skapa så goda relationer som möjligt:
- Skriv ett brev där du berättar hur du vill att er relation ska vara när den är bra och vad du är redo att jobba med för att hitta en lösning. Det handlar om lösning, inte vem som har rätt och fel. Tänk på att du har ditt sätt att se saker och ting på, sambons ex och barn har ett annat sätt. Det krävs styrka och mod, men du kan!
- Berätta från hjärtat att du vill ordna detta och gärna också det som är bra med dem. Försök att se det goda.
- Vänta in svar och ha goda intentioner. Tro gott och vill väl. Se framför dig att ni kan träffas och ha respekt för varandra. Börja med dig själv, se detta inom dig. Ni har fina chanser att uppleva en fin relation. I grunden är vi alla lika, vi vill bli älskade, kunna älska och leva i glädje och frihet. Du är värd all kärlek så ge dig själv ditt fina du!
Jag önskar dig all kärlek och lycka nu på din väg!
Varm kram från mig! Anna