Klockan 18 varje onsdagkväll samlas 20 ungdomar mellan 12 och 15 år på brandstationen i Svedala. Under ledning av deltidsbrandmannen Jörgen Andersson och hans assistent Therese Rosenfors, Saras mamma, får de lära sig GBU, grundläggande brandutbildning.

Den här kvällen börjar precis som vilken kväll som helst. Ungdomarna klär sig i larmställ och får information om att ikväll ska det släckas bränder både med vattenslang och brandfilt. Två timmar har de på sig och mycket ska förberedas.

Men så efter en timme händer något, larmet går och flera brandmän dyker upp på stationen. De rusar in och klär om, sedan är det utryckning i brandbil med blåljusen på.

Sara ser cool ut. Svedala brandstation har cirka 400 utryckningar per år.

– Jag har sett många utryckningar och är ganska van. Såklart måste det vara nervöst att åka iväg, men jag tror att man vänjer sig, säger Sara.

Det var när Sara gick i klass sex som brandmän kom på besök till hennes skola. Hon tyckte det lät spännande när de berättade om sitt viktiga arbete att rädda liv.

– Jag bestämde mig för att gå med i ungdomsbrandkåren, jag fastnade för det de sa om att vi skulle få lära oss släcka eld.

Till saken hör att Saras morfar var brandman och redan som liten fick hon höra hans historier från sitt jobb inom räddningstjänsten. Saras mamma är också med och assisterar vid träffarna, hon tycker det är viktigt att lära ut hur man kan rädda liv.

Efter den dramatiska utryckningen blir min nästa fråga vad som krävs av en duktig brandman?

– Mod, snabbhet och styrka, säger Sara utan att tveka.

I den grundläggande brandutbildningen ingår fysisk träning och hjärt-lungräddning. Ungdomarna spelar till exempel volleyboll, löptränar eller rider var tredje onsdag.

– Ibland får vi vara med på de riktiga brandmännens övningar, då spelar vi brandskadade. På det sättet får vi prova på hur det är att bli räddad när man ligger alldeles ensam täckt av tjock rök, säger Sara.

En gång har Sara fått användning i skarpt läge av sina kunskaper i att rädda liv. Hon och hennes då sjuåriga lillebror, som idag är åtta år gammal, var ensamma hemma när han plötsligt satte en godisbit i halsen.

– Jag böjde honom framåt och sedan dunkade jag honom med handen på mitten av ryggen, då kom godisbiten upp.

Det är bra, menar Sara, att lära sig att hjälpa människor i nöd. Onsdagskvällarna är heliga, då har hon kul med sina kompisar, känner gemenskap och glädje – och lär sig rädda liv.