Som wiccan är tron på magi viktig för Emma

Som liten flicka kände sig Emma annorlunda. Hon såg och hörde saker som andra inte kunde uppfatta. Som 17-åring anslöt hon sig till den nyhedniska naturreligionen wicca och alla bitar föll på plats. Idag möter hon sitt coven, en grupp wiccaner, varje vecka och känner att hon hittat sitt kall.

Text: Kersti Hilding Hansen
Foto: Kersti Hilding Hansen

Hon lever ett ganska vanligt liv utåt sett, med jobb som medicinsk sekreterare i Lund och med en villaträdgård i Gislövs läge där hon odlar blommor och örter. Hon älskar att skapa små älvhus av lera och pyttesmå figurer och prylar, hon är en riktig ”pyssel-Maja” som hon själv säger. Till jul gillar Emma att baka pepparkakshus – det är hennes sätt att vara mindful. Men det största och viktigaste i Emma Jonssons liv är att vara wiccan.

– När jag växte upp trodde jag på skogsväsen så som älvor, skogsrån och troll. Visst hade jag ett behov av vänner, men det gjorde mig inget att vara för mig själv. Jag kunde höra bortgångna släktingars röster från Andra sidan, säger Emma.

På somrarna reste hon till sin pappas föräldrahem i Vilhelmina och dit återvänder hon varje sommar.

– Mitt ute i ingenstans hämtar jag kraft, precis som jag gjorde när jag var liten, ensam med mina fastrar, trollen, alverna, älvorna, alla skogsrån och sjörån.

Emmas föräldrar visste inte att deras dotter hade magiska upplevelser, hon berättade aldrig vad hon var med om för dem. Under uppväxten letade hon kunskap på internet, efter information om häxor och magi. På biblioteket hittade hon boken En wiccas handbok av Jennifer Hunter.

– Jag läste en massa om wiccarörelsen och alla bitar inom mig föll mer och mer på plats. På något sätt var det menat att jag skulle hitta den information jag sökte. På en loppis fick jag syn på boken Wicca for one: The Path Of Solitary Witchcraft av Raymond Buckland.

Som 17-åring gjorde Emma en egeninitiering till wiccan. Med bestämdhet sa hon till gudomarna: ”Nu är jag wiccan – det här är min väg som jag är menad att följa.” Vissa gör en större och mer invecklad ritual kring initieringen till wiccan, för andra är platsen och den egna upplevelsen det viktigaste.

– För mig gick det bra att göra initieringen på mitt rum hemma hos mina föräldrar i Södertälje där vi bodde, säger Emma.

Från den dagen blev Emmas liv mer förståeligt att leva. Det kändes som att hon hade hittat rätt. Som 24-åring gick hon med i ett coven (en sammanslutning av ett flertal wiccaner) med medlemmar från Lund, Malmö och Trelleborg med omnejd. Att berätta om allt som händer i hennes coven är lite känsligt, bland annat för att det inte är alla wiccaner som öppet vill visa att de är med i rörelsen och en hel del är hemligt för omvärlden, så därför är Emma noga med att vara lite hemlighetsfull.

– Det som händer i covet, stannar i covet om man inte frågat om lov först, säger Emma, och fortsätter:
– För min egen del har det varit väldigt positivt att gå ut med att jag är wiccan.

Emmas coven är som en extrafamilj för henne. De försöker mötas en gång i veckan året runt och bygger upp förtroende för varandra. Vissa av medlemmarna träffar hon också privat utanför covenet. De ses på middagar hemma hos varandra eller går ut och fikar ihop.

– Att lita på gruppen är A och O. Vi firar åtta högtider året runt tillsammans, så kallade sabbater. Högtiderna firas utifrån årstidsväxlingarna och gudomarnas samband med dem.

Månens olika faser är viktiga. När det är fullmåne samlas covenet för att fira esbat, en fullmånesceremoni för att hedra gudinnorna. Om möjligt ses man utomhus, och gör ritualer och ceremonier. Under fullmånens sken utförs magiska handlingar i större grad. När det är fullmåne finns mängder av energier i omlopp.

 

Emma ber älvorna om hjälp att få blommorna i trädgården att trivas.

 


Lever som wiccan
Wiccaner firar sabbater med ungefär en och en halv månads mellanrum. Och alla har de olika namn.

– Vi firar sabbat genom att följa gudens och gudinnans olika faser. Tron på magin är viktig för min del.

Covenet Emma är med i är ett så kallat utlärande coven, det finns inga direkta lagar som följs, men det finns etiska råd. Emma förklarar att grundregeln är: ”Gör vad du vill, så länge det inte skadar någon” och det budskapet inkluderar människorna, djuren, naturen och allt omkring oss. Det är oftast en överstepräst eller översteprästinna som leder ceremonierna.

– Vi har pratgrupper där intressenter får träffa oss för att veta mer. Vi lär känna varandra under några månader och om vi känner att kemin stämmer kan vi fråga om intressenten vill påbörja sitt prövoår, ett år och en dag. Vi firar högtider och följer årets växlingar tillsammans, även om de nya intressenterna inte får se allt som händer. Efter ett år och en dag, om allt känns bra, får intressenten frågan om hen vill bli en del av vårt coven, säger Emma.

Wiccas regler implementeras på ett naturligt sätt i Emmas vardagsliv. När hon påtar i trädgården ber hon älvorna om hjälp för att blommorna ska trivas.

– Jag kör skyddsramsor eller lägger runor för att våra katter ska vara trygga. Något jag också kan göra när det behövs är att rita ett skydd i luften ovanför människor och djur. Och om jag vill ha extra energi så tankar jag ner lite mer ”umpfh”.

Det handlar om tankemönster förklarar Emma. Och dem har hon lärt sig genom att vara wiccan och häxa. På tåget hem från jobbet brukar hon använda sig av antingen en skyddsramsa eller en bubbla som hon stänger in sig i för ökat skydd.

– Jag är empat, vilket betyder att jag tar in andras känslor och det kan bli för mycket för mig ibland. Jag måste avgränsa mig för jag har nog med mina egna känslor. Andarna kommer och går lite då och då också i vårt hus och då behövs ett skydd för att det inte ska påverka min sambo. Men bäst är det att ha kontakt med andarna på sabbater eller esbats.


Drar till sig andar
Emma har en förmåga att dra till sig andar, både egna släktingars och okändas. Om intresse finns kan hon förmedla till andra det hon får till sig, men det sker bara då hon fått en förfrågan från en som inte finns i jordelivet längre.

– Jag vill att folk ska veta vad wicca är, vi är inga djävulsdyrkare eller satanister. Vi är en nyhednisk religion med rötter långt bak i tiden. Tänk dig den gamla tidens visa gummor och gubbar. Förr tillbad man naturen och använde läkeväxter. Jag vill lära mig så mycket mer om det livet, men min tid räcker inte alltid till.


Vad har du för kläder när det är sabbat?
– Det är olika, ibland har jag en medeltidsklänning. När vi firar samhain, vårt nyår, bär jag ofta en svart klänning. Huvudsaken är att jag känner mig bekväm och är nöjd med mig själv. För den som vill vara skyclad, alltså näck, går det också bra, då visar man sig som man är fullt ut, säger Emma.

Emmas coven är inkluderande, det är en ny tradition som betyder att grunden är religionen wicca, men betyder också att alla i covenet inte behöver tillbe samma gudomar eller ens tillhöra samma tradition i grunden bara man kan respektera de andra medlemmarnas traditioner och även dela cirkel tillsammans med deras olika gudomar. Själv beskriver sig Emma som en eklektisk wiccan, vilket innebär att hon väljer att tillbe gudar och tillämpar saker från olika traditioner och från olika gudavärldar.

– Jag har två ständiga följeslagare i mitt liv, det är den nordiska guden Loke och den grekiska Gaia. Loke står för både det kvinnliga och manliga och ger mig bland annat jävlar anamma när jag behöver det. Gaia ger mig trygghet och stabilitet, och är som en modersfigur. Hon är min klippa.

Emma är Loke-prästinna, vilket enligt henne ger henne ett bättre självförtroende. Hon bryr sig inte längre lika mycket om vad folk tänker och tycker om henne. Hon står för den hon är och det är mycket Lokes förtjänst.

– Jag duger precis som jag är! Som liten var jag blyg, rädd och skulle vara alla till lags. Nu har jag två vägvisare vid min sida när jag behöver. Loke säger ”du kan”, Gaia ger mig visa råd när jag ber om dem och får mig att tänka till. 

 

 

Det här är Emma:
Häxnamn: Månöga.
Ålder: 33 år.
Familj: Sambo, en dotter, två katter.
Bor: I villa i Gislövs läge.
Gör: Medicinsk sekreterare.
Kontakt: Facebook: Häxan vid havet.
Varför wiccan: Wicca valde mig!

Anmäl dig till Näras nyhetsbrev!

Få alla våra nyheter direkt i din inkorg, varje vecka:

Jag har läst och godkänner villkoren.
Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.