Thomas Di Leva: I Sverige är fantasi nästan som ett skällsord

Folkkäre och färgstarke Thomas Di Leva har som alla scenartister haft det tufft under pandemin, han tvingades till och med sälja sin älskade Gibson-gitarr. Nu ser han tacksamt fram emot att åter få göra sin kritikerrosade föreställning Changes om David Bowie, förebilden som hjälpte Thomas finna styrka i sin egen värld som en udda fågel. Nära fick ta del av hans livsvisdom.

Text: Helena Berggren
Foto: Ricky Tillblad, Kristoffer Jansson, Sofie Di Leva

Vi ses inför en spelning och Thomas Di Leva slår sig ned i den nötta hotellfåtöljen med en kopp grönt te i handen. Han ler vänligt och det lockiga håret tycks leva sitt eget liv. Det spretar i olika riktningar och liknar antenner som håller kontakten med ett helt gäng olika våglängder på en och samma gång.

Detta är faktiskt inte första gången våra vägar korsas. Någon gång på 90-talet satt jag på den indiska Stockholmsrestaurangen Govindas med en väninna när Thomas kom svajande uppför den smala trappan med den traditionsenliga metallbrickan med olika fack för naanbröd, ris, välkryddad linsgryta, sallad och yoghurtsås. Min väninna kunde knappt äta av ren upphetsning, för Thomas skiva Love Is the Heart var soundtracket för många andligt intresserade vid denna tid. Till slut gick hon fram till Thomas och uttryckte sin beundran på det mest rörande vis. I stället för att bli irriterad över att bli störd mitt i maten, bjöd han oss på efterrätt. Jag tror att det var glass. När jag berättar detta för Thomas börjar han skratta.

– Haha, då har jag i alla fall gjort något bra här i livet!

Och intervjun kommer att bli just så här, en växeldans mellan skratt och djupaste allvar. Thomas är oväntat rolig och har ett alldeles speciellt sätt att skratta. Han gör det innerligt och länge och återkommer till det som var skojigt i nya ordvändningar och versioner. Till slut minns jag inte vad vi skrattar åt, känslan är bara att allt är så där extra helfestligt.

Livet! Hur kan man inte skratta åt det?

Svår men kreativ tid

Annars har coronatiden varit svår för Thomas, liksom för många andra scenkonstnärer, som ju i praktiken haft näringsförbud. Från att ha spelat på stadsfestivaler och i utsålda konserthus skalades allt ned till små trädgårdskonserter med 50 sittande i publiken. Thomas blev till och med tvungen att sälja sin älskade konsertgitarr av märket Gibson, den som han bland annat komponerat låten Miraklet på. Det var inte roligt, men som Thomas lite lakoniskt uttrycker det:

– Ett bra år har man två konsertgitarrer och under ett mindre bra år har man bara en. Men livet handlar inte om att vänta på att stormen ska upphöra. Livet handlar om att lära sig dansa i regnet!

Thomas har under denna tid varit kreativ som få. Han har inte bara släppt ett antal singlar med tillhörande musikvideor, han har även gjort onlinekonserter och onlinesändningen Digital fika med ett digert program. Egna låtar, guidade meditationer, samtal med lyssnarna samt Veckans mysterium med inslag om allt från storsjöodjur till ufon. Och så har han bjudit in gästartister, bland annat Näras medium Pierre Hesselbrandt!

– Programmet har haft uppåt 35 000 lyssnare och det har varit givande att ha direktkontakt med publiken, särskilt när så många har suttit ensamma hemma, säger Thomas.

– Någon lyssnare la faktiskt upp en tio timmars version av signaturmelodin! Där kan man höra texten på repeat hur många gånger som helst: ”Koka något gott att dricka till digital fika, klicka in och säg vad du tycker, vad ditt hjärta uttrycker”. Det är roligt med humor.

20220115-Thomas-Di-Leva-1500.jpg

Fantasin är en kraft

I vår ger sig Thomas åter ut på turné med sin Bowie-föreställning Changes och i konserthusen runt om i landet är biljetterna nästan slutsålda. Bowie var en viktig förebild för Thomas när han som ung ibland kunde känna sig som en udda fågel. David Bowie inspirerade honom att skapa en egen värld och finna styrka i den.

Och Thomas bebor onekligen ett alldeles eget, fantasifullt universum – alltifrån hans färggranna kaftaner, personliga sånguttryck och unika musikaliska mix av pophits med mantrafeeling och djupa budskap, till hälsningsfrasen ”rymdkram”.

– Jag växte upp med David Bowie. Han fascinerade mig som tonåring för han visade att det var okej att följa sin fantasi och stå upp för den, att fantasin är en kraft med vilken man kan skapa egna världar. I Sverige är fantasi nästan som ett skällsord, det är så viktigt att passa in. Men om vår fantasi är intakt kan den blomstra och skapa något nytt.

– Den här världen kan kännas statisk, som att den inte går att förändra. Men det tror jag inte alls! Vi lever i ett evigt flöde, i en evig energi, men vi får tidigt lära oss att det är en värld av brist och att vi behöver spara på olika saker. Visst, det här samhället som vi skapat bygger på utsugning: vi tar och tar och ger inte tillbaka, vilket utarmar både natur och människor. Men så behöver det inte vara. Det finns ingenting som säger att vi inte i stället kan skapa ett samhälle där alla är andligt och materiellt fria!

Vad Thomas menar är att vi med hjälp av fantasin kan skapa en egen inre värld och där forma en politisk vision, för att på så vis känna att ett annat sätt att leva är möjligt. I stället för att lyssna på politikers käbbel.

– Man blir ju fattig i anden bara genom att lyssna, säger Thomas. Vi föds alla med superkrafter i våra hjärtan. Jag hoppas på en värld där vi alla fritt kan få utveckla, uttrycka och dela med oss av våra mirakler. Och vi ska inte vara så rädda för att misslyckas, jag tycker att det enda misslyckandet är att inte försöka! Jag brukar säga att ”även de som inte vågar leva dör någon gång”.

Vattnet ger lärdomar

Hur gör Thomas själv för att hålla sin fantasi och kreativitet i gång?

– Eftersom jag levt så här så länge, flödar det hela tiden och mycket handlar om att det blir en vana. Jag brukar fråga mig själv om det jag skapar är något som min publik kan behöva, till exempel en film. Och då håller jag intensivt på med den en hel dag. Skriver manus, filmar. Det mesta löser sig av sig självt. Sedan glömmer jag bort det.

När jag ber honom berätta om minikursen Var som ett rinnande vatten som han lagt ut på sin Facebooksida skrattar Thomas igen så där hjärtligt.

– Det var väl klokt sagt, men jag har helt glömt bort vad jag skrev. Kanske du kan påminna mig om vilka tips jag gav om hur man blir som ett rinnande vatten?

Sedan blir han på nytt allvarlig och förklarar att olika element har livsvisdomar som vi kan lära oss av. ”Vattnet som urholkar stenen” är ett välkänt talesätt som lär oss att den som ihärdigt fortsätter, kan lyckas med det nästan omöjliga.

– Men vatten har fler lärdomar att ge oss, säger Thomas. Vattnet hittar ju alltid en väg fram, det har den mjukheten. Även om det möter en sten i en bäck rinner det förbi. Vatten fortsätter alltid vidare och skapar tillräckligt mycket plats om man bara låter det flöda.

Ger från sitt hjärta

Han tar en klunk av sitt gröna, ekologiska te med smak av apelsin och vinbär och berättar att tedrickning tillhör hans lilla ritual innan han går upp på scen.

– Teet har en uppiggande effekt, sedan mediterar jag en stund, sjunger några mantran och skickar ljus till publiken. Jag är aldrig nervös längre, har gjort det här så många år att jag känner mig helt hemma på scenen.

– Jag är i en bra del av mig själv och oftast är publiken i en bra del av sig själv. Då möts man i något kärleksfullt och positivt. Det är lätt! Jag skickar bara kärlek och hoppas på det bästa.

Annat var det i början av hans karriär, då kunde det hända att folk kastade sten på honom! Thomas säger skämtsamt att det var då han lärde sig dansa, men blir snabbt allvarlig igen.

– När människor reagerar på det viset trots att allt man gjort är att sjunga en sång och säga något från hjärtat, då känner man att det här är något som verkligen behövs. Då har man träffat en ådra hos befolkningen där man kan låsa upp någonting. Det säger något om ordens och musikens sprängkraft.

– Idag finns många strukturer och illusioner, det är som sidospår som inte leder till vårt eget hjärta. Det är så många som vill ha en idag, så många som vill in. Det är viktigt att ha sig själv i detta möte, att stå kvar i sig själv och inte gå ut och möta för mycket.

– När alla tycks känna och göra likadant, ska vi i stället leta efter egna lösningar och våga stå i vårt eget hjärta. Där finns svaren och vägen framåt. Du behöver inte bli någon annan. Du räcker och är perfekt precis som du är! Alla ger något unikt. Ofta tror man att man måste vara speciell och berömd, men en liten gråsparv på en gren som sjunger ”kviddevitt” är lika viktig för helheten!

20220115-Thomas-Di-Leva-Tidningen-Nara-1500.jpg

Meditera och bli dig själv

Meditation har Thomas hållit på med nästan lika länge som musiken funnits i hans liv.

– Det som är så fint med meditation är att du blir mer och mer du. När man börjar meditera är det som en resa genom ditt eget medvetande, som när en lotusblomma öppnar sig. Att ta in allting som finns i universum, att sedan öppna sig ännu mer tills man känner sig som ett med alltet.

– I yogisk tradition kallas det här enhetstillståndet för ”sahaj samadhi” och det finns olika nivåer, men längre upp än så ska man nog inte gå för då är man inte längre intresserad av den här världen. Det lär finnas indiska yogis som man får klä på och mata, det vore väl inte så praktiskt i det svenska samhället, haha.

Det börjar bli dags för Thomas att förbereda konserten, han avrundar med att prata om vikten av att inte gå in i negativa tankar när livet känns turbulent. Han pekar på att världen alltid haft sina svåra perioder.

– Alla tidsepoker har innehållit mörker, det är en del av vårt växande som gör att vi blir starkare. För mig är livet en evig dans, vi kommer aldrig till en punkt där allt bara är bra.

– Det finns en chans till utveckling under den här tiden, människor vaknar upp och ser verkligheten som den är. Om det känns som att mörka krafter håller oss tillbaka, är det ett mått i sig på att det mörka håller på att tappa greppet. Men ingenting försvinner någonsin förrän det har lärt oss vad vi ska lära oss.

Thomas ler finurligt.

– För mig är varje dag min bästa dag! Även en jobbig dag. Då kan man lära sig mycket om sig själv om inte annat. Kanske mer än man behöver veta, haha.

Det här är Thomas Di Leva

Ålder: 58 år.
Familj: Fru Sofie och sönerna Cosmo och Telo.
Bor: I Stockholm.
Motto: Frid, lycka och kärlek till alla varelser överallt.
Aktuell: Med Bowie-turné i april.

Thomas 4 bästa visdomsord på vägen

1. Var helst livet har planterat dig, blomma med värdighet. Om du tänder ett ljus för någon, lyser det upp din egen väg.

2. Om du tror du kan så är du halvvägs framme.

3. Även om ingen tror på dig, tro på dig själv.

4. Underskatta aldrig kärlekens kraft. Kraften i att säga något snällt. Kraften i att ge. Kraften i att önska andra det bästa. Allt detta har kraften att förändra ett liv.

 

Anmäl dig till Näras nyhetsbrev!

Få alla våra nyheter direkt i din inkorg, varje vecka:

Jag har läst och godkänner villkoren.
Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.