Jag lyssnar på ett radioprogram när jag sitter i bilen och hör en ung man berätta om sitt arbete, som han älskar. Hur han åker många mil för att finnas på plats där han så väl behövs, därför att allt fler hoppar av och bristen inom yrkeskåren är stor. Men han själv har inga planer på att lägga av, trots att han möts av hot och hat.

Fruktansvärda meningar, svordomar och kränkande ord vrålade mot honom av vuxna människor. Det mesta går inte att nämna i radio, förklarar han med ett ursäktande litet skratt och tillägger att ”om människor sagt så här till den som arbetar på kontor, skrikit okvädingsord och uttalat hot som man gör mot mig i mitt jobb, hade de nog blivit polisanmälda”.

Mannen i radioprogrammet är fotbollsdomare.

Hans ord ger mig verkligen en tankeställare. Jag själv går inte på fotbollsmatcher, därför har jag ingen koll på hur det ser ut runt landets många grus- och gräsplaner där entusiastiska tjejer och killar kämpar i en sport de älskar. Två gånger 45 minuter i det som ska vara underhållning och glädje, för de som är på planen och de som hejar på. Ändå fylls alltså luften av hat från en publik som har synpunkter. Inte minst på domaren.

Några dagar senare läser jag en tidningsartikel om en ordningsvakt som berättar att under hans år i yrket har attityden i krogvärlden och på andra evenemang blivit allt råare. Avvisade gäster nöjer sig inte med ett nej när de är alltför berusade eller stökiga. Utan då blir det hot och hat.

Ordningsvakten och hans familj har tvingats flytta och leva med beskydd. När han går hem från sitt arbetspass tittar han sig alltid över axeln. Han vill vara anonym, vågar inte gå ut med sitt namn, men tillägger att han – trots allt – trivs väldigt bra, 95 procent av tiden känner han att han gör nytta i sitt arbete.

Alla som sett tv-serien Tunna blå linjen, om polisen i Malmö, har sett ett drama som speglar en skrämmande verklighet. Många fler yrkesgrupper möter obehag av värsta sort i sin vardag, trots att de arbetar med att hjälpa andra att leva i ett fungerande samhälle med utbildning, utveckling och trygghet. Hur blev det så här?

Välkommen 2022! Måtte du bli ett år då ljuset lyser starkare och skingrar mörkret som bor i alla som känner tvång att hata. Vi lever i ett land som bjuder på möjligheter, ett land med fred och yttrandefrihet. Något att känna stor tacksamhet för. En tacksamhet som inte borde gestalta sig i något annat än kärlek, ljus och värme. Låt 2022 bli glädjens och omtankens år.

Varm kram till er alla!