Lär dig läsa av föremål

Många medier läser av energiminnet av olika föremål, deras tidigare ägare och viktiga händelser som har skett. Det kan räcka med att hålla i ett smycke, en klocka eller en tvättlapp för att känna av olika energier. Med lite träning är psykometri en teknik som alla kan lära sig. Näras reporter Ehva Löpp visar hur!

Text: Ehva Löpp
Foto: Shutterstock

Att läsa av föremål kan vem som helst lära sig. Det viktiga är att du har god självkännedom och att du inte analyserar för djupt och att du skiljer på privata och andras känslor som kommer från föremålet. Att alltid lita på att den första tanken är rätt. Det gäller att utveckla en öppenhet och träna på att nå ett tillstånd för att ”tona in” energierna från ett föremål, något jag lärde mig på mediet Terry Evans mediumutbildning. Han tror att vi alla har potential att känna närvaro som går bortom allt sunt förnuft.


Den ett och halvt år långa mediumutbildningen på Terry Evans kursgård i Fanthyttan blev en resa utöver det vanliga för mig och min medialitet utvecklades i raketfart. Klassen bestod av elever från hela Sverige, med spridda åldrar och bakgrund men med andlighet som gemensamt intresse. I skoluppgiften ingick det att vi mellan våra fyra kurstillfällen skulle dela med oss av våra hemuppgifter varje vecka med en klasskompis. Terry parade ihop oss två och två och han valde ut min kurskamrat allra först, det blev Cinna Eiritz från Ängelholm. Jag kände ögonblickligen en stor samhörighet med min nya vän. Det räckte med en nick så var vi sammansvetsade och ett perfekt stöd för varandra när vi gjorde våra psykometriövningar.

Prestationsångest
Vår skoluppgift, psykometri, pratade Cinna och jag länge om innan vi verkligen vågade göra den. Vi var båda helt noviser, det här hade vi aldrig testat tidigare. Vi skickade numrerade och slutna kuvert till varandra som innehöll ett litet föremål från helt okända klienter. Det kunde vara en knapp, ett smycke eller ett tvättråd från ett plagg, inlindat i hushållspapper. Sedan skulle vi utläsa av kuvertet om det var en man eller kvinna, beskriva personen och hans eller hennes intressen. Det skulle vi göra bara genom att känna energin från föremålet, utan att öppna brevet. Uppgiften gick ut på att vi skulle skriva ner alla intryck vi fick till oss, utan att tänka eller analysera och sedan skicka tillbaka breven till föremålens ägare. Vi hade med andra ord ingen som helst aning om vem som ägde föremålet.

En man med många tårar
Jag gruvade mig länge när mina kuvert kom i brevlådan, sedan tände jag stearinljus på köksbordet och la de vita breven framför mig. Min katt hoppade upp på bordet för att lägga sig nära och hennes spinnande kändes tryggt.
Min hand svepte över det första brevet, precis på samma sätt som jag brukade göra när jag valde ett tarot- eller änglakort. Sedan tog jag upp ett av breven och tryckte det mot hjärtat. Jag kände genast att det kom från en man med många tårar. Jag skrev ner de känslor jag fick från honom på ett A4-papper, som snabbt fylldes. Jag kände att jag var tvungen att försöka ge honom tröst genom mina ord, han gick igenom en svår period i sitt liv just nu. Resten av breven var mer diffusa från kvinnor, men jag fyllde alla papper med olika information. När jag lämnade tillbaka breven med föremålen var jag tvungen att fråga Cinna.

– Var det bara nummer fyra som var en man?

Egentligen var det mot reglerna att fråga något om vad brevet innehöll, men hon nickade. Jag frågade om han mådde dåligt.

– Ja, han går igenom en tuff period med sjukdom nu, svarade hon förvånat.
Jag hade verkligen känt av hans tårar och hopplöshet. Jag var glad att jag hade skrivit att han snart skulle ha sin tuffa period bakom sig. För det var exakt så det kändes och responsen från Cinna gav mig självförtroende.


Jag läste sammanlagt av 20 förslutna brev under min utbildning. När min prestationsångest väl hade lagt sig gick det ganska bra. Ett brev var lite speciellt. En kvinna hade lagt sin dotters hårsnodd, som länge legat och skräpat i familjens badrum, i ett kuvert. Men dottern hade flyttat hemifrån och snodden hade inte använts av henne på länge. Och mitt A4-papper fylldes med beskrivningar av en man som gillade att dricka öl och se på sport. Jag såg tydligt att han gillade att hålla till i skog och mark.

Det visade sig att jag prickat in mannen i huset helt perfekt, hans utseende, karaktär och intressen. Snodden var alltså fylld av hans energi och inte dotterns. Trots att det var hennes hårsnodd hade energin mattats av eftersom hon inte längre bodde kvar i huset.


Den blå Volvon
På Terry Evans kursomgång tre gick vi in i kurssalen i Fanthyttan för att börja vår lektion som vanligt. Men våra stolar stod inte längre i den trygga ring vi var vana vid, utan var flyttade i raka rader vända framåt, som inför ett föredrag. Vad hade Terry hittat på nu?

Svaret gjorde mig mycket nervös. Vi skulle göra en psykometriövning inför hela klassen. Var och en skulle stå framme vid whiteboardtavlan och hålla i ett föremål, som var inlindat i papper och berätta om den person som ägde det, utan att varken veta hur föremålet såg ut eller vem ägaren var. Mitt hjärta började dunka snabbt och jag kände mig mycket obekväm. Jag var inte van att stå och prata inför åhörare – det var i ärlighetens namn första gången.

Terry delade in oss i två grupper. De två främre raderna fick ta av sig ett smycke eller en klocka och noga linda in föremålet i hushållspapper och lägga det på ett vitt ark med olika siffror, medan vi andra blundade. Sedan fick vi, som satt på de två bakre raderna, gå fram en i taget, presentera oss och välja ut en siffra för att sedan hålla den inlindade saken i handen och berätta vad vi kände.

Terrys assistent Viktoria ropade upp mitt namn bland de första. Det susade i öronen och jag koncentrerade mig hårt. Jag valde föremål nummer nio och tog upp det. Jag blundade så hårt att mina ögonlock skakade. Sedan öppnade jag munnen och sa tydligt mitt namn och vilken siffra föremålet tillhörde. Efter det var det som om någon annan talade genom min mun. Det bara flödade av information.

– Personen som äger det här föremålet kör en blå Volvo och njuter av att köra i hög hastighet, hörde jag mig själv säga.

Hur kunde jag vara så dum, hann jag tänka. Hade det inte räckt med att jag sa att personen kör en bil, var jag tvungen att jag säga både färg och märke? Men min mun fortsatte att berätta detaljer.

– Den här personen dricker sitt kaffe ur vita koppar med små blå vågor på kanten, sa jag och ritade i luften hur vågorna var målade, eftersom jag såg koppen så tydligt framför mig. Jag förklarade hur det såg ut hemma i hennes kök, att hennes påslakan var blå och att hon hade vita sängbord, där hennes böcker låg. Jag såg till och med vilka böcker hon läste, hur hennes personlighet var, att hon var glad, verbal och omtyckt. Jag såg att hon kunde se havet från fönstren som gick nästan från golv till tak. Först tvekade jag en kort sekund om det var ett sommarställe jag såg, men visste sedan med säkerhet att det var den lägenhet hon bodde i. Jag kände att hon njöt så pass mycket av utsikten att hon sällan reste utomlands.

När jag öppnade ögonen reste sig min klasskompis Vivianne upp.
– Excellent, utropade hon.
– Den blå Volvon står här utanför, fortsatte hon och pekade ut genom fönstret.
– Jag älskar att köra fort! Allt stämmer. Porslinet ser exakt ut som du sa och jag ser havet utanför mitt lägenhetsfönster, som går från golv till tak.
– Du glänste, sa mina vänner, som känt till min ångest inför uppgiften.

Faktum var att vi alla i klassen glänste, alla var excellenta. Samtliga kom upp på en ny nivå av inre utveckling av den uppgiften. 

Träna upp förmågan att känna av föremål!

De här övningarna fungerar bäst om man är minst två personer som hjälps åt. Börja med något enkelt som att lägga en lapp upp och ner åt varandra på ett bord, det kan vara på en siffra, ett foto på ett föremål eller en känd person. Slappna av och känn med handflatan över lapparna på samma sätt som när du väljer ett ängla- eller tarotkort. Försök att inte analysera utan säg rakt ut vad din första tanke är. Träna på den här övningen flera gånger.

I nästa övning ber du en vän att samla ihop små inlindade föremål som ett smycke, en klocka eller ett hårband från personer du inte känner. Sakerna ska läggas i separata, förslutna och numrerade kuvert. Sitt hemma själv i tystnad och sätt kuvertet nära ditt hjärta eller mellan dina handflator. Även om du inte lyckas första gången så fortsätt, det kanske krävs många kuvert eller så går det snabbt. Det gäller att utveckla en öppenhet och träna på att nå ett tillstånd att ”tona in” energierna från ett föremål. Bestäm själv när du känner dig mest sensitiv, från tidiga morgonen eller sent på kvällen.

Lycka till!

Anmäl dig till Näras nyhetsbrev!

Få alla våra nyheter direkt i din inkorg, varje vecka:

Jag har läst och godkänner villkoren.
Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.