När programledaren och poddaren Malin Falk Gramer mådde som sämst låg hon instängd i sitt sovrum med gardinerna fördragna i sju veckor. Hennes fruktansvärda huvudvärk, feber och värk i kroppen gjorde det omöjligt att göra något annat än att sova och se på lättsmälta serier i sängen.

– Jag kände att det inte spelade någon roll längre om jag dog, det fanns ingen livsglädje i mig överhuvudtaget, berättar Malin om den tuffa sjukdomstiden med covid.

Vi sitter mittemot varandra i en lugn hörna på Haymarket by Scandic i hjärtat av Stockholm. I bakgrunden hörs jazziga toner som helt går i linje med 20-talets optimism och elegans, som hotellet präglas av.

Ville inte leva längre

Malin är klädd i jeans och sweatshirt och hon ser oförskämt pigg och fräsch ut. Det är svårt att föreställa sig att hon som utstrålar så mycket energi och glädje varit så under isen. Men samtidigt syns en sorgsenhet i hennes klarblå ögon när hon minns tillbaka till det mörka rummet och isoleringen från omvärlden.

– När jag säger till dig nu att jag inte ville leva låter det ju helt sinnessjukt, men det var vad jag kände i den stunden. Och om inte det var en depression så vet jag inte vad, säger Malin och tar en klunk te.

Under två års tid fick hon covid tre gånger och sviterna efter varje omgång hann aldrig riktigt gå över innan hon drabbades av nästa. Första vändan var i februari 2020 efter en tjejresa till Thailand.

– Covid hade inte riktigt kommit till Sverige ännu och vi skojade lite om det och sa att det var väl lika bra att få det avklarat och sen bli immun, säger Malin skämtsamt, men betonar att de ändå förstod allvaret i det.

Några dagar efter hemkomst var Malin på sin äldsta sons fotbollsmatch och började känna att hon mådde lite konstigt. Hon beslutade sig därför för att åka hem och vila lite och sedan köra tillbaka till matchen. Men så blev det inte riktigt.

– Jag somnade så fort jag la mig på soffan och när jag vaknade långt senare var jag alldeles groggy. Det kändes som jag skulle kunna sova i tre dygn, jag var helt slut.

Veckorna som sedan följde blev mardrömslika med feber och hosta och svårigheter att andas.

– Huvudvärken var hemsk, det kändes som jag hade en järnhjälm på mig och jag fick jätteont i mina händer och i armbågen. Jag tappade också lätt saker, berättar Malin och ler åt minnet hur hennes man tyckte hon var så klumpig, för de visste ju inte då att det berodde på covid.

Hon fick också svårt med talet.

– Jag visste vad jag ville säga men fel ord kom ut, lite som afasi. Jag kunde hålla i en kaffekopp och säga att det var en mössa.

Dagarna gick och Malin blev bara sämre, men trots hostan och den jobbiga andningen som gjorde att hon bara fick fram väsande ljud åkte hon aldrig in till sjukhuset.

– Det var ingen som sjåpade sig med mig hemma och jag tänkte att det fanns ju de som hade det värre.

– I efterhand när jag ser tillbaka på hur jag låg och väste så är det helt sjukt att jag inte åkte in. Hade mina barn, min partner eller mamma låtit så, ja då hade jag direkt sagt att det här ska vi nog kolla upp. Men jag prioriterade inte mig själv just då, berättar hon.

Veckorna blev till månader och riktigt frisk kände sig inte Malin förrän framåt sommaren.

– Jag tänkte att nu är livet tillbaka, nu kommer jag aldrig åka på den här skiten igen.

Sökte sig till en healer

Men på hösten när skolorna drog i gång igen och förkylningarna likaså, kände sig Malin snart febrig och svajig igen. Men alla tester hon tog visade negativt på covid.

– Jag hade alla symtom och var så säker på att det var covid. Jag tog med hela familjen för att göra ett antikroppstest. Alla visade sig ha antikroppar förutom jag. Det var som ett jäkla hån, säger Malin och gör en grimas.

Hon var sjuk fram och tillbaka under hela hösten och energin räckte bara fram till tre på eftermiddagen, sedan tog det stopp och hon var tvungen att vila. Så här i efterhand vill Malin verkligen hylla sin man Carl för att han ansträngde sig så för att muntra upp henne under den långdragna sjukdomstiden.

– Min man är en hjälte. Han lagade fantastiska middagar, korkade upp en flaska bubbel och gjorde allt för att locka ut mig från sovrummet. Även om jag bara satt i köket i 10 minuter så försökte han göra allt för att det skulle hända något roligt i mitt liv. Han och vår barnvakt var guld, berättar Malin tacksamt.

Under de två år som Malin varit sjuk har hon fått diagnoser som utmattningssyndrom, depression, postcovid och långtidscovid, och hon är inte förvånad över det.

– Ligger man hemma sjuk och inte kan göra någonting så är det klart att du blir deprimerad. Jag är ju van att ha massor av energi och göra saker hela tiden, inte att ligga i sängen som en död sill, säger Malin med ett ironiskt leende.

I dag mår hon äntligen mycket bättre och energin och livsgnistan är tillbaka. Hon har också blivit helt överöst med mejl efter att hon berättade om sitt mående i podden som hon har tillsammans med kompisen Jessica Lasses.

– Det var säkert över tusen personer som hörde av sig, som hade haft samma symptom och mått likadant och delade med sig av sin historia. Jag hade aldrig föreställt mig att det kunde vara så här. Folk var tacksamma att jag som offentlig person kunde nå ut till så många. Jag förde deras talan, berättar Malin stolt.

Ett av tipsen hon fick var att besöka en healer som är verksam på Gotland, men besöker Stockholm ibland och tar emot kunder.

– När jag kom till henne första gången kunde hon inte förstå varför jag inte bara grät. Hon hade gjort så många saker med mig att hon var förvånad över att jag inte reagerade på det. Men jag kände ingenting där och då.

Men dagen efter däremot vaknade Malin och kände sig lite konstig i humöret.

– Helt plötsligt började jag bara störtböla, som om det var något som släppte. Det är svårt att förklara men jag kände en stor lättnad.

Och efter andra besöket hände det ännu mer.

– Jag kände att dörrarna stod vidöppna och jag fick tillbaka energin, självkänslan och livsglädjen – min prana. Hon sa också till mig att jag måste hitta min sanning. Så just nu är jag på jakt efter vem jag är och framför allt vem jag vill bli, och det känns spännande.

Öppen för andlighet

Malin har också testat kraniosakral terapi, där man med lätta tryck med händerna mot olika områden på kroppen korrigerar både fysiska och emotionella obalanser i kroppen.

– Det är så rörigt härinne att vi måste få allt i ordning igen, sa terapeuten till mig, berättar Malin och skrattar.

Och hon har fortsatt gå på behandlingar.

– Efteråt, varje gång, känner jag mig så lättad och lite euforisk. Ja, rent av lycklig!

Intresset för det själsliga har legat Malin varmt om hjärtat under lång tid.

– Jag har varit öppen i hela mitt liv och gått till olika medier och spådamer och hemma har jag tre tarotkortlekar.

Utvecklat sin mediala sida

Att utforska sin intuition och öppenhet har alltid funnits där och tidigare var Malin med i ett ”häxgäng” som bestod av ett flertal tjejer som höll i ceremonier och utvecklade sin mediala sida på olika sätt.

– En gång fick alla ta med sig ett föremål som vi sedan fördelade mellan varandra. Jag fick en sak av en tjej jag inte kände så väl. När jag höll den i mina händer fick jag upp tydliga bilder av en Volvo 740 som var orange. Tjejen sa att det var exakt hennes barndom. Volvon hade betytt jättemycket för hennes pappa. Det var häftigt att jag prickade så rätt.

Malin har också varit med om många oförklarliga händelser i sitt liv. Första gången det hände var hon bara fem år gammal.

– Det var någon i mitt rum som ville ha min uppmärksamhet. Jag minns att jag ville gå ut, men då ställde sig ”personen” framför dörren, fast på ett lekfullt sätt. Jag blev påverkad av det men inte rädd, minns Malin.

Budskap från pappa

2017 var Malin med i tv-programmet En natt på slottet. Fyra offentliga personer spenderade en natt på Wenngarns slott tillsammans med mediet Anne-Kristine Augestad. Där fick Malin återigen upptäcka andevärlden på nära håll.

– Vi var inne i ett rum där vi skulle ta in olika energier. Jag kände mig lite vimmelkantig, som om jag var lite full och det var stojigt och folk som sprang runt. Då sa Anne-Kristine att det rummet använts till stora julfester förut och säkert hade det varit mycket dans och festlig stämning.

I programmet fick Malin också ett eget samtal med Anne-Kristine, som fick kontakt med Malins pappa som gick bort hastigt och alldeles för ung 2012.

– Han berättade via Anne-Kristine att han varit med på min förlossning, att pojken hade mycket svart hår och att han sover nu.

Vad mediet inte visste var att Malin hade med sin bebis till inspelningen och han var med en barnvakt i ett annat hus. Precis innan mötet hade Malin ammat och nattat honom.

– Det var fint att hon fick kontakt med min pappa. Jag vill gärna tro att allt har en mening och att det finns en fortsättning.

Framöver hoppas Malin på att kunna få utforska det andliga mer och utveckla sin intuitiva förmåga.

– Jag har ju varit så himla stängd de här senaste åren. Jag hoppas att jag kan bli mer öppen nu. Jag har alltid varit väldigt bra på att känna av människor och prickat in både graviditeter och skilsmässor på bara ren intuition.

Vill hitta tillbaka till yogan

Det Malin också ser framemot är att komma i gång med yoga och träning igen efter en lång paus och hon vill också snart börja jobba mer.

– När jag står på scen och träffar folk mår jag väldigt bra av. De senaste åren har det bara handlat om sjukdom, vabb och att ta hand om barnen på ett sätt som inte varit särskilt kul. Det man vill är ju att göra roliga saker med barnen, inte bara att tjata hela tiden.

Men mest av allt just nu längtar Malin efter en harmonisk och kravlös sommar med familjen.

– Jag vill äta god mat, bada varje dag, plocka blåbär och baka blåbärspaj. Och inte behöva ställa väckarklockan.

Malin Falk Gramer

Ålder: 44 år.

Familj: Gift med musikproducenten Carl Falk Gramer, deras gemensamma barn Leo, 5 år, och Charlie, 13 år, från ett tidigare förhållande.

Bor: Stockholm.

Gör: Har podden Mitt i livet, som kommer ut två dagar i veckan, tillsammans med Jessica Lasses.

Instagram: malingramer

Läs även:

Det spökar på Wenngarns slott: "En kvinna lär ha blivit inmurad i väggen"

Yogan blev Ulf Wallgrens räddning i sorgen: Jag blev stärkt på så många plan

Agneta Sjödin: Det är tufft att leva, men jag vet att det finns ett syfte