Sedan flera tusen år har man firat årstiderna med ceremonier och ritualer. Fruktbarhet, årsväxt och överlevnad har varit i fokus. De viktigaste höjdpunkterna var vid de fyra stora solstånden, däremellan hade man mindre kultfester. Numera firar vi mest kring jul och midsommar. Men förr var vårens och höstens blot, fester och ritualer allra viktigast under året.

Redan i februari, vid andra fullmånen efter vintersolståndet, firas ”ljushögtiden” kyndelsmässodagen, ljusets högtid. I Norden kallades denna fullmåne i forna dagar disatunglet. Fyrtio dagar efter jul firades ”käringjulen”, gudinnan Frejas högtid som kallades disablot. En högtid knuten till Moder Jord.

Här i Norden gav man gåvor till Freja i sin egenskap av ”Vanadis”, den högsta disen. Man trodde att diserna var kvinnliga fruktbarhetsväsen.

Vårdagjämningen och vår-fru-dagen

Namnet Freja, den stora modern, fruktbarhetsgudinnan, Moder Jord betyder ”vår fru”. Denna gudinna har många namn både i Norden och runt om i Europa och andra kulturer.

Universum och den ”Stora Modern” hade enligt urgamla legender formen av ett ägg. Och här i norr började hönsen värpa när ljuset återvände. ”Vår Fru”-högtiden firades förr med att offra ägg och äta äggrätter, idag har vi våffeldagen den 25 mars.

Hedniska vårfester

Vårblotet hölls förr i april men ersattes av påskfirandet. De gamla vårfesterna och den kristna påsken kretsar kring temat död och återfödelse. Vinterns död och vårens födelse.

Förr var det Freja och gudinnorna som stod i centrum vid vårblotet och kvinnorna firade gudinnan och Moder Jord, med fester och gåvor. Fruktbarheten manifesterades med ”det heliga bröllopet”.

I senare tid menade kyrkan att dessa kvinnor var häxor som flög till Blåkulla – ett förfärligt ställe där de hade umgänge med djävulen och hans gelikar.

Så gick det till när de gamla hedniska vårfesterna svartmålades.

Klä grenar med pynt och färgglada band när påsken närmar sig. Foto: Getty Images

Påskens historia

Påsken går tillbaka till den gamla månkalendern och infaller den första söndagen efter vårdagjämningen, då den keltiska fruktbarhetsgudinnan Eostre var på väg in i den fertila perioden, växtsäsongen.

Eostre, som gav namn till påsken (på engelska heter påsk ”easter”) och till det kvinnliga könshormonet ”estrogen”, på svenska ”östrogen”, förutsättningen för fruktsamhet och barnafödande.

Fruktbarhetsgudinnan höll till i de stora skogarna, och ansågs vara en ”träd-gudomlighet”. Här i Norden kallades hon ”skogsrået”. Hennes prästinnor kallades ”wudu-mater” det vill säga ”skogsmödrar”. Till dessa skogsväsen offrar man än idag bullar och kakor på vissa platser i Europa.

Haren var Eostres totem- eller kraftdjur. Både katterna och hararna eller kaninerna är bra på att föröka sig, därför sågs de som fruktbarhetssymboler och blev senare symboler för häxorna, gudinnans prästinnor.

I forna Iran firade man sitt sol-nyår vid vårdagjämningen. Då gav de varandra presenter i form av målade ägg. Ägg har alltid varit symboler för återfödelse. Förr var påskäggen oftast rödfärgade, eftersom rött är livets färg. I Ryssland brukade man lägga röda ägg på gravarna för att försäkra sig om att den begravde skulle återfödas.

Vi är skapande väsen! När vi skapar – konst, musik, vackra trädgårdar, god mat, hantverk – då får vi kontakt med det gudomliga. Foto: Getty Images

Valborg och första maj

Överallt i Norden och övriga Europa tändes eldar, bål, vid alla årets högtider. Elden var solens ställföreträdare på jorden, men också en symbol för skydd, rening och energi.

Majaftonen, det vill säga valborgsmässoafton, var vårens stora fest. Här i Sverige tänder vi än idag eldar vid påsk och på valborgsmässoafton för att hälsa solen, våren och sommaren välkommen, för nu har ”vintern rasat ut bland våra fjällar”.

Förr hade man ritualer för att symbolisera kampen mellan vintern och sommaren med ”maj-ridning”. En ung man kläddes som majgreven eller majkungen i gröna kläder, blommor och löv. Han red på en vit häst för att hämta den unga kvinna som spelade majgrevinnan eller majdrottningen ur den pälsklädde vintergrevens grepp.

Sedan red majparet iväg som representanter för Frej och Freja, fruktbarhetsparet. De försvann till skogs för att förlusta sig, i det ”heliga bröllopet”. Folket som samlats parade också ihop sig och följde efter in bland buskar och snår. Så inleddes firandet till fruktbarhetens ära. En tid för erotisk kärlek, för att manifestera naturens fertilitet, blomning och grönska.

Det var en allmän ”honeymoon”, en tid då sexuell frihet och utlevelse var tillåten, äktenskapsbanden var tillfälligt upplösta och det var fritt fram för alla. Det heliga samlaget var en magisk fruktbarhetsrit som utfördes varje vår. I vissa lantliga områden i Europa och Norden gällde detta in på 1500-talet, trots kyrkans starka motstånd.

Samla dina vänner och sjung kring elden. Foto:Getty Images

Fira våren med våra högtider & traditioner

Vårfrudagen, våffeldagen:

• Ät våfflor och annan ”ägga-mat”.

Påsken:

• Plocka in björkkvistar och andra kvistar till ett påskris.
• Klä grenarna med påskpynt och färgglada tygremsor.
• Ställ fram fruktbarhetssymboler: påskägg, kycklingar, hönor, tuppar, harar, påskkäringar och sätt på bordet.
• Koka och måla ägg och laga äggrätter; våfflor, äggkaka, äggost och omeletter. Klä ut dig till påskkäring, promenera i naturen och ät och drick gott på skärtorsdagen. Glöm inte kvasten av björkris!

Valborg och första maj:

• Tänd en eld, eller uppsök en plats där man tänder bål till valborg.
• Sjung vårsångerna, lyssna till vårens tal och dansa. Skriv och läs upp ett eget vårtal om det gamla som ni tackar och tar farväl av och om det nya som ska spira och växa!
• Hoppa över elden (en liten hög med brinnande kvistar räcker gott), eller prova att gå på glödande kol (OBS! Ta hjälp av någon som kan och vet hur man gör). Sedan urminnes tider har detta varit en reningsprocedur. Rensa bort det gamla och göra plats för det nya.