”Men det händer ju ingenting”, kan jag höra mig själv säga ibland. Att trilla in i gamla mönster känner nog många igen sig i. Ett av mina mönster är att när saker och ting inte förhåller sig exakt som jag vill, då kan det inte gå snabbt nog att få ordning på det. Som tur är kan jag skratta åt mig själv. För det händer saker och ting hela tiden, det är bara mitt ego som får för sig att det inte gör det.
I stort sett alla celler i min kropp förbrukas och nya tillkommer efterhand.
Jorden snurrar hela tiden och ibland så syns solen med nya strålar, och ibland månen. Luften jag andas är ny, gräset i trädgården har växt, maten jag äter är ny för mig – även om jag ätit liknande tidigare.
Det finns egentligen ingen början och inget slut, bara en ständig rörelse där jag och allt omkring mig också är i rörelse och transformation.
När jag dör så bryts kroppen ner och den delen av mig kommer att ingå i kretsloppet.
Mitt medvetande, min själ, går in i en annan dimension – andevärlden. Där är det också fullt ös med förändringar. Vissa ska återfödas, andra kanske sitter på skolbänken för att lära sig att kommunicera med medium, andra ska bli livsguider och vem vet ytterligare några beger sig till andra dimensioner.
Men stenen då, den är väl samma?
Nej, eftersom massa är energi så innebär det bara att stenens massa är mer kompakt och trögare. Så därför uppfattar jag inte rörelsen och dess förändring.
Så när jag säger att det inte händer något, så beror det bara på att jag har fel fokus. Jag tittar efter det som jag vill ha eller som jag vill ska hända istället för att fascineras över att det händer massor varje sekund, allt är nytt och redo att utforskas, bara jag öppnar ögonen och tittar!
Per Ola Thornell