Nu går det upp ett ljus – det är någon och hälsar på. Så jag sätter mig tillrätta, blundar och hälsar välkommen vem det än är.
Det visar sig vara min pappa som gick över till andra sidan för en hel del år sedan. Jag översköljs av kärleken från honom och det är en skön känsla.
Min pappa var egentligen min styvpappa. Min mamma träffade honom när han kommit en bit upp i åren och han fick två barn på köpet – mig och min bror. Det kan inte varit lätt. Och vi hade våra stridigheter minst sagt och min barndom var allt annat än god. Det skapade förstås murar mellan mig och mina föräldrar – murar som först kunnat rivas helt efter det att de gått över till andra sidan.
Gång på gång har kollegor inom det mediala, gett mig bevis på att både min pappa och mamma varit igenom och i de sittningarna har både förståelse och förlåtelse getts åt båda håll. Det har gjort att jag kunnat processa mitt förhållningssätt till mina föräldrar och kunnat riva murarna jag byggt upp. Det gör att jag nu kan få uppleva den innerliga kärlek de sänder ut till mig och det är en fantastisk känsla.
Ibland dyker de upp och jag har kommit på att de ofta gör det i perioder då jag är inne i något som kommer eller behöver förändras. De visar mig sin närvaro, sitt stöd och ger mig motivation att göra det som behövs.
Nu när min pappa dyker upp så är det precis i en period då det kommer ske förändringar på en del av arbetsfronten och mina grubblerier kring ekonomi (det gamla hjärnspöket) dyker upp i mig. Min pappa var kamrer och jag vet att han hjälper mig tänka rätt gällande ekonomin. Är jag på fel spår så är han där och knuffar och påminner mig om vad som behöver göras.
Jag kan idag utrycka min genuina kärlek till mina föräldrar och är så tacksam för när de dyker upp och jag genomsyras av deras kärlek. De är ett bra bevis på att livet är för evigt!
Per Ola Thornell