En eftermiddag kom Max inspringande med glansiga, rädda ögon. Han gömde sig snabbt bakom min rygg. Utanför hörde jag hur hans pappa vrålar som åskan själv, följt av ljudet av en trädörr som krossas.
Jag tittade på Max och frågade väldigt lugnt: "Vad har du gjort nu?"
"Jag låste in pappa i källaren!"
Max pappa kom in i köket alldeles svettig och röd i ansiktet.
"Och han visste om att jag var där nere, han pratade med mig genom nyckelhålet!" dundrade Max pappa.
Jag tittade ner på Max och var tvungen att svälja mitt leende när jag frågade honom varför han hade låst in pappa i källaren. Dörren var nu sönderbruten.
"Jag vill att han ska vara trevlig!" snyftade Max
Jag kramade Max och kunde inte sluta att le. Han gjorde emotionellt vad vi alla ibland önskar att vi vågade göra när vi inte känner oss hörda. Naturligtvis inte låsa in människor i källaren och prata genom nyckelhålet, men att våga sätta gränser när det inte känns rätt. Hur stor eller liten man än är här i livet.
That's amore!
Att ställa krav bakom en låst dörr
Min son Max, sex år gammal, har glimten i ögat och mycket bus för sig. Han har ett underbart stort hjärta för djur och natur. Han kan bli väldigt upprörd om man inte tar honom på allvar.
Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Privat
Publicerat