Ungefär mellan mellanstadieålder och vuxenlivet är ett stort gap då det kan vara svårt att följa livets coaching. Vi glömmer att motivera och coacha oss själva till att känna oss som underbara varelser.
Jag har börjat volontärarbeta i min dotter Olivias klass. En gång i veckan, om så endast för ett par timmar, är jag i klassrummet och hjälper Olivias fröken leda grupparbeten. Jag följer barnens arbete och hjälper dem så att ingen hamnar på efterkälken.
På morgonen skriver barnen i sina dagböcker, medan det spelas klassisk avslappningsmusik. Barnen är otroligt flitiga och lugna, tysta skriver de och funderar. Jag står i bakgrunden och nästan somnar av behaglighet. Alla dessa ”små” själar med stor nyfikenhet på livet, är nu här i livets tuffa skola. De är fina varelser och vi vuxna är deras nyckelfigurer under deras uppväxt. Vi är näringen i deras liv och jorden är deras grund, hur vi handskas med dem är vad vi får skåda i framtiden.
När spansklärarinnan kommer in i klassrummet sätter jag mig ned längst bak och tittar på de färgglada väggarna. De är täckta med olika bilder och ord. Min blick vandrar tillbaka till en stor sol med fem kom ihåg punkter, på engelska står det:
• Respektera varandra
• Var en god vän
• Ge en hjälpande hand
• Tänk positivt
• Lyssna och lär
Jag önskar vi hade liknande ord på alla väggar, skolor som arbetsplatser.
När Olivia föddes målade jag hennes rum i olika färgglada färger. Ovanför hennes säng tecknade jag detta citat, fast på engelska:
“Precis när fjärilslarven trodde att livet var slut, blev den en fjäril”
Det var min gåva till Olivia. För om hon någonsin skulle känna sig otillräcklig, ful eller ledsen skulle hennes hjärta komma ihåg dessa ord på väggen. Hennes själ är alltid vacker.
Till varje nytt hus vi flyttar har Olivia samma text att vakna upp till, varje morgon.
Vilken text skulle du vilja ha ovanför din säng?
That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer