Kärlek till livet är viktigt – att älska livet, den man är, det man gör, det man har. Att förlora sig i det man inte har eller den man inte är, är meningslöst och slöseri med tid då jag hade kunnat älska istället.
En god vän berättade för mig att hans bror hade ringt honom för att fråga vad han önskade sig i 40-års-present. Min vän ville svara: ”Jag vill ha en bror”. Men han sa istället: ”Äsch, det är inte så noga, köp något kul vetja.”
Till saken hör att min vän är den som ringer de där fem gångerna om året och frågar hur det är med sin bror. Brodern hör sällan eller aldrig av sig. På omvägar får min vän höra att hans bror ofta kritiserar honom och hans livsval.
Min väns önskan är att ha ett utbyte av kärlek med sin bror men brodern är inte intresserad av att ge det – förmodligen för att han inte vet hur. Därför ringer han upp sin bror och frågar vad han istället önskar sig i present, som om det vore en plikt. Tragiskt? Ja, men alla som inte kan relatera själv till dåliga relationer i sina liv, ni kan räcka upp en hand nu.
Jag antar att det är många som känner igen sig i det här på ett eller annat sätt. Det klaffar helt enkelt inte, kärleken finns inte där. Men vi känner oss låsta och kan inte bryta eller berätta vad vi känner, så vi spelar med i spelet.
Vi säger saker vi inte menar, vi låtsas att allt är bra eller håller oss borta så mycket vi kan. Så kärlek kan vara komplicerat men borde inte vara det. När vi hamnar i de här situationerna så behöver vi fråga oss varför vi tillåter det? Svaret kanske blir att jag inte älskar mig själv tillräckligt mycket så därför stannar jag kvar i den här relationen.
Jag får gilla läget och det begränsar mitt liv men vad ska jag göra? Ja, vad ska man göra? Antingen så gör man inget och får ta ansvar för det, eller så gör man något, och då får man ta ansvar för det. För oavsett hur vi reagerar eller agerar så bär vi själva ansvaret för kärleken till oss själva i våra liv. Och när vi tar det ansvaret – ja, då ger vi oss själva den näring vi behöver mest – kärlek!
Det är viktigt tror jag att våga uttrycka att man behöver känna kärlek, genom att ge och få från sig själv och andra. Älskar du din partner så berätta det. Använd alla ord du kan, alla gester du kan, var öppen, rak, naken och enkel i ditt språk.
Finns det något som inte är som du önskar, berätta det utan dömande utan bara din upplevelse av det som du känner. Att öppna upp och våga prata om och uttrycka kärlek tror jag är grunden för all mänsklig utveckling och leverne. Att säga ja till sig själv är att säga ja till andra. När vi uttrycker kärlek så vattnar vi både oss själva, andra och jorden vi lever på.
Vi behöver inte fler saker att pynta våra hem med även om reklamen säger det. Vi behöver fler kramar, pussar och kärleksfulla ord. Vi behöver se varandra, vara med varandra, slappna av och släppa taget om alla måsten och borden. Vi behöver agera kärlek.
Kanske finns det någon som du bråkat med nyligen eller där relationen inte är som du vill. Kanske finns det någon som du glömt berätta för på ett tag, att du älskar? Vem skulle det vara? Lyft luren och ring och vänta inte, gör det nu! Det är ett sätt att agera kärlek!
Per Ola Thornell