Tron på reinkarnation ger mig mod

Det går att vara glad trots att man upplevt svåra saker i livet. Mia Mattsson-Mercer vet. När hennes farfar ville be om förlåtelse från Andra sidan så började en lång resa.

Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Shutterstock

Vad jag älskar att ta hand om olika själar och visa världen vilka vackra blommor de är, även fastän utsidan ser trasig ut. Av hela mitt hjärta önskar jag att jag kunde göra så med alla själar.

 

Hundarna som jag räddar ser sig sällan som offer utan går vidare i livet för att överleva. De är hårt tränade redan från start då Moder Natur har samma hårda skola som vi människor, men för hundarna sker den i andra skepnader. Människor kan bli förbluffade av all positiv energi när de ser en hund som blivit misshandlad i flera år men ändå trots allt viftar på svansen!

 

På samma sätt kan människor ha en undrande inställning gentemot mig som har haft en tuff barndom. De förvånas över att jag fortfarande är glad! Jag är stolt över vara där jag nu befinner mig i livet, men naturligtvis har resan varit både lång och tuff. Och ännu är resan inte slut. Tvärtom så har resan hittills stärkt mig som människa med mycket svett, tårar och ångest. 

När jag väntade mitt första barn läste jag ett intressant uttalande i en tidning. Orden etsade sig fast i mitt hjärta och i mitt minne: ”För att kunna bli en bra förebild till mitt barn var jag tvungen att hitta min ryggrad” (backbone)

 

Sedan den dagen använder jag det mantrat varje gång som jag känner mig svag. Jag sträcker på mig och försöker stärka min ryggrad, mitt mod och tillit till att jag kan vara en så bra förebild som möjligt för mina barn.

 

Det fanns ingen genväg ut ur det förflutna för mig. Men tron på reinkarnation har hjälpt mig på vägen på den långa resan. När det varit som jobbigast har jag frågat mig själv; “Vill jag uppleva det här igen i nästa liv?”

 

Det får mig att hugga tag i problemet, de obehagliga känslorna och försöka hitta en så bra lösning som möjligt. Tidigare tittade jag bakåt och frågade högt varför jag hade fått uppleva en så smärtsam barndom och vad syftet med den erfarenheten skulle kunna vara. Jag hängde kvar i de energier som förflutit och växte inte i livet. Men jag lärde mig att sluta fråga.

 

Nu försöker jag fokusera på att överleva och se till att andra också överlever. 1986 träffade jag Benny Rosenqvist. Vi drack te hemma hos mig och småpratade när Benny plötsligt säger: “Din farfar är här!”

 

Jag stirrade med stora, förvånade ögon och jag skall erkänna att jag fick gåshud. Min farfar var ju död! Jag hade inte haft någon kontakt med honom åren innan han dog. När jag fyllde tretton ville jag inte längre följa med till mina farföräldrar. Det smärtade mig för jag älskade min farmor.

 

Benny fortsatte: ”Han är här för att be om förlåtelse för vad han gjorde mot dig som barn”.

 

Jag bokstavligen gled ned på golvet med öppen mun. Den kvällen innebar början till att inse att universum är större än vad jag någonsin kunnat ana. Det mötet och det året kom att förändras till något större. Mitt sökande efter läkning i själen och kroppen hungrade efter mitt syfte här på jorden.

 

That’s Amore!

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.