Anna drabbades av cancer fyra gånger – tankens kraft förändrade hennes liv

Hon var 40 år när hon fick sin fjärde cancerdiagnos. Då bestämde sig Anna Frummerin för att börja tänka på ett nytt sätt. Hon skickade sina inre demoner på långsemester, cancern skulle inte längre få styra hennes liv. Nu ser Anna till att finna glädje i varje dag.

Text: Kersti Hilding Hansen
Foto: Kersti Hilding Hansen, Shutterstock

Det här är Anna:
Ålder: 46 år.
Familj: Maken Anders, döttrarna Julia,16, och Alicia,13.
Bor: I lägenhet i Bangkok, Thailand.
Gör: ICF-certifierad coach. Coachar online i egna företaget ANA – A New Approach.
Kontakt: www.anaconsults.com
Linkedin: www.linkedin.com/in/anna-frummerin
Facebook: Anna Frummerin
Instagram: coachannafrummerin

Livet är fantastiskt, det är aldrig för sent att förändra sig!

Så inleder Anna vårt samtal som blir en härlig stund med mycket skratt och faktiskt inte en enda tår. Och det trots att Annas 46-åriga liv innehåller många sjukdomar, operationer, mediciner och behandlingar.

Anna fick cancer första gången som 15-åring, synovialt sarkom, som är en väldigt ovanlig malign cancerform. Det blev operation och ingen visste om hon skulle överleva eller dö. Hon var sängliggande under ett års tid. Hon fick så mycket cellgifter att läkarna nödsakades hålla henne nedsövd när det var som allra värst. Hon tappade allt hår och led av svåra biverkningar.

– Jag var en 15-åring som ena dagen bekymrade mig över vilka coola kläder jag skulle ha på nästa fest, som la ner energi på tankar om vad andra tyckte och tänkte om mig – för att i nästa minut längta och hoppas på att imorgon blir det en bättre dag, då kanske jag kan lyckas ta mig upp ur sängen. Kanske till och med få behålla maten.

Vid 17 års ålder fick Anna ett återfall av den allvarliga cancern.

– Jag hade försökt förtränga den lilla knölen i ljumsken som hade kommit tillbaka, jag sa inget till någon. Men snart hamnade jag i en sjukhussäng på Umeå universitetssjukhus igen.

Bråttom med livet

Annas läkare var inte bara läkare för henne, de blev också hennes bästa vänner. De var de enda i hennes omgivning som vågade och orkade ta hennes tankar och funderingar på allvar.

– När jag hade blivit friskförklarad blev jag en mästare på att prata förbi mina hål i cv:t utan att nämna ett ord om min cancer. Jag pluggade, jobbade och levde fullt ut.

– Jag hade otroligt bråttom med att just hinna leva, det var en inre stress som jag bar under många år efter att jag fick diagnosen. Jag visste ju inte hur många dagar jag hade kvar att leva.

Anna mötte sin man Anders och fick två döttrar, Julia och Alicia. Och så drabbades hon av malignt melanom.

– Det blev nya operationer. Men jag vill gärna tillägga att jag har fått en fantastisk vård i Sverige. All personal har varit underbar. Jag har haft en sådan tur att möta omtänksamma läkare.

Hon tog sig igenom den nya sjukdomen också, och hon fortsatte att jobba. Ända sedan barnsben hade hon haft en stark drivkraft att prestera. Hon var en riktig karriärkvinna och klättrade snabbt på karriärstegen inom ett läkemedelsföretag. Sedan drabbades hon av bröstcancer.

– Jag hade precis varit på mammografi och strax efteråt kände jag en knuta ovanför bröstet. Först ignorerade jag den. Sedan berättade jag om den för Anders, som menade att det omöjligtvis kunde vara cancer igen.

När hon kontaktade vården ville de först inte agera, hon hade ju alldeles nyss röntgat brösten. Men det visade sig att de hade fel.

Nytt förhållningssätt

Det som nu hände i Annas liv var att hon bestämde sig för att tänka på sina sjukdomar på ett nytt sätt.

Dagen efter hon hade fått bröstcancerdiagnosen började hon fundera på hur hon skulle skapa sig ett nytt liv, ett annat förhållningssätt som innebar att hon på ett helt nytt sätt skulle tackla allt hon varit med om. Några tankar tog genast form inom henne:

”Jag måste upptäcka minst en bra händelse, en egenskap, eller något annat positivt varje dag och skriva upp det. Jag ska vara öppen med min sjukdom. Jag ska inte skämmas längre. Jag ska stötta och pusha mina döttrar i att vara öppna med alla sina känslor och tankar.”

En annan förvissning som växte sig stark inom henne var att hon den här fjärde gången skulle tacka cancern.

– Jag skulle göra det allra bästa av mitt liv och mina sjukdomar. Det går inte att beskriva vilka enorma skuldkänslor jag lidit av, framför allt för mina barn men också för min man.

– Gång på gång har jag sagt till mina nära och kära att jag inte kommer att dö, och nästa sekund ligger jag där igen, i en sjukhussäng. Sådana upplevelser är ren och skär smärta och sorg och de skapar enorma skuldkänslor. Vilken fruktansvärd start på livet mina döttrar fick! Jag som velat ge dem en trygg och stabil uppväxt, så gav jag dem detta.

År 2014 opererades Anna igen och hela det ena bröstet togs bort. Men dessförinnan hade hon ställts inför ett val. Läkarna frågade henne om hon ville operera bort lymfkörtlarna, det fanns en risk för att cancern hade spridit sig dit.

– Det var ett extremt svårt beslut att fatta. Till sist frågade min man läkaren hur han hade resonerat om det hade handlat om hans egen fru. Han berättade ärligt att han skulle ha gett henne rådet att inte avlägsna lymfkörtlarna, och så fick det fick bli, säger Anna.

Det blev istället nya cellgifts- och strålbehandlingar. Och beslutet visade sig vara det riktiga.

Fick jättefin support

Mitt uppe i alltihop kände Anna en enorm tacksamhet över att hon hade drabbats av bröstcancer och ingen ovanlig sjukdom som inte gick att bota. När barnen kom hem från skolan låg Anna i sin säng, redo att skapa en ny och innerligare relation till de två tjejerna.

– Gud så mycket jag hade missat av deras liv, jag hade ju grävt ner mig i jobbet under flera år!

– Men vi tog igen all förlorad tid. Vi satt och fikade i min säng och pratade om allt som hände dem i deras liv. Ibland var jag så sjuk att jag ville ha lampan släckt, men det gick ändå bra att prata.

När Anna jämför sina olika sjukdomsperioder, inser hon hur mycket vården har utvecklats. När hon fick bröstcancer för fem år sedan fick hon en folder med sig hem med scheman över exakt allt som skulle hända.

– Jag fick jättemycket support. Allt stod på schemat. Det var helt magiskt, och jag fick prata med en kurator också.

– Under min sjukdomstid fick jag uppleva saker som jag aldrig upplevt förut, tack vare mitt nya förhållningssätt. Tumörfri och färdigbehandlad stod jag sedan redo att börja jobba igen.

För att ytterligare förstärka allt det nya, positiva tog familjen Frummerin ett beslut om att flytta utomlands. Anders hade blivit erbjuden ett jobb i Bangkok, Thailand.

Sommaren 2017 gick flyttlasset. De sålde hus och båt och lämnade inget kvar, förutom alla nära och kära.

Nytt liv i Thailand

Anna älskar Bangkok. Familjen har hittat ett fint boende mitt i den myllrande huvudstaden och tjejerna går i bra internationella skolor. Sedan två år tillbaka är Anna ordförande i SWEA Bangkok (Swedish Womens Educational Association International) och med alla sina erfarenheter av turbulens i sitt liv bestämde hon sig för att gå en coachningsutbildning och bli certifierad coach.

– Det tog halva coachningsprogrammet innan jag förstod att jag inte hade haft någon kontakt med mina känslor tidigare, säger hon. Jag hade varit den där duktiga flickan som aldrig lyssnat på min egen magkänsla. Mitt mantra hade varit: Allt som inte dödar – härdar. Jag var en tuff tjej som plötsligt mitt i livet hittade nya sidor hos mig själv.

Det var en förvirrande tid, att gå till botten med sig själv och alla känslor. Och det var ingen lätt barriär att komma igenom. Anna var taggad till tänderna med försvar.

– Jag sa till kursledaren att jag har bearbetat och gått igenom allt från barnsben fram till idag. Jag har gått till psykologer, kuratorer, coacher och under en tid även till en präst. Jag kände att jag faktiskt inte kunde bli renare inombords.

– Eftersom jag hade jobbat med mig själv under alla mina tuffa perioder hade jag också förlåtit alla runt omkring mig. Allt var redan gjort!

Anna skrattar glatt när hon berättar om det dråpliga samtalet. För plötsligt sa kursledaren de förlösande orden: Men Anna, har du förlåtit dig själv?

– Jag tappade ansiktet totalt. Allt som jag gått och burit på under alla år, började plötsligt komma fram. Jag, den tuffa fightern som aldrig gav upp, började plocka fram allt som låg undertryckt. Alla mina känslor, även de fulaste som avundsjuka och svartsjuka kom fram. Jag vände ut och in på hela mig.

Hjälp av skyddsänglar

Det var i den vevan Anna blev medveten om sin inre röst som alltför ofta hade förmått henne att känna sig som ett sårat barn och fått henne att ta på sig offerkoftan. Ibland lite för länge.

– Jag började kalla min inre röst för Mr X och sa åt honom att han kunde ta semester, lämna mig ifred. Efter det var han borta ett par veckor, men sedan kom han tillbaka igen.

Sådant där tar tid, vet Anna idag, men hon vet också hur spännande det är att göra en djupdykning i sitt inre jag. Första steget är att våga – och att vilja upptäcka hela sitt inre jag. Sedan förstå och acceptera sig själv. Det sista steget är att uppskatta hela sig själv.

I mars 2018 skickade Anna iväg Mr X på långsemester, sedan dess har han aldrig kommit tillbaka.

– Allt händer av en anledning. Jag är idag tacksam för mina sjukdomar, till och med för cancern som kom tillbaka den fjärde gången. För tänk allt som har kommit till mig tack vare den!

Över henne vakar ett antal skyddsänglar, det tycker hon känns bra. Om hon är andlig eller inte vet hon inte riktigt än. Men hon vet att hon varje dag känner tacksamhet och att hon tränar på att ifrågasätta vissa tankar.

Det märkliga är att Annas nya tankesätt ibland provocerar andra människor. Hon kan bli ifrågasatt med meningar som: ”Du går omkring och är så där positiv, men tänk på hur jobbigt det är för oss.” Det finns inga bra svar för sådana kommentarer.

Att Anna valt att ta av sig sin offerkofta och hitta nya målbilder, har inneburit att hon har hittat ett sätt att leva och vara lycklig.

– Jag hittar glädje varje dag. Jag har förändrats under livets gång, precis som vi alla gör. Vi har alla vårt bagage som vi formas av, den stora skillnaden är hur vi väljer att se och bemöta det som korsar vår väg.

– Jag kan inte säga att jag är en ny människa, men jag har förändrats så pass mycket att det ibland känns så. Jag älskar det jag gör nu och jag vill genom min coachning ge andra människor jag möter samma möjligheter som jag har fått.

Annas 3 bästa tips!

1. Börja skriva dagbok!
Jag skriver dagbok varje kväll där jag nämner tio saker som har varit bra under dagen. Det handlar om att skriva om små positiva saker:
”Idag log jag mot en okänd person på gatan. ”
”Idag gjorde jag en annan människa glad. ”

2. Uppmärksamma positiva saker som du känner:
”Idag har varit en bra dag för jag har varit snäll mot mig själv.”

3. När jag är låg och har en tuff period ser jag till att berömma mig extra mycket:
”Så duktig jag var idag, jag har vilat när jag var trött.”
- Jag klappar mig själv på axeln.
- Jag pausar och reflekterar.

Rosa Bandet!

• Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj pågår under oktober varje år med syftet att samla in pengar till forskning, sprida kunskap om cancer och påverka beslutsfattare i viktiga frågor.

• Sedan 2003 har Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj – tillsammans med privatpersoner, företag och föreningar – samlat in drygt 937 miljoner kronor.

• Sedan starten av Rosa Bandet 2003 har Cancerfonden delat ut 855 miljoner kronor till bröstcancerrelaterad forskning.

• Tack vare forskningens framsteg har andelen som överlever bröstcancer i minst tio år ökat från drygt 60 procent på 1980-talet till över 80 procent i dag.

Källa: www.cancerfonden.se

Stöda Rosa Bandet: bröstcancerförbundet.se

Rosa Bandet

Anmäl dig till Näras nyhetsbrev!

Få alla våra nyheter direkt i din inkorg, varje vecka:

Jag har läst och godkänner villkoren.

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.