Hej,

Jag är ensamstående till två grabbar med autism/adhd/Tourettes och nu är det så att båda killarna har kraftig ångestproblematik och depressioner.

Den äldste har flyttat hemifrån så honom försöker jag stötta genom att förenkla vardagen med bland annat matlådor och dylikt. Den lille har det ännu jobbigare och har till och med försökt skära sig i halsen när han var i skolan, 9 år gammal.

Jag vill gärna kunna finnas där för båda och hjälpa dem att må bättre, men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag gör det jag kan med mat, motion och sömn, men det känns som att jag behöver stötta honom på något vis så att han blir mer självsäker och vågar tro på sig själv. Nu är han bara rädd för alla främlingar och nya saker... Vad kan jag göra för att stärka honom? 

Mvh R

Anna Strandlind svarar: Sök hjälp och se till att få stöd

Att ha barn som inte har någon diagnos kan vara utmanande i sig, och du har två barn med diagnos och är dessutom ensamstående. Jag vill börja med att säga att du är ju fantastisk som hanterar detta! Stor kram till dig.

Jag förstår att du gör allt du kan för dina barn, men du är samtidigt den viktigaste personen i ditt liv och det är dags att du börjar fokusera på dig själv också så att ditt liv blir harmoniskt och glädjerikt. Det kan vara ”lättare sagt än gjort”, det förstår jag. Men jag undrar om du ber om professionell hjälp? Du har rätt att få hjälp av personal med stor kompetens inom dessa områden.

Jag förstår att du stöttar din son med mat och vill väl, men kanske han kan göra detta själv med stöd av någon som arbetar med dessa diagnoser inom kommunen? Vad jag förstår så är han myndig? Han kommer att växa i takt med att han får mer ansvar, i sin takt och med stöd och uppmuntran.

Du har rätt till hjälp

När det gäller din yngste son ska du direkt ringa till din kommun och prata med någon biståndshandläggare och ansöka om stöd. Du ska inte behöva ta allt själv som mamma, då dina barn har diagnoser. Du ska ha avlastning, om du inte redan har det. Är din yngste son på något korttidsboende ibland? Om inte, kan du prata med kommunen även om detta. Du har rätt till hjälp.

Detta är bara förslag som du säkert förstår, men skjut inte på det. Det är viktigt att du mår bra och kan vara mamma, inte bara ”passa upp” med allt det som du kan få hjälp med.

Som förälder når man inte alltid sitt barn på samma sätt som en utomstående kan göra och vi alla har olika roller i livet, oavsett diagnos. Vi skapar olika mönster och vanor på gott och ont. Du kanske kan börja träna på att släppa taget lite när du får hjälp. Men det ska kännas rätt såklart, man får ge det lite tid. All förändring kan ju vara svårt i början, både för barnen och för dig.

Prioritera ditt eget välmående

Din son mår sämre nu och jag beklagar verkligen, men be om den hjälp du har rätt till. En annan sak är att söka stöd i föreningar med föräldrar som har barn med olika diagnoser. Du kanske gör allt detta redan, men om du inte får hjälpen som du behöver, så sök igen. Ge inte upp!

Jag har jobbat med många barn och ungdomar med dessa diagnoser och sett hur en del barn utvecklas och mår bra efter ett tag när de får träffa andra med samma diagnoser och får professionell hjälp som bygger om barnets självbild med glädje och tydlighet.

Så mitt viktigaste råd är: Sök hjälp och få stöd! Jag föreslår också att du ska ställa några frågor till dig själv för att prioritera dig själv lite mer. Ta det sedan i din egen takt:

• Vad längtar jag efter?
• Vad är min passion eller vad har varit min passion förr?
• Vad är viktigt för min egen skull?
• Vad vill jag känna?
• Vad kan jag göra idag för att skapa lite bättre känslor och ge mig själv mer omtanke och kärlek?
• Vad kan jag göra för att be mer om hjälp?

Jag ser att det kommer att bli lättare för dig, så ta till dig ”verktygen” och fortsätt att lyssna på dina egna behov också, så att du kan må gott. Du är värd det bästa, precis som dina barn, så var snäll mot dig själv. Börja ta emot och inte bara ge.

Varmaste kramen från mig,

Anna