En längtan efter en doftande frihet

Hunden Otello hade en längtan efter frihet innan han fick ett hem i Sverige.

Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Privat

I våras besökte jag en djurvän som äger ett shelter nere i södra Italien. Vi träffades för första gången 2008 när vi tillsammans besökte en av de värsta shelterna någonsin.
 
Hundarna stod i sin egen avföring och hade endast mögligt vatten att dricka. Mat var något hundarna fick var sjätte dag. En domare hade dömt kvinnan till vårdslöshet. De 40 hundarna som befann sig i sheltret var dömda till det kommunala hundstallet, ett annat tragiskt ställe.

Jag adopterade tio hundar och det var då jag träffade min blivande djurvän, Rossella. Hon hade ett eget litet shelter och kunde ta 20 hundar med sig. Det var med tunga hjärtan som vi såg de övriga hundarna åka till det kommunala hänget. 

I Rossellas shelter fanns en speciell hund som jag drogs till. Han hade räddats från det brutala sheltret, men våra vägar skildes igen 2010. Och nu, sex år senare, träffade jag Rossella igen, i hennes nya shelter. 

Jag promenerade omkring bland burarna när jag plötsligen kände att någon sökte efter min uppmärksamhet. Jag vände mig mot en bur. ”Jag kommer ihåg dig!” sände hunden.

Jag såg en svart och beige hund liggandes med huvudet vilandes på sina tassar.  ”Rossella!”, skrek jag och pekade på hunden. Hon nickade sorgset. Det var hunden från det hemska sheltret, fortfarande i en bur.  Han var den enda som inte fått något hem.

Jag längtar fortfarande! 

Otello, cirka fjorton år gammal och har så länge vi vet, suttit i en bur. Detta är faran när människan anser att de räddar hundar från tragiska öden ute på gatan till att sitta i burar i resten av sina liv, i många år! Jag kunde inte sluta tänka på Otello.

Jag skrev en berättelse till svenska folket om Otello, en senior, som behövde ett hem innan livets slut. En doft innan livets slut!

Min man frågade om Otello förstod vad en familj var för något. Var det något hundar i burar önskade sig?
En del av oss vet vad familjeliv är, men vi som har förlorat vår frihet längtar efter andra saker. Vi längtar tillbaka till alla dofterna, till friheten, vinden, månen, till själva livet. Utan krav. Med dofterna som transformerar euforisk njutning inom oss. Att uppleva en djup själslugn, en sinnesro av färger och harmoni. Att leva i varje ögonblick. Samma längtan som många av er har.

Plötsligen fick jag ett meddelande från en kvinna i Sverige som älskar seniorer. Hon skrev att hon vet vad det innebär att ta hand om en senior.  Hos henne finns en väntande trädgård full av dofter till Otello.

Det är aldrig försent att älska ett gammalt hjärta.

That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer



Otello och alla de andra hundarna i det hemska sheltret 2008. Foto: Privat

Fler krönikor

Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.